Politiskt regeringsspel bakom hur ”svenskt föremål ” blev ”bekräftad ubåt” med förmodat ryskt ursprung

71 Shares

I oktober 2014 drog en ubåtsjakt åter igång i svenska farvatten. ”Operation Örnen” pågick i åtta dygn innan den blåstes av. Som vid tidigare tillfällen pekades Ryssland ut som misstänkt men i motsats till tidigare utgick besked om att det fanns ovedersägliga bevis för en ubåt från främmande makt. Det skulle senare visa sig att bevisen i stället styrkte det motsatta och att det låg politiska motiv hos regeringen bakom att forcera utredningen och framställa preliminära och osäkra analysuppgifter som säkra och bekräftade.

Enligt Svenska Dagbladet, som nyligen har granskat turerna kring händelsen där en person siktade vad han trodde var främmande makts ubåt på Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård, ville den då nytillträdda rödgröna regeringen visa musklerna i försvarspolitiken. Detta i ett rådande debattklimat av en allt bredare kritik mot decennier av nedmontering av försvaret och det uppfattade ökande militära hotet från Ryssland.

Därför tryckte man på om att preliminära analysresultat skulle kommuniceras som slutgiltiga bevis för en bekräftad ubåtskränkning. Draghjälp fick regeringen från bland annat Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, som offentligt hävdade att ”det mest troliga är att det handlar om en främmande underrättelseoperation och att det är Ryssland som ligger bakom den”.

Det föll på dåvarande ÖB Sverker Göranson och insatsstabens operationsledare Jonas Wikström att vara de auktoriteter som på välbevakade presskonferenser gav erforderlig tyngd åt uppgifterna om en ”bekräftad ubåt”. Närvarande var även statsminister Stefan Löfven (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S).

”Bekräftad ubåt” var i själva verket ”svenskt föremål”
Ett år senare, när den slutliga analysen var för handen, uppgav sig Göranson vara ”chockad” av att få veta att det inte varit fråga om någon ubåt överhuvudtaget, vare sig utländsk eller svensk, utan ett något annat ”svenskt föremål av människa tillverkat”.

Vad slags föremål det mer konkret rörde sig om är fortfarande hemligstämplat. Enligt en källa som Svenska Dagbladet talat med beror hemligstämplingen inte på att det skulle vara känsligt ur säkerhetssynpunkt att berätta, utan att man anser det pinsamt att tala om vad det faktiskt var som ledde till det enorma pådraget.

Att de uppgifter Göranson förmedlade inte var slutliga och säkra utan preliminära och osäkra och inte alls som han hävdat ”uppfyller kraven för den högsta bedömningsnivån” menade han sig inte ha känt till. Vid presskonferensen hade Göranson med eftertryck bedyrat att ”jag skulle inte göra detta konstaterande om jag inte var helt säker”. Kort efteråt lämnade Göranson uppdraget som ÖB.

Riksdagen fördes bakom ljuset inför försvarsöverenskommelsen
Regeringen med försvarsminister Peter Hultqvist (S) informerades om analysfelet men valde att inför riksdagens övriga partier tiga om vad man nu visste när de nya försvarsanslagen som regeringen lagt fram skulle klubbas. Först efteråt lättade den rödgröna regeringen på förlåten om vad den slutliga analysen kommit fram till och att detta gick helt på tvärs med vad som tidigare påståtts.

Försvarsöverenskommelsen är fortfarande aktiv och gäller fram till 2021. Den innefattar bland annat prioriteringar i den ökade försvarsbudgeten till ubåtsjakt. Bakom denna stod, förutom regeringspartierna S och MP, de allmänborgerliga oppositionspartierna M, C och KD. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet hölls utanför.

Ville signalera försvarspolitisk handlingskraft
Det felaktiga analysresultatet från operation Örnen på Kanholmsfjärden användes också av regeringen Löfven som argument för ett beslut att inrätta ett särskilt säkerhetspolitiskt råd. I detta skulle regeringens tyngsta ministrar skulle ingå med uppgift att hantera den här sortens krissituationer.

