Mona Walter om Minnesota-härvan, somalisk kultur och varför Sverige är särskilt utsatt

När miljardbedrägerierna inom det amerikanska välfärdssystemet i Minnesota rullades upp reagerade många med chock. För Mona Walter, född i Somalia och sedan länge en av de mest frispråkiga kritikerna av klan- och islamistiska strukturer i Sverige, var avslöjandena snarare en bekräftelse. I en lång intervju säger hon att Minnesota inte är ett avsteg från det normala – utan ett exempel på vad som händer när ett tillitsbaserat system möter kulturer där lojaliteten inte ligger hos staten. Hon varnar samtidigt för att Sverige redan befinner sig i samma utvecklingsriktning, men med ett ännu större mörkertal.

Mona Walter är författare och samhällsdebattör, född i Somalia och uppvuxen i en miljö präglad av klanstrukturer och islamisk social kontroll. Sedan många år är hon bosatt i Sverige, där hon gjort sig känd som en av de mest frispråkiga kritikerna av islamism, klansamhällen och parallella strukturer i invandrartäta miljöer.

Hennes perspektiv bygger på egna erfarenheter av att bryta med den kultur hon beskriver – något hon återkommande har sagt har fått personliga och sociala konsekvenser.

Vi har ett kastsystem i Somalia, som i Indien, fast mycket värre. De här slavklanerna har inga rättigheter. Dessa slavar kan dödas utan konsekvenser.

Mona Walter till Samnytt

Samnytt har tidigare intervjuat Mona Walter om liknande frågor, bland annat om islam, klanlojalitet, hederskultur, bidragsberoende och svårigheterna att föra en öppen debatt om dessa ämnen utan att mötas av rasismanklagelser.

LÄS ÄVEN: INTERVJU: Mona Walters varning till Sverige

I tidigare intervjuer har hon beskrivit hur problem i vissa invandrargrupper ofta skyddas av tystnad, både inom grupperna själva och i det offentliga samtalet. Hennes analys av Minnesota-härvan knyter an till samma resonemang – men med USA som exempel på vad som kan ske när kulturella strukturer och ett tillitsbaserat välfärdssystem kolliderar.

När vi denna gång intervjuar Mona Walter så börjar hon sin förklaring till de miljardbedrägerier som uppdagats i Minnesota i den sociala struktur hon själv vuxit upp i. Hon beskriver Somalia som ett genomgripande korrupt klansamhälle, där makt, resurser och trygghet fördelas genom tillhörighet – inte genom lag eller statliga institutioner.

LÄS ÄVEN: Välfärdsbrotten i Minnesota som guvernör Tim Walz medvetet blundade för

I den miljön, säger hon, är nepotism inte ett avsteg från normen utan själva normen.

– Det är först och främst islamisk kultur. Men sedan har vi ju vår egen somaliska kultur, där vi har nepotism. Det är ett stort problem. Och det är djupt rotat i hela den somaliska kulturen.

Hon understryker att det är något större än den västerländska förståelsen av begreppet nepotism, där man gynnar släktingar i enskilda situationer.

– Det är inte bara nepotism och att hjälpa din egen familj – det handlar om att understödja din egen klan.

I Sverige är det kulturellt – du ska betala din skatt, du ska vara sann och tro på sanningen. Och i Amerika är det samma sak. Det bygger på kristen-judisk kultur. Men i vår somaliska kultur är det inte så. Även i Somalia är det okej att stjäla från staten och organisationer.

Mona Walter till Samnytt

Walter beskriver hur klanerna i Somalia konkurrerar om makt och resurser, samtidigt som staten i praktiken är svag eller frånvarande. Hon tar också upp det somaliska kastsystemet, där vissa grupper enligt henne saknar både rättigheter och skydd.

