➤ DEBATT ”Sverige åt svenskarna, svenskarna åt Sverige”. Ord yttrade av en svensk statsminister, Per Albin Hansson, i ett Sverige som verkar allt mer avlägset. Sverige är inte EU-byråkraternas eller lycksökarnas land. Sverige är sedan urminnes tider ett land för strävsamma svenskar. Ett land som länge byggt på samarbete över klassgränserna, även om vi också tidigare haft perioder av inre slitningar till följd av dålig politik.

De sista resterna av Folkhemmet som var kulmen på ett lyckat samhällsbygge håller på att kollapsa framför våra ögon, polisens våldsmonopol är brutet, sexualbrotten skenar – våra döttrar kan inte gå på festivaler eller badhus utan att riskera bli utsatta för övergrepp. Barn som borde överlevt dör på grund av överbelastning i svensk sjukvård, för att resurserna fördelas till migranter som överutnyttjar trygghetssystemen. Låtsasjobb skapas för att ge dem sysselsättning och låglönejobb förhandlas fram av de svenska parterna för att lösa krisen – vilket kommer att pressa ner lönerna för svenska arbetare och lägre tjänstemän. Svenskarnas pensionsålder ska höjas för att finansiera det migrationspolitiska haveriet.

Jag kan göra listan ännu längre men det är överflödigt, ni vet redan hur allvarlig situationen är.

På torsdagen inleddes Sverigedemokraternas partikonvent Landsdagarna. Till dem har jag med flera motionerat om en offensivare och mer stringent repatrieringspolitik. Partiet har en nollvision och har också förtjänstfullt sedan tidigare presenterat riksdagsförslag på att kunna upphäva medborgarskap som delats ut på felaktiga grunder och för personer som till exempel rest ner för att slåss för IS. Partiets politik kring medborgarskapsfrågor går i positiv riktning.

Jag menar däremot att vi behöver ett rambeslut på Landsdagarna som ger förutsättningar för partiledningen att arbeta fram realpolitiska förslag, där svenskt medborgarskap som förvärvats av någon som inte är född i Sverige ska kunna dras in om personen inte har bidragit under den tid de bott i Sverige. Vidare bör de som begått grova brott eller upprepade brott få sitt medborgarskap indraget. Detta ska inte enbart gälla de invandrare som har dubbla medborgarskap, utan även de med enkla medborgarskap. Medborgarskap omvandlas till tillfälliga uppehållstillstånd, sedan skickas dessa personer succesivt till sitt hemland alternativt till transitland om det inte går att skicka personen till hemlandet.

Den postmodernistiska uppfattningen om att människan inte ingår i naturliga samhörigheter och som idag genomsyrar svensk politik, är ingenting vi nationalister eller socialkonservativa rättar oss efter. Medborgarskap blir vad vi beslutar om i riksdagen, inte vad globalistiska postmoderna filosofer tycker. Sverige är svenskarnas land och de som kommer hit ska därför anpassa sig efter oss. Förslagen ska vara inkluderande, alla invandrare som lojalt arbetar och bidrar, lär sig svenska och respekterar värdlandet är självfallet välkomna att stanna. Deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer organiskt att assimileras i takt med att utanförskapsområdena uppgår i den svenska gemenskapen.

Det svenska Folkhemmet med dess välfärdsstat förutsatte hög grad av samhörighet och långtgående lojalitetsband mellan medborgarna. Det var en konstruktion byggd på hög moral där dina insatser för samhället värderades och inte efter plånbokens storlek. Gör din plikt och kräv din rätt var en ledande princip, plikten att bidra och endast nyttja trygghetssystemen vid behov byggde ett starkt och tryggt land. Den klassöverskridande respekten och förståelsen för att såväl direktören som arbetaren fyllde en viktig funktion skapade ett samhälle som globalisterna avskydde. Resterna av Folkhemmet försöker globalisterna nedmontera där den haveristiska migrationspolitiken är en vital del – om än inte den enda.

Så frågan kvarstår, kan vi lösa problemet? Ja, det kan vi – med handfast politik kan vi återupprätta Folkhemmet i modern tappning. I valet mellan en trygg framtid för kommande generationers svenskar eller om vi ska låta nyanlända individer som utnyttjar systemet stanna kvar är valet lätt för mig. Våra barns och kommande generationers rätt till sitt eget land och samma trygghet som när vi växte upp borde vara en självklarhet. Även respekten för våra förfäder och vad de givit oss att förvalta måste återupprättas.

Framtiden blir vad svenskarna beslutar om, vi måste fortsätta tro och arbeta fram politiska lösningar för att återupprätta ett tryggt Sverige för våra barn och kommande generationer svenskar.

Jeff Ahl, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.