Minskad matproduktion och “grön omställning” – är det butikernas fel att matpriserna skenar?

På senare tid har matpriserna ökat markant, särskilt när det gäller mejeriprodukter som smör, mjölk och grädde. Denna utveckling slår hårt mot redan pressade hushåll runt om i landet. I takt med att frustrationen växer har det uppstått proteströrelser, där vissa grupper nu uppmanar till bojkott av livsmedelsbutiker. Men är det verkligen handlarna som ensidigt driver upp priserna? Samnytt har tittat närmare på livsmedelskedjan, där både svenskt och europeiskt jordbruk påverkas av den så kallade gröna omställningen. De ökade kostnaderna, kraven på omställning och strukturella förändringar i produktionen sätter tydliga spår – inte bara i priserna, utan också i tillgången på livsmedel och i den långsiktiga försörjningsförmågan.

Svenska konsumenter har under de senaste månaderna noterat hur matpriserna fortsatt öka, trots att inflationen i stort har börjat mattas av. Enligt Matpriskollen, en digital jämförelsetjänst för livsmedel, har vissa mejeriprodukter ökat med över tio procent på kort tid. Ett laktosfritt smörpaket från Arla kostar idag upp till 75 kronor.

Samtidigt står många lantbrukare inför ökade kostnader kopplade till EU:s klimatmål, nationella regler och nya krav inom miljö- och djurskydd. Enligt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) kräver den pågående omställningen investeringar på omkring 20 miljarder kronor per år – i en sektor med ett totalt produktionsvärde på cirka 70 miljarder. Detta innebär ett omfattande finansiellt åtagande för en redan hårt pressad bransch.

Långsiktigt behöver livsmedelspriserna bära huvuddelen av den gröna omställningens kostnader.

– Lantbrukarnas Riksförbund

Högre skatter och ökade intäkter till staten

Matpriserna påverkas också av hur livsmedel beskattas. När priserna stiger ökar samtidigt statens intäkter. På ett livsmedel som kostar 100 kronor går 10,71 kronor direkt till staten i form av livsmedelsmoms, som ligger på tolv procent. Därtill kommer en rad andra skatter och avgifter som påverkar hela kedjan – från jord till bord.

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Nya klimatpåbud från EU slår ned på spisar och kaminer

LÄS ÄVEN: Coop till Tidöregeringen: Sänk momsen för lägre matpriser

Redan i produktionsledet möter bönderna en rad ekonomiska pålagor. Skatter på förpackningar, konstgödsel och växtnäring ökar kostnaderna för själva odlingen, medan energi- och bränsleskatter slår mot både drift och transporter. Till detta kommer avgifter på avfallshantering och återvinning – utgifter som ofta glöms bort men som tär på marginalerna.

I nästa led beskattas alla löner i förädlings- och distributionskedjan genom både arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Samtidigt växer den administrativa bördan, och många lantbrukare vittnar om att de ägnar allt mer tid åt blanketter och regelverk – och allt mindre åt själva jordbruket.

Eftersom många av dessa skatter beräknas som en andel av priset eller per volymenhet, ökar statens intäkter i takt med att matpriserna stiger. Det är en förhållandevis osynlig men kraftfull effekt – där hushållen betalar mer i takt med att statskassan får in mer pengar.

Butikscheferna svarar på kritiken

De allt kraftigare reaktionerna på de stigande matpriserna har främst riktats mot livsmedelsbutikerna. Tonläget har tidvis varit aggressivt, och uppmaningar till bojkott har börjat spridas i sociala medier, framför allt från vänstern.

Men enligt Göran Blomberg, vd Ica-handlarnas förbund, och Eric Lundberg, vd Ica Sverige, är kritiken missriktad. I en debattartikel bemöter de påståenden om bristande konkurrens i dagligvaruhandeln och framhåller att branschens vinstmarginaler sjunkit till 2,5 procent, samtidigt som matpriserna ökat med 27 procent.

Ica-topparna menar att handeln inte har kunnat kompensera för de ökade kostnaderna, vilket även bekräftas av SCB. Enligt dem går i dag fyra av sex stora aktörer i branschen med förlust, samtidigt som konkurrensen om kundernas pengar är hårdare än någonsin.

Konsekvenserna av att debatten grundas på felaktiga fakta ökar polariseringen i samhället. För handlare och personal i handeln får det mycket konkreta konsekvenser då stölder, hot och våld ökar i spåren av den upphetsade debatten.