– Vi har ju ett kastsystem i Somalia, som i Indien, fast mycket värre. De här slavklanerna har inga rättigheter. Dessa slavar kan dödas utan konsekvenser.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Somalier-skandalen i USA säger oss det vi behöver veta”

I ett sådant system, menar hon, formas en syn på samhället där ansvar aldrig är universellt. Man är ansvarig inför sin grupp – inte inför en abstrakt stat. Den lojaliteten följer med när somalier flyttar till väst och till Sverige.

”Man ska inte integrera sig – man ska bygga ett parallellt samhälle”

Enligt Walter förstärks klanlojaliteten av religiös fostran. Hon beskriver hur hon själv tidigt fick lära sig att det västerländska samhället inte var något man skulle identifiera sig med.

– När jag kom till Sverige fick jag lära mig att det här kuffarsamhället inte är goda och snälla mot oss.

LÄS ÄVEN: “Vi lever redan som dhimmis” – Mona Walter om islamismens tysta krig mot Sverige

Hon berättar för Samnytt att detta budskap återkommer i moskémiljöer.

– I moskéerna lär man unga människor att du inte ska vara lojala med det nya samhället. Du ska inte integreras. Du ska arbeta för oss, din klan.

I stället, menar hon, uppmuntras tanken om parallella samhällen – socialt, kulturellt och i praktiken även politiskt.

– Man ska bygga ett eget samhälle, ett parallellt islamiskt samhälle.

Jag blir så arg, vad är detta för utanförskap de pratar om? Människor som kommer till Sverige från islamiska stater och länder som Somalia väljer ju själva detta så kallade utanförskap. Det är självvalt. De vill inte och tänker inte integreras i det svenska samhället.

Mona Walter till Samnytt

I Walters beskrivning blir detta avgörande för att förstå relationen till staten. Om staten inte ses som legitim eller gemensam, utan som något yttre och främmande, försvinner också spärrarna mot att utnyttja dess system.

– Man är aldrig lojal mot det man ser som kuffarsamhället. Tvärtom är det accepterat att ljuga och bedra mot dem som man ser som otrogna, alltså icke-muslimer, agerandet kallas Taqiyya enligt islam.

Detta, säger Mona Walter, är en central förklaring till varför bedrägerier inte uppfattas som moraliskt problematiska inom flera somaliska miljöer.

LÄS ÄVEN: Uppgifter: Utvisning till Somalia stoppad i sista stund

När det är accepterat att lura staten

Walter gör en tydlig jämförelse mellan västerländska normer och den vardagsmoral hon menar präglar stora delar av det somaliska samhället.

– I Sverige är det kulturellt: du ska betala din skatt, du ska vara sann och tro på sanningen. Och i Amerika är det samma sak. Det bygger på kristen-judisk kultur.

Mot detta ställer hon sin egen uppväxt.

– Men i vår somaliska kultur är det inte så. Även i Somalia är det okej att stjäla från staten och organisationer.

De vill ha ett parallellt islamiskt samhälle här, där alla underordnar sig islamiska sharialagar. Man kommer hit för att man vill ha välfärden, men ambitionen är att växa, bli fler och fler och så småningom ta över det demokratiska samhället genom demokratin och därefter avskaffa demokratin och skapa en islamisk stat.

Mona Walter till Samnytt

Hon återkommer flera gånger till att det avgörande inte är handlingen i sig, utan risken att bli avslöjad.

– Det är bra så länge ingen blir påkommen.

LÄS ÄVEN: Vänsterorganisation rasar mot regeringens Somalia-deal

När bedrägerier avslöjas, menar hon, vänds ilskan ofta mot dem som granskar.

– Istället för att be om ursäkt skriker man rasism och hat. Majoriteten är arga för att de blev påkomna, inte för att det de gjort är fel.

En del menar ju att det som har avslöjats nu i Minnesota är toppen av ett isberg. Hur tänker du kring det?

