När Kvartal publicerade en artikel av Carl Eos, reagerade ETC:s kulturchef Martin Aagård med att kalla honom en “SD-propagandist under pseudonym”. Det var inte första gången en vänsterprofil försökte karaktärsmörda en konservativ skribent. Men enligt Eos själv leder det inte till tystnad – utan till motsatt effekt.

Det var på X som Martin Aagård, tidigare Aftonbladet-krönikör och numera kulturchef på vänstertidningen ETC, gick till attack mot Kvartals publicering av skribenten Carl Eos. “Kvartal anlitar en skribent som länge skrev SD-propaganda under pseudonym”, skrev han, och fortsatte: “Gör vad ni vill med er sajt, Kvartal, men försök inte påstå att det är journalistik.”

Men till Samnytt förklarar Carl Eos att det som av Aagård beskrivs som “SD-propaganda” i själva verket är opinionsbildning från en person med konservativa åsikter, ingenting annat.

Då kan man väl misstänka att det inte handlar om att Aagård egentligen tycker att det är problematiskt att jag har politiska åsikter, utan att det är problematiskt att jag har fel politiska åsikter.

Carl Eos till Samnytt

– Att jag har skrivit ‘SD-propaganda’ är såklart inte sant. Det är sant att jag skrivit vad jag tycker om en massa olika frågor. Och mina konservativa, politiska åsikter är jag nuförtiden öppen med. Vad är definitionen på ‘propaganda’? Skiljer det sig från att bara ha en politisk åsikt?

Eos berättar att han aldrig haft något samröre med SD, vare sig ekonomiskt eller organisatoriskt:

– Det jag har skrivit är skönlitteratur och det är saker jag tycker och själv står för. Det är ingen som betalat mig för någonting, jag har aldrig varit anställd av Sverigedemokraterna, jag har aldrig fått några pengar av dem. Jag är ju helt fristående. Han fortsätter:

– Men om man tycker att det är propaganda, att jag har konservativa åsikter, ok, fine! Men då är ju nästa fråga: Får man anlita personer för att göra reportage, även om de har politiska åsikter? Och där är mitt svar tveklöst ja. Det finns ju massor av skribenter där ute som gör jättefina reportage och som samtidigt är öppna med sina åsikter.

LÄS ÄVEN: SVT-journalist döljer att hon är gift med S-topp – sprider vänsterpropaganda

Öppenhet för alla – så länge du inte är konservativ

Kvartal har enligt Eos varit tydliga med att de förväntar sig öppenhet kring hans politiska hållning. Han menar att det inte är något problem att en skribent eller reporter har åsikter – så länge det är transparent. Han utvecklar:

– Sen kan man tycka att det är lite lustigt att Aagard, som är chef över en hel avdelning med personer som är journalister och socialister, tycker att det är problematiskt att någon annan har politiska åsikter. Då kan man väl misstänka att det inte handlar om att Aagård egentligen tycker att det är problematiskt att jag har politiska åsikter, utan att det är problematiskt att jag har fel politiska åsikter.

Samtalet kommer in på Public service och den påstådda neutraliteten och obundenheten de säger sig värna.

– Till att börja med måste man kanske skilja på att en viss medarbetare har en viss uppfattning, jämför med att själva mediahuset har det. Kvartal, som i det här fallet tog in min artikel, de har ju inte den uppfattning som jag har, det är ju jag som uttalar den. Sen kanske de tar in en annan person som skriver utifrån ett helt annat perspektiv. Och det är de ganska bra på. Han fortsätter:

LÄS ÄVEN: SR-profilen Helene Bergman: ”Det är inte jag som lämnat demokratin – det är Public service som har gjort det”

– Annars när det gäller SVT så är det klart att det generellt sätt är ett större problem i vårt medielandskap, när det finns en, så att säga, outtalad politisk vägning, i vilka ämnen man väljer att skriva om, hur man formulerar sig och presenterar problem… När det görs med ett förment neutralt perspektiv, så kan det vara betydligt värre än om det görs ur ett uttalat politiskt perspektiv. Han tar upp ett exempel:

LÄS ÄVEN: Public service pekas ut som det största hotet mot Sveriges demokrati

– Om jag säger att jag är socialist och nu ska jag skriva om att vi borde ha in mer pengar till välfärden – och så gör jag ett antal intervjuer – då finns det ju en ärlighet i det som tillochmed kan vara ganska intressant. Men när det blir förment neutralt, då är det ett större problem. Han utvecklar:

LÄS ÄVEN: Aron Flam om statsmedierna: ”En katastrof för kulturen och demokratin”

– SVT är väldigt dominerande på mediamarknaden och det tror jag inte är sunt. Ju fler uppstickare och ju fler andra perspektiv, desto bättre. Inklusive ETC. Jag har inget principiellt emot att det finns en tidning som jag uppfattar som djupt socialistisk, som rapporterar om en massa saker. Det måste ju få finnas också. Men det är mångfalden som behövs – och jag kan ju tycka att det är lite lågt från deras sida att inte ha samma acceptans åt andra hållet.

”Det här blir ju jättepositiva effekter för mig”

Aagårds angrepp tycks inte ha fått önskad effekt. Tvärtom. Enligt Eos ledde inlägget till massiv spridning och ökat stöd.

Han har inte monopol på vad man får och inte får göra längre, utan det finns en mycket större politisk bredd. Jag förstår att Aagards ambitioner är att fula ut, men det är svårt för honom att göra det, då reaktionen från många håll blir att man skrattar åt honom.

Carl Eos till Samnytt

– Det som är lite lustigt med de här grejerna, det vore intressant att bara träffa Martin Aagard och fråga… För när han skriver så där, som han gör, då kan ju jag retweeta det och skicka till lite folk, sen får jag 60 000 likes på det, så det här blir ju jättepositiva effekter för mig. Så ibland undrar jag, får Aagard samma positiva effekter? Och förstår han vilka positiva effekter det får för mig?

Martin Aagård, kulturchef Dagens ETC. Foto: Faksimil Linkedin. Grok.

Han jämför med hur samhällsdebattören Henrik Jönsson växte i popularitet efter att Magdalena Andersson ifrågasatt hans finansiering i offentligheten.

– Det jag tror att Aagard inte förstår, det är att det inte fungerar. Det är ett annat samhälle idag. Han har inte monopol på vad man får och inte får göra längre, utan det finns en mycket större politisk bredd. Jag förstår att Aagards ambitioner är att fula ut, men det är svårt för honom att göra det, då reaktionen från många håll blir att man skrattar åt honom.

Eos berättar att reaktionen på Aagårds utspel snarare blivit ett genomslag än ett bakslag. Enligt honom har intresset för hans texter ökat markant, och artikeln i Kvartal har blivit en av de mest lästa och delade i sociala medier.

Från facklig bakgrund till offentlig debatt

Under pseudonymen Teodor Gustafsson skrev Eos en rad artiklar, bland annat i Bulletin och SD-knutna Samtiden. Han gav också ut en roman, Utanförskap – En berättelse om främlingar. Men anledningen till att han skrev anonymt var inte brist på ansvar – utan oro för konsekvenser.

– Anledningen till att jag skrev under pseudonym var ju att jag visste att det kunde bli reaktioner från min arbetsgivare, de kunde så att säga ha synpunkter på att jag hade fel politiska uppfattningar, vilket ju också var vad som hände sedan när jag kom ut.

När hans identitet blev offentlig uppstod mycket riktigt reaktioner och han förlorade sitt jobb. Carl Eos var ombudsman vid fackförbundet Vision, som är ett tjänstemannaförbund inom Saco. Efter att vänsterinstitutionen Expo avslöjade att Carl Eos stod bakom pseudonymen Teodor Gustafsson, inledde Vision ett personalärende. Kort därefter kom man överens om att han skulle lämna sin tjänst, vilket också offentliggjordes av Vision den 5 maj 2025. Eos har själv kommenterat att separeringen skedde genom en ”överenskommelse” och att det handlade om att hans åsikter inte ansågs förenliga med fackets så kallade värdegrund. 

