Rasbiologin tillbaka i Sverige – hudfärg i fokus för nya universitetskurser

Critical Race Theory, förkortat CRT, har på senare tid vunnit terräng inom universitetsvärlden i framför allt USA där den har sitt ursprung. Det är läran om den vita rasens genetiskt betingade ondska och underlägsenhet. Nu gör vad många menar är klassisk rasism och rasbiologi fast med omvända förtecken entré också i den svenska skattefinansierade universitetsvärlden.

I Sverige har den vänsterradikalt identitetspolitiska rasteorin fått ett än tydligare fokus mot vita genom att översättas till ”kritiska vithetsstudier” i stället för mer direkt till ”kritisk rasteori”. Orsaken är att ordet ”ras” är kontroversiellt att använda i Sverige i motsats till den anglosaxiska världen och eftersom fokus för studierna är att kritisera den vita rasen menar man att detta samtidigt tydliggörs bättre med den justerade benämningen.

Enligt diskursen är det problematiskt att ljus hudfärg är norm i USA och Västeuropa. Detta i synnerhet som man menar att den vita rasen samtidigt är ondskefull och underlägsen andra raser. Argumenten för detta är bland annat kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln.

LÄS ÄVEN: Professor i vithetsstudier: ”Vita som behandlar alla raser lika är farliga”

Föremål för bred kritik

Kritiker invänder att erövringskrig och slavhandel är något som människor i alla delar av världen har ägnat sig åt sedan tidernas begynnelse. Man menar också att rasteoretikerna enögt bortser från allt det positiva som vita européer tillfört världen genom sin ingenjörskonst, läkarvetenskap och upplysning och demokrati som grundval för samhällsbildning.

Man menar vidare att det precis som för den klassiska rasbiologin saknas vetenskapligt stöd för att peka ut vita människor som onda och underlägsna på grundval av sin hudfärg och att det även som politisk ideologi strider mot vedertagna principer om alla människors lika värde.

Dessutom anser man att det skapar polarisering mellan människor med olika hudfärg när målsättningen för antirasism borde vara att motverka sådana motsättningar i ett samhälle där människor med olika ursprung ska kunna leva konfliktfritt tillsammans.

Andra pekar på att den vithetskritiska forskningen legitimerar också andra typer av rasforskning, där i stället svarta, bruna, gula eller judar pekas ut och problematiseras på motsvarande sätt.

LÄS ÄVEN: Vetenskapsrådet beviljar brottsdömd vänsterextremist fyra miljoner i anslag för att forska om raser

Ska stoppa strukturell vit rasism

De som försvarar studier i rasteori riktad mot vita menar att rasismen hos vita mot andra raser fortfarande är så strukturellt utbredd i västvärlden att den måste synliggöras tydligare genom att människors identitet på ett skarpare avgränsat sätt kopplas till personens hudfärg.

Men även inom den vänsterorienterade akademiska sfären förekommer viss kritik. De som förfäktar mer traditionellt marxistiska samhällsanalyser menar att det stora fokuset på hudfärg riskerar flytta blicken bort från klassklyftorna som orsak till samhällsproblemen.

Vithetskritik introduceras på svenska universitet

Sedan tidigare finns en kurs med tydligt vänsterorienterad identitetspolitisk profil på Karlstad universitet i ”kritiska rasstudier och feministisk postkolonialism”. Men ”Kritiska vithetsperspektiv på nordisk kultur” som i nästa vecka startar på Stockholms universitet blir den första renodlat rasorienterade i Sverige.

Eldsjäl och initiativtagare till kursen är Jeff Werner, (vit) professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Kursmaterialet bygger på den bok betitlad ”Kritvit” som han nyligen utkommit med där han förutom ”vithet” också utifrån hudfärg problematiserar begreppet ”svenskhet”.

LÄS ÄVEN: ’Feministisk postkolonialism och kritiska rasstudier’ ny kurs på Karlstads universitet

”Självklart” enligt kurshållare

Werner har länge varit frustrerad över att det han kallar ”utforskande av vithetsbegreppet” inte har haft den självklara plats i den svenska akademiska världen som han anser att det borde ha. Men han gläds åt att det nu äntligen börjar lossna.

– Det har varit jättesvårt att få forskningsmedel för den här typen av arbeten. Det här är ett forskningsfält som institutionaliserades redan på 1990-talet i den anglosaxiska världen, och det är sällan vi ser sådan eftersläpning i Sverige när det gäller nya teoretiska perspektiv, säger han i en intervju med SvD.

Vill problematisera ”det vita vi:et”

Enligt Werner behöver vi även i Sverige tydligare skilja människor åt utifrån deras hudfärg. Om vi inte är noga med det kan vi inte förstå orsakerna bakom konflikterna i samhället och i den politiska debatten menar han.

– Det som blir osynligt i de här konflikterna är det normativa centrumet, ”det vita vi:et”. Det handlar om vithet som maktordning, förklarar han.

