Nu är det klart. Det lilla samhället Alvesta i Småland, med färre än 9 000 invånare, ska få en moské för uppemot 3 000 besökare. Moskén ska byggas mitt i ett villaområde – något som rör upp starka känslor bland grannarna.

Det var vid ett sammanträde med Nämnden för myndighetsutövning 12 mars i år som Lisbeth Holmquist (S) och Anita Thörn von Rosen (MP) skrev under bygglovet för ännu en moské i Sverige. Moskén ska byggas mellan Värnamovägen och Svampvägen, den senare en väg som nyligen gjorts om till gång- och cykelväg, mitt i ett villaområde i Alvesta.

Bakom beslutet står även centerpartisten Monica Phil och moderaten John-Erik Pettersson. Den enda som opponerat sig mot moskén är Solveig Nilsson från det lokala partiet Alvesta Alternativet.

– Jag tror personligen inte att trafiksituationen kommer klara sig. Det kommer bli väldigt mycket körande om de ska ha 3 000 på en fredagsbön. Det tror jag inte kommer fungera, säger Solveig Nilsson till Samhällsnytt.

Räknar ni med 3 000 moskébesökare?

– Ja, de har sagt att det kan bli det. De kommer långt ifrån och då blir det mycket bilar. Jag tycker inte man kan lägga så mycket trafik där det finns femtio villor och är så tätt.

Officiellt sägs det emellertid att moskéns kapacitet är runt 500 personer. Den består av två delar: En rund samlingslokal med två våningar och en diameter på omkring 40 meter samt en fristående byggnad för sociala aktiviteter på omkring 800 kvadratmeter.

Såhär står att läsa i bygglovsbeslutet:

”Den tänkta åtgärden i form av ett kulturcenter på fastigheten Alvesta 15:16 överensstämmer med gällande detaljplan A 128. Byggnadshöjden är 7 meter, ingen av byggnaderna hamnar på prickad (mark som inte får bebyggas). Det finns inget utfartsförbud mot svampvägen.”

Solveig Nilsson menar att politikerna i de övriga partierna stirrar sig blinda på detaljplanen och inte tänker på vilka olägenheter eller konsekvenser moskén kommer få för grannarna. Hon säger att de inte lärt sig ta ett helhetsansvar.

– Det finns mycket spänningar idag vad gäller integrationen. Vi ska integrera så mycket som möjligt och det ska ske så smärtfritt som möjligt, men det gör vi inte genom att skapa irritation mellan olika grupper. Då blir det ännu värre, säger hon.

– Du ska inte tro annat än att de kommer vilja ha böneutrop också här nere. Nu är det officiellt en kulturbyggnad, men det är också tänkt som en kyrkolokal.

Granne med moské

På andra sidan Svampvägen, som stängts av för biltrafik för att utgöra en gång- och cykelväg mellan villaområdet och den planerade moskén, bor en svensk pensionär i 70-årsåldern. Hon ställer upp på att låta sig intervjuas av Samhällsnytt, men vill inte ha med sitt riktiga namn i tidningen. Vi väljer att kalla henne Margareta.

– Det är klart att jag inte tycker det är roligt. Det är precis på andra sidan häcken där min tomt slutar. Det skulle inte du heller tycka! Det känns lite otryggt om jag säger så, förklarar Margareta.

Avståndet mellan häcken till hustomten och den tilltänkta moskétomten är, enligt ritningarna, omkring tio meter.

– Jag tycker inte det är trevligt, jag tycker inte det är roligt att ha ett sådant hus på andra sidan där jag ska bo. Så är det! säger Margareta och förtydligar:

– Det är jättenära. Det är jättenära är det. Det är en cykelväg mellan. Sedan vet jag inte hur långt in på tomten som huset ska vara, men det kommer väldigt väldigt nära.

Känner sig otrygg

Margareta berättar också att hon inte längre känner sig trygg i villaområdet där hon bor.

– Det är inte säkert att bo i det här området, så ärligt kan jag säga. Det är mycket kreti och pleti som kommer från Rönnemyr. Det förstår du. Om du är svensk så fattar du vad jag menar.

Rönnemyr? Vad är det?

– Det är där alla invandrarna bor.

– Jag kan tala om för dig att jag skulle inte gå härifrån där jag bor ned till Ica efter att det blivit mörkt. Aldrig! Det skulle jag aldrig våga!

Ligger Ica i centrum?

– Ja, det gör det. Det är så i samhället idag. Man får vara på sin vakt, det är tråkigt.

Så du känner dig inte trygg?

– Jag känner att det kommer bli jätteotryggt när det kommer en moské på andra sidan min tomt.

[soliloquy id=”221633″]

”Det är inte rimligt”

Margareta säger att hennes man gick bort för lite drygt ett år sedan och att hon är änka. Hon berättar att hon under fredagen får hjälp av en granne med att överklaga kommunens bygglov.

Den grannen heter Arne Karlsson. Han bor i samma villaområde som Margareta och är en av initiativtagarna till protesten mot moskén. Han hjälper nu de närmaste grannarna, de som har rätt att överklaga bygglovet, med deras överklagan.

Arne är väldigt kritisk till hur kommunen hanterat ärendet:

– De som har rätt att överklaga har inte ens fått bygglovet hemskickat till sig. De som ska överklaga har inte fått tillgång till papperna och de ska hinna överklaga inom tre veckor, annars godkänns inte överklagan, säger han.

– Ska en pensionär i 70-årsåldern klara av att reda ut det här på tre veckor och få in handlingar till tingsrätten? Det är inte rimligt!

Arne Karlsson säger att han också drabbas av moskén, även om han inte blir direkt granne med den.

– Det kommer stå 500 man på sju meters håll och titta på mig när jag står och grillar ute. Det tycker inte jag är rimligt. Jag tror inte någon människa i hela Sverige vill ha det.

Ha en moské nära eller överhuvudtaget?

– Inte nära eller överhuvudtaget. Inte ha så mycket folk som kan stå och titta in på min tomt på en gång. Det är orimligt.

Både Arne och Margareta vill att Samhällsnytt skriver om den planerade moskén. Margareta tror däremot inte att det kommer påverka moskébygget.

– Skriv du lite om detta, det blir säkert jättebra. Men jag tror inte att det gör någon nytta. Det gör ingen nytta att överklaga heller. De i samhället gör precis som de vill, men man kan ju försöka, säger hon.