– Göran Blomberg och Eric Lundberg

De hänvisar också till statistik från Eurostat, som de menar visar att prisökningarna i Sverige legat under EU-snittet. Samtidigt varnar de för att missvisande uppgifter i debatten ökar polariseringen och riskerar att leda till mer hot, stölder och våld mot butikspersonal.

Avslutningsvis riktar de kritik mot politiska beslut som ytterligare försvårar för branschen – särskilt de höjda arbetsgivaravgifterna för unga.

Europa avbondefieras – i klimatmålens namn

Det är inte bara i Sverige som jordbruket står under en drastisk omställning. I flera EU-länder har produktionen minskat märkbart under 2022 och 2023. Tyskland rapporterade en nedgång på 10,1 procent i antalet grisar under ett år. Danmark hade en ännu större nedgång på 12,9 procent. I Nederländerna planeras omfattande inskränkningar i jordbruket för att minska kväveutsläppen, vilket lett till kraftiga protester från lantbrukare.

Flera ekonomer och lantbruksexperter har varnat för att Europa riskerar att nedmontera sitt jordbruk på ett sätt som liknar tidigare avindustrialiseringar – inte på grund av marknadskrafter, utan till följd av en politiskt driven klimatpolitik.

EU:s ambition att leda den globala omställningen har lett till allt hårdare krav på europeiska lantbrukare, samtidigt som konkurrentländer fortsätter producera livsmedel med lägre miljöstandarder och kraftigare statliga subventioner.

Kritiken mot EU:s gemensamma jordbrukspolitik kommer inte bara från bönder utan också från miljöorganisationer, vilket ytterligare spär på pressen. Organisationer som Naturskyddsföreningen menar att politiken är otillräcklig för att möta det de kallar klimatkrisen och anklagar den för att främja storskalighet snarare än omställning.

LÄS ÄVEN: Naturskyddsföreningen kräver totalförbud av diesel och bensin – redan om åtta år

WWF har samtidigt kritiserat Sveriges regering för att inte gå tillräckligt långt i att införa fler miljö- och klimatåtgärder i jordbruket. De efterfrågar mer bindande krav på kolinlagring, större arealer med skyddszoner och ytterligare inskränkningar i markanvändning – utan att redovisa hur detta ska kunna ske utan produktionsbortfall.

För lantbrukare innebär detta dubbelt tryck: från politiska beslutsfattare som redan ställer höga krav på klimatomställning, och från miljöorganisationer som kräver ännu mer. Resultatet är ökad osäkerhet, minskad investeringsvilja och en politik som i praktiken försvårar livsmedelsproduktion i hela Europa.

Företrädare för jordbruket varnar nu för att denna kombination riskerar att leda till en nedläggning av ytterligare gårdar, ökade produktionskostnader och ett långsiktigt tapp i självförsörjningen. Istället för att hitta en balans mellan miljöhänsyn och försörjningstrygghet, driver utvecklingen mot ett läge där importberoendet ökar samtidigt som Europas egen förmåga att försörja sin befolkning försvagas.

I Frankrike blockerade traktorer vägar i flera dagar, medan spanska och belgiska lantbrukare demonstrerade mot EU:s importregler och byråkratiska klimatmål. En del bönder menar att de inte längre får producera mat utan att de tvingas administrera ekosystem. Att de blir naturvårdare i stället för lantbrukare.

LÄS ÄVEN: Så säger mejerierna om Bovaer

Samnytt pratar med bonden Edward Nordén, som också är politiskt aktiv i partiet Medborgerlig samling, i Skåne och frågar vad han menar ligger bakom de skenande matpriserna.

– Det är många olika saker; inflation, höga produktionskostnader, svag krona, dålig konkurrens på livsmedelsbutiksidan. Sen producerar vi mindre mat i Europa generellt. I Storbritannien inför man en arvsskatt på jordbruk, som ser så tokig ut att jag vet inte var jag ska börja… Det är liksom set up for failure, när det gäller livsmedelsproduktion i Europa.

Hur påverkar den så kallade gröna omställningen dig och dina kostnader som bonde?

