LEDARE • Att hotas är allvarligt – särskilt när det finns verkligt våldskapital bakom. Men när vissa politiker eller profiler med ”rätt värdegrund” påstår sig hotade utan att konkretisera eller polisanmäla, bör man ifrågasätta det mediala ramaskri som följer. Särskilt när man minns hur SD:are faktiskt behandlades.

Jimmie Åkesson har rätt i att återkommande hat och hot mot politiker är ett tragiskt faktum, och att vi bör respektera Anna-Karin Hatts beslut – även om orsaken är beklaglig. Som han också påpekade: människor hanterar tryck olika. Vissa tål inte bara hot, utan även våld, och fortsätter ändå. Jimmie är en sådan. Det var också vi som stod i frontlinjen under de tidiga åren i SD.

Våldet mot SD

Bilden här är från torgmötet 2010, två dagar före valet. Vi var fyra SD:are – bland andra Per Ramhorn och Magnus Olsson – omringade av en rasande vänster- och invandrarmobb. Föremål kastades mot oss, Magnus försökte skydda gruppen, och polisen gjorde knappt något. När mötet var över ville de lämna oss åt vårt öde. Först efter protester fick vi motvillig eskort.

Det var bara ett av många överfall. SD:are före mig utsattes för tårgas och basebollträn. Samhällets respons sammanfattades väl av Fredrik Reinfeldt:

De som lever på att driva upp ett vi-och-dom-tänkande […] ska inte bli förvånade om sådant händer.

Så var det under lång tid för oss.

Vi gör inte samma misstag

Vi sverigedemokrater ska däremot inte upprepa den hållningen. Som riksdagens andre vice talman Julia Kronlid (SD) sagt:

Vi ska göra det vi önskade andra gjort för oss – bry oss och säga ifrån mot hot och hat, oavsett parti.

Det är också den linje jag uppfattar att SD:are håller.

Men vi ska samtidigt inte låta gammelmedia blåsa upp drev byggda på krokodiltårar. Ett tydligt exempel är fallet med vänstertidningen Spegeln i Staffanstorp.

LÄS ÄVEN: Rakt På: Gammelmedia vägrar svara på frågor

Fallet Spegeln

Hösten 2019 rapporterade media att chefredaktören hotats för sin rapportering. Ingen kunde dock redogöra för vilka hot det handlade om. Ändå följde ett nationellt drev där dåvarande demokratiminister Amanda Lind (MP) gick ut och fördömde hoten – och passade på att kritisera SD för att ”peta i journalistiken” och vilja ”dra ner på Public Service”.

När jag själv ringde upp chefredaktören Stefan Svensson framkom sanningen: han kände sig inte hotad, var inte rädd, ingen med våldskapital var inblandad, och det fanns ingen polisanmälan.

Lyssna på inslaget nedan:

Trots det hade hela svenska mediekåren hunnit fabricera ännu ett falskt drev, komplett med krokodiltårar och anklagelser mot SD.

LÄS ÄVEN: Polisen grep alt media-journalist efter intervju med Pierre Schori

Samma mönster

Så ser det ut, gång på gång. Påstådda hot används som politiska verktyg för att svartmåla meningsmotståndare. Därför måste vi vara vaksamma när dessa drev startar då rubrikerna inte sällan döljer ännu en propagandaseger för vänsteretablissemanget.

Jag vill poängtera att jag inte talar om centerledaren Anna-Karin Hatt. Hennes situation känner jag inte till. Jag talar om det återkommande mönstret där medier blåser upp krisrubriker om ”hot mot journalister” eller ”hat mot politiker” – nästan alltid med rätt värdegrund. Dessa rubriker används i propagandasyfte, samtidigt som samma medier anklagar högerjournalister för hot eller hat när vi använder exakt samma arbetsmetoder som de själva länge gjort.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Krokodiltårarna över Nick Alinias riksdagsbesök – ett patetiskt spektakel

När Samnytt hotas av gängkriminella med verkligt våldskapital händer ingenting. Rättsväsendet drar benen efter sig. Trots våra polisanmälningar har ingenting hänt på åratal. Men när gammelmedias journalister hotas agerar myndigheterna på sekunder närmast.

Och det är själva poängen: alla hot – liksom allt våld – ska tas på allvar. Men det ska gälla alla. Inte bara politiskt korrekta politiker eller journalister, utan även deras motståndare. Och framför allt de tusentals vanliga människor i Sverige som varje dag drabbas av just det som makten väljer att ignorera.

Problemet är att vänstermedia gång på gång förvandlar verkliga eller påstådda hot till politiska vapen. De fabricerar drev, blåser upp offerroller och använder dem för att attackera sina motståndare. Och ju fler som genomskådar det, desto svårare får de att vinna nästa drev.

LÄS MER: Regeringens nya förslag: Förbjud ”rasistiska” tidningar

Torgmötet i Malmö 2010:

Nadim Ghazales hudfärgshån mot SD-politikern Marcus: ”Kokosnöt”