Efter förra veckans uttåg ur regeringen snickrar Miljöpartiet nu på sitt eftermäle efter sju år i regeringsställning, bland annat genom att lyfta fram hur miljöbudgeten skenat iväg under partiets inflytande. Man får mothugg från SD som menar att detta snarare ska ses som ekonomiska felprioriteringar och utryck för vanstyre i en tid när Sverige brottas med enorma och akuta problem på helt andra områden.
Miljöpartiet tågade efter förra veckans budgetomröstning ut ur regeringen. Man kunde inte regera på en ”blåbrun” budget framtagen av ett ”högerextremt” parti, löd motiveringen.
Stefan Löfven recenserade efter sin avgång nyligen sitt sätt att leda landet som statsminister som ”fantastiskt”. Nu följer avgående MP-ministrar exemplet.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
En av dem är Åsa Lindhagen som under sin tid i den rödgröna regeringen innehaft titlarna jämställdhetsminister, finansmarknadsminister och biträdande finansminister. Själv vill hon helst titulera sig ”grön minister”.
I en lång tråd på Twitter skryter Lindhagen om hur miljöbudgeten genom hennes partis påtryckningar slagit rekord genom att öka med hela 400 procent på mindre än två mandatperioder. I tolv påföljande tweets räknar hon sedan upp allt det ”bra” som pengarna gått till, såsom elcykelpremier, gröna avdrag, gröna bonusar, ladda hemma-stöd, klimatanpassningar och mycket annat.
Får kritik från Sverigedemokraterna
Att miljöbudgeten skenat iväg på det sätt som Lindhagen beskriver är emellertid inte något att skryta över, menar Sverigedemokraterna. Tvärtom illustrerar det en dålig kontakt med verkligheten i landet och de många allvarliga och akuta problem Sverige brottas med.
Att miljöbudgeten ökat med 400 procent innebär att andra och enligt SD betydligt viktigare budgetområden fått mindre pengar. Än allvarligare menar partiet att den gröna pengarullningen är eftersom den inte lett till några påvisbara resultat.

I ett svar till Lindhagen påminner SD:s miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen om att det i Sverige just nu råder kaos med gängskjutningar och kris i såväl vården som skolan. Detta samtidigt som den ena nya miljarden efter den andra spenderats på projekt där det inte går att mäta någon konkret förbättring på vare sig klimat, biologisk mångfald eller svensk matproduktion.