– Ja, så är det. Herregud, absolut. Det är mycket kvar. De har ju hittills kommit undan genom den identitetspolitik som Demokraterna, alltså vänstern, har fört i Minnesota. Jag ser ju också samband mellan den politik som Demokraterna har för där och hur de rödgröna politikerna här hemma agerar. Hon fortsätter:

– Hur man behandlar utländska kriminella här i Sverige. Man tycker synd om de kriminella, man klappar dem på kinden, åh, stackars dig. Och det fungerar inte.

Man vågar inte gräva i detta, eftersom det handlar om grupper som man ska ”tycka synd om”. Man är livrädd för att bli anklagad för att vara rasist. Och därför tror jag att mörkertalet i Sverige är jättestort.

Mona Walter till Samnytt

Hon säger sig följa amerikanska medier dagligen och beskriver hur nya fall löpande uppdagas – förskolor och verksamheter som bara funnits på papper, men ändå fått ta emot stora summor offentliga medel.

I Sverige har det även förekommit fall där personer med somalisk bakgrund stått i fokus för bidragsutnyttjande. Den tidigare socialdemokratiske politikern och bidragsentreprenören Mohamed Abdi Elmi har dömts för ekonomisk brottslighet och är efterlyst av Kriminalvården för att avtjäna sitt fängelsestraff – samtidigt som han enligt Smålandsposten fortfarande får offentliga bidrag via Försäkringskassan.

Abdi Elmi var tidigare folkbokförd som god man för ett stort antal så kallade flyktingbarn och har drivit flera bolag som tagit emot miljonbelopp i bidrag från Arbetsförmedlingen innan de försatts i konkurs, något som väckt kritik och polisinsatser riktade mot misstänkta felaktiga utbetalningar.

Om detta har Samnytt tidigare skrivit. Även Riks har tidigare rapporterat om härvan kring den så kallade somaliska kulturföreningen Rajo i Nynäshamn. Det handlade bland annat om läxhjälp och idrottsevenemang som aldrig hände – och lokalhyror från ABF:s lokaler som inte fanns annat än i bidragsansökningarna, samt att personerna bakom föreningen var påhittade och hade profilbilder från bildbyråer.

Sverige – samma förutsättningar, större tystnad och ett stort mörkertal

När samtalet går vidare till Sverige är Walter tydlig med att hon ser samma mönster här – men med ännu större beröringsskräck. Hon pekar på identitetspolitik, politisk försiktighet och en rädsla för rasismanklagelser som centrala orsaker till att granskning uteblivit.

LÄS ÄVEN: Svenska medborgare rekryterar till IS i Somalia

Du har själv tagit upp begreppet ”utanförskap”, hur ställer du dig till det?

– Jag blir så arg, vad är detta för utanförskap de pratar om? Människor som kommer till Sverige från islamiska stater och länder som Somalia väljer ju själva detta så kallade utanförskap. Det är självvalt. De vill inte och tänker inte integreras i det svenska samhället. Hon utvecklar:

– De vill ha ett parallellt islamiskt samhälle här, där alla underordnar sig islamiska sharialagar. Man kommer hit för att man vill ha välfärden, men ambitionen är att växa, bli fler och fler och så småningom ta över det demokratiska samhället genom demokratin och därefter avskaffa demokratin och skapa en islamisk stat. Walter tillägger:

– När de är tillräckligt många tar de över och de kommer att slå ihjäl dig om du protesterar. Vi pratar om en våldskultur.

LÄS ÄVEN: Rapport: 180 områden med 700 000 i utanförskap i Sverige

Hon beskriver vidare svenska bostadsområden där föreningar, projekt och verksamheter vuxit fram med offentliga medel, men där insynen varit minimal. Hon nämner områden som Bergsjön, Hammarkullen och Biskopsgården som exempel på platser där hon menar att omfattande somaliska föreningsverksamheter existerar utan tillräcklig kontroll.

Tror du att Sverige är särskilt utsatt för den här typen av bedrägerier?

– Ja, så är det. Man vågar inte gräva i detta, eftersom det handlar om grupper som man ska ”tycka synd om”. Man är livrädd för att bli anklagad för att vara rasist. Och därför tror jag att mörkertalet i Sverige är jättestort.