– Mina omkostnader, diesel, gödning och produktionskostnader, de ökar ju. Men det är inte jordbrukarna som får ta del av de höga matpriserna i butiken. Är det så att energipriserna går upp så går ju våra omkostnader upp, men vi tar inte del av prisökningarna som till exempel ICA-handlarna gör. Jag skulle väl säga att svenskt jordbruk ligger väldigt illa till. Samtidigt som man har väldigt höga livsmedelspriser. Han fortsätter:

– Resultatet, skulle jag säga, är ofta att fler lägger ner, de större försöker ibland gå ihop, och det gör ju att det blir ännu mer känsligt. Alltså, Finland har sämre förutsättningar än Sverige, men klarar sig bättre, och det är ju för att de slipper svenska politiker. Det är deras konkurrensfördel.

Svenska och europeiska bönder tyngs av allt fler regleringar och djurskyddskrav, många lägger ner och matproduktionen minskar – och vi får importera allt mer mat. Vi ställer frågan till Nordén att om det bara är Sverige och Europa som genomför allt det som förknippas med den gröna omställningen.

Vad leder det till i slutändan för oss?

– Ja, vi reglerar så hårt att vi blir importberoende. Och då är man i den här vanliga diskussionen att om vi lägger ner en fabrik i Stockholm och så tycker vi, vad härligt, nu har vi gjort något bra för klimatet. Sen importerar vi samma sak från en fabrik i Kina som släpper ut åtta gånger så mycket, sen skeppar du hit det. Är det bra? Eller det en nästan neurotisk klimatångest, om man bara tittar rakt ner så går det bra? Han går vidare:

– Sverige producerar oftast världens renaste och säkraste mat. Vi har massa fördelar och vi använder inte lika mycket kemikalier. Men samtidigt tvingas vi konkurrera mot länder som nästan är helt regellösa. Det är klart att det inte vettigt. Han fortsätter:

– Sverige importerar idag ungefär 50 procent. Finland importerar 20 procent. Och Sverige har varit nästan självförsörjande, om man går tillbaka i tiden. Det är klart att det skulle kunna vara bättre idag.

Hur påverkar detta Sveriges beredskap, i händelse av krig eller konflikt?

– Sverige kommer inte att kunna hantera en sådan situation, alldeles oavsett vad man säger. Man har en politisk kompetensbrist, som gör att man inte förstår varför eller hur. Utan man pratar ofta om det här med klimatet. Men, livsmedelsproduktion är säkerhetspolitik. Sverige förstår inte det.

Varför protesterar inte svenska bönder, som i Tyskland, Nederländerna och Frankrike?

– Vi tänker nog att det inte gör någon nytta. Vi har inte riktigt den demonstrationshistoriken, det blir lite komplicerat att köra upp till Stockholm på en traktor… Jag tror i huvudsak att man tycker att det här är frågor som ska lösas på ett normalt sätt. Man har sitt företag och om det inte funkar, så, ja, då lägger man ner det. Sen inser den övriga populationen problemet långt senare. Han avslutar:

– Det är farligt. Ett land som är beroende av ett annat land för livsmedel… jag förstår inte ens varför man resonerar så. Men man lägger ner på grund av alla regler och lagar, jag tror att det för en jordbrukare är mellan 300 och 800 regleringar, beroende på vad du gör. Och så jobbar du själv – och så har du lite taskig lönsamhet, för det har de flesta. Det är väl klart att om du säger till nästa generation att du ska ta en stor risk, du ska jobba hela tiden, du kommer inte ha råd att ha någon anställd, och du tjänar knappt någonting… Jag tror många då kommer att säga att jag tror jag gör något annat.

Samtidigt har matpriserna ökat i hela EU. Enligt Eurostat ökade livsmedelspriserna i genomsnitt med 8,3 procent under 2023 – i Sverige med 13 procent, vilket var högst inom unionen.

Samnytt tar kontakt med Ulf Mazur, vd och grundare av sajten Matpriskollen, som tidigare lyft fram tre huvudorsaker bakom matprisutvecklingen: stigande avräkningspriser för mjölk, kostsamma klimatinvesteringar och ökade förpackningsavgifter. Vi frågar hur kraven kring den gröna omställningen påverkar matpriserna:

– Att klara av den här omställningen, den biologiska och klimatanpassade omställningen till 2030, kommer ju att kosta väldigt stora pengar för bönderna. Och där finns det ju otroligt bra program nu, som Arla framför allt satt igång med, där man ger incitament till bönderna. När de gör vissa åtgärder för klimatet får de olika poäng och alltså olika betalt för mjölken. Jag tycker det är genialt. Det behövs ju alltid lite morot och piska. Sen kommer ju det där att kosta och det tas ju ut av konsumenten till slut. Så är det ju alltid.