I dag ser han sig inte som journalist i traditionell mening, utan som debattör och skribent:

– Jag tycker att det är knepigt att hålla på med ren nyhetsförmedling eller politisk bevakning, ur ett objektivt perspektiv, och samtidigt själv vara politiskt uttalad. Där kan det ju uppstå jävsituationer och intressekonflikter. Men det har ju heller aldrig varit min ambition, att vara nyhetsjournalist. Han utvecklar:

– Min ambition har varit att vara skribent och debattör. Sen att jag också har gjort reportage och intervjuat ett antal personer, ja, det är ju ett reportage vars upplägg handlade om att jag som gammal, medelålders konservativ återvänder för att träffa unga konservativa i Uppsala idag.

Eos menar att han fått ett varmt mottagande från alternativmedier och mer borgerliga kretsar – men att de traditionella journalistiska miljöerna är avvisande. De som är utbildade vid det som journalisten Janne Josefsson kallade ”Kommunisthögskolan” (han menade då Journalisthögskolan).

LÄS ÄVEN: Janne Josefsson: Public service fullt av miljöpartister och vänsterpartister

– Jag tror inte att andra journalister betraktar mig som journalist. Det är egentligen inget problem, eftersom jag i den bemärkelsen inte betraktar mig själv som journalist. Jag betraktar mig som skribent och debattör. Han går vidare:

– Det har funnits en jättestor öppenhet och ett välkomnande gentemot mig från delar av medialandskapet och delar av den politiska världen. Men det har ju funnits en stor misstänksamhet från vänsterhåll. Jag tror inte att de stora drakarna i pressen och TV vill ha med mig att göra.

”Alla är socialister – de fattar inte vad som händer”

I intervjun återkommer Eos till vad han uppfattar som en mer djupgående förklaring till vänsterns reaktioner: en rädsla för att tappa kontrollen över berättelsen. Han menar att många journalister på vänsterkanten helt enkelt inte förstår samtiden.

Det finns ju helt klart en dimension som återkommer hela tiden från vänsterhåll, och det handlar om att man försöker skrämma till tystnad. Man hittar personer som man menar har fel åsikter och som man menar inte borde vara välkomna i det offentliga samtalet.

Carl Eos till Samnytt

Eos menar att många av de etablerade vänsterprofilerna inom medie- och kultursfären inte tycks förstå hur snabbt landskapet förändrats. Enligt honom präglas dessa kretsar av ideologisk likriktning, där socialister och kommunister skyddar varandra och verkar inom slutna, självbekräftande miljöer.

Men försöken att utestänga meningsmotståndare är enligt Eos dömda att misslyckas.

– Det finns ju helt klart en dimension som återkommer hela tiden från vänsterhåll, och det handlar om att man försöker skrämma till tystnad. Man hittar personer som man menar har fel åsikter och som man menar inte borde vara välkomna i det offentliga samtalet, då försöker man skrämma andra aktörer, särskilt aktörer som är villiga att anlita dem, då ger man sig på människor för att försöka fula ut dem.

Men trycket, menar han, vänds nu allt oftare till sin motsats. Den som skulle tystas – blir mer synlig än någonsin.

📣 Gillar du Samnytt?

Om du uppskattar Samnytts journalistik och vill att vi ska fortsätta med granskningar – bli gärna prenumerant!

Stötta med prenumeration – klicka här.
Swish: Donera valfri summa till 123 083 3350
Vill du donera på andra sätt? Läs mer här.

👉 Bli prenumerant idag

”Pride har blivit Sveriges nya Gud” – skolavslutning med Prideflaggor och kondomer till barnen