Enligt Walter är den svenska välfärdsmodellen också särskilt sårbar eftersom den bygger på tillit.

– Lagarna är gjorda för ett homogent samhälle. 60- och 70-talets Sverige.

Systemet förutsätter, säger hon, att människor vill bidra och följa regler. När människor med helt andra normer kliver in i samma system utan anpassning, uppstår allvarliga problem.

– Nu har vi människor från kulturer som inte delar de svenska värderingarna. Lagarna måste därför uppdateras och följa samhällsförändringarna.

LÄS ÄVEN: ”Det här är inte Sverige längre” – en rundvandring i Vivalla

Just Minnesota i USA är ju det område där flest svensk-amerikaner bor, vad drar du för slutsats av det?

– Ja, tyvärr, det finns en naivitet bland svenskarna. Det har att göra med det socialdemokratiska systemet, som inte tar hänsyn till verkligheten. Jag förstår inte varför de så kallade borgerliga partierna i Sverige tar avstånd från Trump och gillar Demokraterna i USA, alltså Socialdemokraternas systerparti, det som har blivit en radikaliserad vänster. Hon utvecklar:

– Det har att göra med alla dessa irrläror om kolonialism och skuld. Nu ska du som europé lägga dig ner och acceptera att bli sparkad på. Jag förstår inte hur man kan utsätta sig för detta.

En uppgörelse inifrån

Mona Walter talar inte som en extern kritiker. I intervjun med Samnytt återkommer hon till att hon själv brutit med den kultur hon beskriver – och att priset för det varit högt. Hon beskriver en stark tystnadskultur där familj och kollektiv inte bara ger stöd, utan också utövar kontroll. Den som kliver ur riskerar att förlora både relationer och socialt skydd.

LÄS ÄVEN: Migrationsverkets insida: Klaner, svenskar i minoritet och tystnadskultur

Hennes budskap är därför dubbelt. Till svenska beslutsfattare riktar hon en uppmaning att sluta utgå från hur samhället en gång såg ut, och i stället anpassa lagar och kontrollsystem till hur det faktiskt ser ut i dag. Till somalier i Sverige säger hon att den egna kulturen måste granskas öppet, utan att gömma problem bakom skam eller offerretorik.

– Vi kan inte ta med oss den här kulturen som har förstört Somalia.

Anklagas du för rasism när du pratar om dessa frågor?

– Ja, hela den här bisarra Onkel Tom-diskussionen. Även jag har kallats för ”husneger”, vilket såklart är helt absurt. Jag har valt att bli en del av det svenska samhället.

LÄS ÄVEN: ”Vi lever redan som dhimmis” – Mona Walter om islamismens tysta krig mot Sverige

Minnesota-härvan blir i Mona Walters analys inte bara en amerikansk skandal, utan ett varnande exempel på vad som kan ske när kulturella strukturer och politiska skyddsmekanismer tillåts samverka utan insyn.

När klanlojalitet, religiös fostran och identitetspolitik sammanfaller i ett system som bygger på tillit, uppstår en miljö där omfattande bedrägerier kan normaliseras och fortgå under lång tid. Att avslöjandena nu kommer, menar hon, beror inte på att problemen är nya, utan på att viljan att se dem till slut har tvingats fram. Inte minst genom Trumps politik.

LÄS ÄVEN: INTERVJU: Mona Walters varning till Sverige

För Sveriges del är frågan därför inte om liknande mönster existerar, utan hur länge man kan undvika att se dem. Walter talar inte som en yttre kritiker, utan som någon som vuxit upp i den kultur hon beskriver och som brutit sig loss från den.

Hennes budskap är att varken tystnad eller moraliska skygglappar skyddar ett öppet samhälle. Om Minnesota visar något, menar hon, är det att priset för att inte granska i tid alltid blir högre än priset för att göra det.