Matproduktionen i Europa minskar och vi gör oss allt mer beroende av importerad mat. Sverige importerar idag hälften av den mat som konsumeras, vad tänker du kring det?

– Jag vet inte om det är någon som har räknat, eller ens kan räkna på det där, men det är den siffran som florerar, att hälften av svensk mat är importerad. Och det räcker ju inte för självförsörjningsgraden, den måste ju upp. Vi var ju mycket högre för 30 år sedan någonstans. Och finnarna är uppe på någonstans närmare 90 procent.

Mazur fortsätter:

– Och där är det ju en massa initiativ som är på gång för det. Jag menar, Lidl har ju tagit 250 varor som de kallar “Matriket”, som är då svenska varor, som är producerade i Sverige. De förtydligar då att man gör åtgärder för att det ska vara lättare att hitta svenska varor, då också till ett bra pris. Och det är jätteviktigt, att vi håller igång svensk produktion. Han fortsätter:

– Det hänger på oss svenska konsumenter också, att vi faktiskt är villiga att betala lite mer kanske för svenska produkter. Och det tror jag många är. Väldigt många är det.

Omställningens kostnader – och vem betalar för butikernas ökade stölder och svinn?

Frågan om vem som ska stå för omställningens kostnader är föremål för diskussion i hela Europa. En undersökning från Landsbygdsnätverket visar att många aktörer anser att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) har det största ansvaret, följt av staten och marknaden. Endast ett fåtal respondenter menar att lantbrukarna själva ska bära hela kostnaden för klimat- och miljöåtgärder.

Arlas svenska VD, Cecilia Kocken, har i flera sammanhang betonat att omställningen måste vara gemensam:

“Det är inte rimligt att svenska bönder ensamma ska bära kostnaden för en omställning som hela samhället kräver. Om inte stödsystemen anpassas riskerar vi att förlora viktiga delar av vår inhemska livsmedelsproduktion.” skriver hon i en debattartikel i Dagligvarunytt. Hon fortsätter:

“Det är helt orealistiskt att både minska produktionen, öka självförsörjningsgraden, skydda den biologiska mångfalden och sänka utsläppen – samtidigt. Det går inte ihop. Någonstans måste verkligheten få komma in.”

Men än så länge är det lite som tyder på att denna verklighet har fått plats i debatten. Bönder som protesterar i Frankrike, Tyskland och Nederländerna får rubriker. Men i Sverige är missnöjet än så länge tystare.

LÄS ÄVEN: Nationalekonom: Här är vad som ger högre matpriser

En ytterligare aspekt på prisökningarna är matvarubutikernas ökade svinn i form av stölder och den påverkan detta har på priserna i butik.

Enligt Svensk Handel stjäls det varje år varor till ett värde av 9 till 10,5 miljarder kronor i svenska butiker, där en stor andel av stölderna sker inom dagligvaruhandeln – alltså i matbutiker. För just dagligvaruhandeln uppskattas det totala svinnet till 3,61 procent av omsättningen, vilket motsvarar mellan 10,8 och 12,6 miljarder kronor.

Av detta tros stölderna stå för omkring 5,4 till 8,8 miljarder. För många butiker innebär det att stölderna utgör en större kostnad än den vinst man kan räkna hem under ett normalår.

Vi frågar Ulf Mazur, vd och grundare av Matpriskollen, hur han tror att de ökande stölderna i livsmedelsbutikerna påverkar de faktiska matpriserna i Sverige?

– Ja, det gör de ju, absolut. Hade du inte haft det svinnet så hade du kunnat sänka priset. Definitivt. Det är ju helt sjukt.

I sammanhanget är det värt att uppmärksamma att det i praktiken är nästintill omöjligt att dömas till fängelse för snatteri – numera rubricerat som ringa stöld enligt 8 kap. 2 § brottsbalken – trots att fängelse faktiskt ingår i straffskalan. Detta är i grunden ett politiskt skapat problem, där även organiserade stölder kan pågå systematiskt utan att leda till några kännbara påföljder.

Olika villkor för import och inhemsk produktion

Flera forskare har också pekat på att EU:s klimatpolitik, inklusive jordbrukets del i den så kallade gröna given, riskerar att leda till så kallad “läckageeffekt”. Det vill säga att miljökrav leder till att produktionen flyttas till andra länder – där reglerna är mindre strikta. Samtidigt kan livsmedel från dessa länder importeras till EU utan att uppfylla samma miljöstandarder.