Werner håller därefter en lång utläggning för SvD:s reporter om vithetsbegreppet i kristendomen, konsten och politiken genom tiderna i Sverige där detta symboliserat det goda medan det svarta stått för det onda. Kritiska vithetsstudier syftar till att vända på detta.

LÄS ÄVEN: SVT: Vita kan inte drabbas av rasism

Menar att vit väggfärg signalerar vit makt

Som professor i konstvetenskap har Werner ett särskilt intresse för ”vitheten” i den västerländska konsten. I sin bok problematiserar han västvärldens konstmuseer som några av våra ”vitaste västerländska institutioner” eftersom det företrädesvis är vita människor som avbildas i konsten.

Själva museibyggnaderna är också problematiska menar Werner eftersom de ofta är byggda i klassicistisk stil, som anspelar på den vita antiken och inte sällan har vita väggar, en väggfärg som han menar endast skenbart är neutral och egentligen bär på och förmedlar en vit makt-symbolik.

Werner efterlyser och vill med sin skattefinansierade universitetskurs vara en del av en ”uppgörelse med det vita arvet” som han tycker redan är kraftigt försenad i Sverige. Han välkomnar samtidigt att fler akademiker börjat intressera sig för ämnet.

LÄS ÄVEN: Trumps presidentorder om byggande i klassisk stil ’rasism’ enligt professor

Ökat akademiskt intresse

Så sker bland annat på litteraturens område där litteraturvetaren Therese Svensson förra året publicerade en avhandling kallad ”Vithetens koagulerade hjärta”, med det hon kallar en vithetskritisk blick på bland andra Hjalmar Söderberg och Karin Boye. Det är oklart om även den kan komma att ligga till grund för en universitetskurs i kritiska vithetsstudier.

Werner inser att det i Sverige mot bakgrund av vår historik med rasforskning som också inspirerade nazisterna i Tyskland kan uppfattas som kontroversiellt att peka ut och ställa raser mot varandra på det här sättet. Men han menar att det är bra att det motståndet börjar försvinna och att vi åter blivit mer ”receptiva” för rasbiologiska studier när de bedrivs i det godas tjänst.

– I Sverige brukar vi vara ganska receptiva när det gäller nya teoretiska perspektiv, och ibland också i fronten. Men det här har väl uppfattats som lite obehagligt och problematiskt, spekulerar Werner.

Svenskar ”för färgblinda”

Hällningen inom den nya vihetskritiska forskningen är att vi på grund av det belastade historiska arvet blivit ”för färgblinda” och inriktade på att hudfärg inte ska spela någon roll. Nu behöver vi börja göra mer skillnad på raser igen – fast i antirasistiskt syfte.

SvD har även talat med Gunlög Fur, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Linnéuniversitetet. Hon tycker inte att vithetskritiska studier är något kontroversiellt.

– När det gäller vetenskap måste man kunna få pröva en mängd olika perspektiv, menar hon.

LÄS ÄVEN: Upprop mot rasism på Sveriges Radio – har för många vita anställda

”Kan öppna upp nya sätt att resonera och förstå”

Södertörns högskola utanför Stockholm har profilerat sig som ett av landets mest vänsterorienterat akademiska. Inte heller här ser man vithetskritiska studier som något konstigt. SvD har här pratat med Anna Victoria Hallberg, som är doktor i litteraturvetenskap

Hon berättar att hon har många kollegor som i sin forskning intresserar sig för vithetskritiska perspektiv. Möjligheterna överväger riskerna menar hon eftersom det rasbiologiska perspektivet kan öppna upp nya sätt att resonera och förstå.

– Det kan exempelvis ge nya läsningar av ett författarskap. Och det är ju en premiss för universitetslivet i stort att nya generationer akademiker kommer med nya typer av frågor.

Bygger skyddade rum mot annan forskning

Den främsta risken ser hon i att de akademiska rasbiologerna med sin ”politiska udd” har en tendens att sluta sig samman i ”skyddade rum” där man bekräftar varandra och inte anser sig behöva ta till sig kritik eller andra akademiska riktningars rön.

– När det kommer nya teoretiska infallsvinklar och nya perspektiv så mår de bäst om de får möta det gängse akademiska motståndet.

LÄS ÄVEN: Damlandslaget i fotboll vill ’knäböja mot rasism’

Politiska konflikter i USA

I USA där kritisk rasteori har sitt ursprung finns också ett starkt motstånd mot hur den sprids nom universitetsvärlden, inte bara som forskningsfält utan också som politisk påverkan på studenter. Vita elever kan exempelvis få som arbete att skriva en essä om varför de är underlägsna svarta eller på grund av sin ljus hudfärg har en postkolonial skuld.

Nedan en informationsvideo från den kunskapsorienterade tankesmedjan PragerU som förklarar vad CRT är och varför det är fel.

LÄS ÄVEN: Den svarta rasismen

Stötta Samnytt med Swish: 123 083 3350

Författare av texten

Mats Dagerlind

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.