Man berättade också att flera andra myndigheter var inkopplade i arbetet relaterat till den påstådda ubåtskräkningen på Kanholmsfjärden: Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarets Materielverk (FMV), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Säkerhetspolisen. Alltsammans slogs upp stort för att ge intryck av en regering med försvarspolitisk handlingskraft.

Dementi kommunicerades i det tysta
Någon motsvarande stor presskonferens för att dementera de tidigare felaktiga uppgifterna och kommunicera de nya korrekta och motsatta hölls inte. Endast ett kortare pressmeddelande skickades ut.

För att undvika kritik för att ha låtit riksdagen gå till beslut på felaktig information hävdade regeringen i svepande ordalag att man ändå hade belägg ”utom allt rimligt tvivel” för att någon form av ubåtskränkningar skulle ha ägt rum någon gång någonstans och att det därför skulle uppfattas som av underordnad betydelse att just den uppmärksammade händelsen på Kanholmsfjärden inte var någon sådan.

Trots att man tvingats erkänna att den påstådda ubåtskränkningen i oktober 2014 inte var någon sådan, påstod regeringen i pressmeddelandet att man hade bättre belägg nu än innan detta avfärdades för att kränkningar ägt rum, men hänvisade till sekretess som skäl för att inte precisera vari dessa skulle bestå. Hur man kunde komma till den slutsatsen är oklart.

Ingen vill svara på frågor
Fyra år senare är det ingen som vill kommentera saken när Svenska Dagbladet ställer frågor. Operationsledaren under ubåtsjakten, kommendör Jonas Wikström, vill inte kommentera uppgifterna från tidningens källor om politiska påtryckningar från regeringen att redovisa det preliminära analysresultatet från ubåtsjakten som slutgiltigt.

Wikström vill inte heller berätta vilken annan orsak som i så fall skulle ha föranlett att de preliminära resultaten förhastat framställdes på detta sätt. Han dementerar samtidigt inte uppgifterna om påtryckningar.

Inte heller dåvarande ÖB Sverker Göranson vill idag ge någon kommentar till SvD utan hänvisar alla frågor om ubåtsjakten till försvaret.

En person med insyn säger dock till tidningen att Göranson inte var glad den dagen då han tvingades göra avbön för sina tidigare påståenden om en bekräftad ubåtskränkning. Detta skedde enligt uppgift inför generaldirektör Peter Sandwall, insatschefen generallöjtnant Göran Mårtensson, ställföreträdande insatschefen konteramiral Anders Grenstad och ledningsstabens chef generallöjtnant Dennis Gyllensporre. Samtliga belades med tystnadsplikt.

Dåvarande insatsledaren Anders Grenstad har gått i pension och har hållit sig undan SvD när tidningen sökt honom. Även dåvarande insatsledaren Göran Mårtensson, numera generaldirektör vid FMV, har iakttagit total tystnad när SvD sökt honom.

Statsminister Stefan Löfven (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) är ytterligare nyckelpersoner i sammanhanget som inte vill svara på SvD:s frågor. De frågor som tidningen velat ha svar på är:

  1. När nåddes respektive statsråd av information om att det avgörande beviset från Rosenbad inte längre existerade?
  2. Var redovisningen av bevisläget i Rosenbad vid presskonferensen i Rosenbad i november 2014 förhastad?
  3. Varför frångicks den normala principen med att inte redovisa preliminära slutsatser i samband med undervattensutredningar?
  4. Förekom det politiska propåer/påtryckningar från Rosenbad/Regeringskansliet mot Försvarsmakten för en redovisning av ett preliminärt resultat?
  5. Varför dröjde informationen till utrikesnämnden och försvarsutskottet i fyra månader, till september 2015, när det var känt att beviset inte existerade längre redan i maj 2015?

71 Shares

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.