En intressant detalj i de svenska matbutikernas hyllor är att priserna på ultraprocessad mat tycks ha stått mer eller mindre still, medan basvaror som smör, mjöl, ägg och kött har skjutit i höjden. Det väcker frågor. Varför påverkas inte dessa produkter i samma utsträckning av prisökningarna? Vilka äger egentligen dessa livsmedelsföretag – och vilka intressen tjänar på att just denna typ av mat förblir billig?

När den näringsrika maten blir för dyr, tvingas konsumenterna då stegvis över till industriellt framställd mat med sämre näringsvärde? I USA har frågan blivit politisk. Både Donald Trump och Robert F. Kennedy Jr. har riktat skarp kritik mot den amerikanska livsmedelsindustrin, som de menar underminerar folkhälsan och kontrolleras av ett fåtal multinationella aktörer.

Samnytt frågar Edward Nordén (MED), hur han ser på detta:

– Ja, Kennedy Jr har ju rört upp en debatt om livsmedel. USA har ju för första gången fått en diskussion om livsmedelssäkerhet, och vad det egentligen är amerikanarna äter. Och som jordbrukare och ganska intresserad av vad som finns också i maten, om det är nyttigt eller inte, så skulle jag ge honom hälften rätt. Att mycket av det man gör, skulle jag inte äta. Det är inte riktigt livsmedel. Och man hanterar kemikalier emellanåt, på ett sätt som jag bara skulle avråda ifrån – och inte stoppa i mina barn.

Hamnar Sverige och Europa i ett läge där vi tvingas importera dålig mat?

– Det gör vi redan. Vi importerar ganska mycket skräp. Och jag har väldigt svårt att förstå varför den här diskussionen är så svår att ha. Vi i Sverige borde ju skala upp produktionen. Om vi kan ha ägg som inte har salmonella, varför ska vi inte skala upp produktionen och exportera? Om vi har djur som inte behöver få antibiotika för att överhuvudtaget överleva, tills man kan göra kött av dem, vilket är fallet i många länder…

Varför kan vi då inte skala upp?

– Därför att våra politiker inte vill. I grunden pratar vi om bristande sakkunskap. Att man faktiskt inte kan ämnet, att man vet inte hur det ser ut.

En rapport från Naturskyddsföreningen visar att sedan 2005 har en tredjedel av EU:s lantbruksföretag försvunnit. I södra Sverige har nio av tio bönder lämnat yrket sedan mitten av 1990-talet. Samtidigt ökar andelen importerade livsmedel i svenska butiker.

LÄS ÄVEN: Larmet: Snart ingen mjölkproduktion kvar i norra Sverige

Flera aktörer inom såväl politik som näringsliv menar att det nu krävs en ny balans mellan klimatambitioner och livsmedelssäkerhet. Många pekar på vikten av att inte kompromissa med den inhemska produktionsförmågan. Livsmedelsberedskap har efter pandemin och Ukrainakriget seglat upp som en strategisk fråga i hela Europa.

Det finns en växande insikt om att den gröna omställningen, om den alls borde genomföras, måste utformas på ett sådant sätt att den är ekonomiskt hållbar för jordbrukarna – och inte leder till försämrad självförsörjningsgrad eller kraftigt ökade matpriser.

Samnytt har varit i kontakt med både Coops och Icas pressavdelningar med frågor om de bakomliggande orsakerna till de kraftiga prisökningarna. Vi har bland annat velat veta hur de själva ser på den så kallade gröna omställningens påverkan på butikspriserna, och i vilken mån det ökade svinnet och stölderna spiller över på slutkunden. Men trots upprepade försök har ingen av kedjorna återkommit med svar.

LÄS ÄVEN: Livsmedelsbranschen: Höga matpriser politikernas fel

Samtidigt har företrädare för dagligvaruhandeln i andra sammanhang lyft fram en rad faktorer bakom prisutvecklingen – däribland stigande kostnader för förpackningar, transporter och nya miljökrav. Även om det sällan sägs rakt ut, förstår de flesta att det handlar om politiskt drivna förändringar kopplade till klimatmål, reglering och beskattning.

I debatten har både Ica och andra aktörer också pekat på att politiska åtgärder som sänkt moms eller reducerade arbetsgivaravgifter skulle kunna bidra till lägre priser i butik. Frågan är alltså inte bara vad maten kostar – utan vem som egentligen ska bära priset för den pågående omställningen.

LÄS ÄVEN: Sveriges mjölkproduktion hotas av EU-medlemskap och särregler