En ny rapport slår fast att den konstnärliga friheten, ett av fundamenten för yttrandefriheten, inskränks av dagens politiska styrning. Den svenska kulturpolitiken på statlig, regional och kommunal nivå präglas enligt rapporten av stark styrning mot politiska mål.

Den då nytillträdda kulturministern, Alice Bah Kuhnke (MP), poserade 2014 i sitt tjänsterum framför ett inramat broderi med texten ”Visst behöver vi en kulturrevolution nu”. En ny rapport utförd av Myndigheten för kulturanalys visar hur politiker och tjänstemän sedan dess med riktade bidrag som vapen alltmer styr svensk kultur och därmed inskränker på yttrandefriheten.

Den 300 sidor långa rapporten, som publicerades i torsdags, innehåller svidande kritik. DN beskriver den som ”ett veritabelt dråpslag mot hela den ’kulturrevolution’ som säger att kulturen ska vara en sorts medicin som med olika bidragsmedel ska göra samhällskroppen friskare”.

LÄS ÄVEN: Dags att tala klarspråk om Yasin och kulturvänstern

Den konstnärliga friheten inskränks

– I grunden handlar det om att de statliga bidragsgivarna, särskilt Kulturrådet, har ett stort ansvar för att integrera olika typer av perspektiv i sin verksamhet och att detta i viss utsträckning påverkar bidragsgivningen och sökande konstnärer och kulturskapare på ett sätt som inte är förenligt med idealet om konstnärlig frihet, säger Pelle Amberntsson, utredare på Myndigheten för kulturanalys.

Under ledning av partikamraterna Alice Bah Kuhnke (kulturminister 2014-2019) och hennes efterträdare Amanda Lind har kulturen fått till uppgift att leverera ökad jämställdhet, framhäva hbtq-perspektivet, bekämpa rasism och marknadsföra FN:s Agenda 2030 med dess 17 globala mål för så kallad hållbar utveckling. Kulturen har fått till uppgift att fungera som både myndighet, skola och åsiktspolis, menar DN:s ledarredaktion.

I rapporten, som bär titeln ”Så fri är konsten”, konstateras att:

”Konstnärer och kulturskapare påverkas på ett sätt som inte är i enlighet med idealet om konstnärlig frihet”.

Den konstnärliga friheten, ett av fundamenten för yttrandefrihet, är med andra ord inskränkt av politiker och tjänstemän – i vad som sägs vara ett av världens mest demokratiska länder.

LÄS ÄVEN: Kritik mot svensk film – för mycket genusfrågor och ängslighet

Filminstitutet agerar som propagandaorgan

Filminstitutet är den institution som får starkast kritik av Myndigheten för kulturanalys.

”Hela 38 procent av de sökande av Filminstitutets stöd anser att bidragsgivaren inte alls eller i liten utsträckning lever upp till idealet om konstnärlig frihet. Motsvarande siffror för Kulturrådet och Konstnärsnämnden är 14 respektive 15 procent.”

Som en del av arbetet med rapporten skickades en enkät ut till såväl stödgivare som mottagare. Av den framgår att den fria konsten drabbats hårt. Nära hälften av kulturskaparna uppger att de har anpassat sin konst efter bidragen. Hos de som ansökt om stöd från Filminstitutet är siffran hela 60 procent.

LÄS ÄVEN: Karlstads kommun lär anställda kväva demokratiskt samtal – betalade kurs för över tusen anställda

”Floskler in, floskler ut”

”En stor del av konstnärerna och kulturskaparna uppger att de i den statliga bidragsgivningen stöter på kriterier som de upplever står i konflikt med deras syn på konstnärlig frihet”, skriver Myndigheten för kulturanalys.

En stödgivare beklagar sig över situationen, som beskrivs som en floskelmaskin

– Floskler in, floskler ut. Tack för den revolutionen.

De sökande beskrivs försöka integrera statens krav i sina ansökningar på ett ”jävla överdrivet” vis:

– De kan uttrycka sig i ord, skriva jättefint, och det är mångfald, och det är jämställdhet, och det är intersektionellt perspektiv och bla bla bla. Men det finns inte så mycket substans i det.

LÄS ÄVEN: Malmö köper blinkande häst för en miljon – ”Ungarna kommer älska den”

Regeringen uppmanas att sluta politisera konsten

Konst och kultur ska inte detaljstyras av staten, den ska inte vara ett verktyg för att fostra människan, skriver DN och konstaterar att ”det är sorgligt att detta vansinne fått pågå i åratal”. Även SvD stämmer in och konstaterar att ”regeringens styrning skapar problem”.

Myndigheten för kulturanalys rekommenderar nu regeringen att låta idealet om konstnärlig frihet i större utsträckning vara vägledande i styrningen av de statliga bidragsgivarna samt avstå från styrning som kan tolkas som att särskilda perspektiv ska främjas och uppmuntras i konstnärligt innehåll.

Vidare uppmanas kommuner och regioner avstå från att utforma uppdrag, kriterier och satsningar som anger efter­frågade samhälls­effekter eller särskilda perspektiv i konstnärligt innehåll. En ökning av ickepolitisk representation i kultur­institutioners styrelser efterfrågas också.