Sedan coronapandemin slog till mot Sverige har många blivit smärtsamt påminda om att de beredskapslager av förnödenheter och medicinsk utrustning som tidigare fanns har avskaffats. Ansvariga regionpolitiker vill dock inte tala med media med undantag för några få som försvarar sig med att de inte hade en aning om vad de röstade ja till.

Respiratorer, skyddsmasker och narkosmedel är några av de saker som det visat sig råda stor brist på under coronakrisen. En dominerande orsak till den bristande beredskapen är att i princip alla beredskapslager avskaffades i samband med att försvaret under såväl S-ledda som borgerliga regeringar monterades ned till en nivå där endast mindre delar av det svenska territoriet kan försvaras mot invasion och även dessa områden endast i högst en vecka.

Mer konkret försvann beredskapslagren som en följd av att en ny så kallad pandemiplan klubbades igenom med stöd av alla idag representerade partier i riksdagen utom Sverigedemokraterna. Men de konkreta besluten om att verkställa planen togs på region- och landstingsnivå.

Sveriges Radio har sökt ett stort antal hälsoansvariga region- och landstingspolitiker för en kommentar om hur det resonerades när beredskapslagren avskaffades. Nästan ingen av dessa vill svara på statsradions frågor.

De få som ändå valt att prata med SR uppger att de inte hade en aning om vad de beslutade. En av dem är Dag Larsson (S) i Stockholm där den nya pandemiplanen antogs av landstinget 2011. Larsson var då oppositionsledare men opponerade inte mot avskaffade beredskapslager utan röstade ja.

Han hävdar idag på fråga från statsradion att han varken visste eller förstod vad han sa ja till.

– Att de [beredskapslagren, red. anm.) försvann i den nya pandemiplanen, det var jag inte alls medveten om och blev inte heller uppmärksammad på. Jag kände inte ens till det, jag förstod inte att beredskapslagren försvann.

På frågan om han i efterhand känner något ansvar för det katastrofala beslutet svarar Larsson jakande. Det menar han att alla politiker som godkände och drev igenom planen bör göra.

Det är emellertid inte någon som gör – i varje fall inte i de stora regionerna Stockholm och Västra Götaland där SR sökt samtliga hälsoansvariga politiker. Några slår i likhet med Larsson ifrån sig sin delaktighet genom att hävda att man inte begrep vad man klubbade igenom.

En av dem som inte vill prata med SR är Filippa Reinfeldt som under sin tid som högsta ansvarig för hälsovårdspolitiken i Stockholm drev igenom en rad kontroversiella och kritiserade beslut. Statsradion uppger dock att man “i bakgrundssamtal” hört henne säga att vare sig hon själv eller någon annan ansvarig politiker eller tjänsteman nämnde något om direktiven i planen att lagerhållningen skulle upphöra.

Birgitta Rydberg (L) var vid den här tidpunkten näst högsta hälsoansvarig i Stockholm. Hon vill i likhet med Filippa Reinfeldt inte heller ställa upp på någon bandad intervju men uppger att lagerfrågan “passerade obemärkt” när den klubbades igenom i klump ned en rad andra ärenden vid ett och samma sammanträde.

Inte heller 2017, när den nya pandemiplanen åter var på bordet i Stockholm för en revidering, var det någon som tog upp frågan om lagerhållning. I Västra Götaland togs beslut om att avskaffa beredskapslagren 2013.

Oviljan att prata med media om delaktighet och ansvar för beslutet är lika stor där som i Stockholm. Gert-Inge Andersson (S), som när beslutet togs var högsta hälsopolitiskt ansvariga i regionen, håller sig undan när SR söker honom.

Regionens dåvarande andreman Johnny Magnusson (M), idag ledare för Västra Götaland. vill inte bli intervjuad om det känsliga ämnet nu mitt under coronaepidemin. Han har dock tidigare uppgett för statsradion att han inte förstod att han sa ja till att avskaffa beredskapslagren när han i hälso- och sjukvårdsnämnden röstade för den nya pandemiplanen.

På tjänstemannanivå är det inte heller någon av de som var med och verkställde besluten som vill ställa upp och prata med media i bandade intervjuer.

Några tjänstemän uppger dock informellt att lagren försvann därför att regionerna måste spara pengar till följd av andra politiska prioriteringar. Andra hävdar att lagren inte behövdes och avskaffades därför att de “var miljöfarliga” på grund av att artiklar med utgånget datum måste kasseras.