I en debattartikel i Dagens Nyheter går Reportrar Utan Gränsers ordförande Jonathan Lundqvist till hårt angrepp mot den hatkampanj mot det medborgarjournalistiska nätverket Granskning Sverige som iscensatts av samma tidning tillsammans med Expressen och Tidningsutgivarna och som resulterade i att Google stängde ned GS kanaler på YouTube och raderade hela nätverkets journalistiska material.

Lundqvist ser framför sig en ”mörk framtid” där svenska medier driver på en utveckling för att anonyma individer på amerikanska företag ska bestämma vem som får och inte får delta i den offentliga debatten i Sverige. ”Det offentliga samtalet ska inte formas av kommersiella företag”, menar Lundqvist – vare sig det gäller utländska som Google och YouTube eller svenska som Dagens Nyheter och Expressen.

Lundqvist skriver att eventuella överträdelser av gränserna för yttrande-, åsikts- och pressfriheten i Sverige ska övervakas av domstolar. Han påminner om att vi i Sverige i demokratisk ordning har enats om lagar som reglerar dessa fri- och rättigheter och fördömer hur svenska medier och även politiker nu utövar kraftiga påtryckningar på amerikanska nätjättar för att etablera en betydligt mer inskränkt yttrandefrihet i Sverige än vad vi demokratiskt med lagar har kommit överens om ska gälla.

Upphovsrättsintrång inte den verkliga agendan
Formellt fick Dagens Nyheter och Expressen Granskning Sverige nedstängda från YouTube genom att hävda att de gjort sig skyldiga till intrång i upphovsrätten, men för Lundqvist är det uppenbart att detta inte är det egentliga skälet till att varför man har velat få bort den obekväma aktören från den offentliga debatten.

Huvudskälet är i stället att makthavare har exponerats i pinsamma situationer. Granskning Sverige ”har gjort sig känt för att ’exponera’ den svenska ’eliten’ genom raljerande intervjuer med ofta ovetandes journalister. Resultatet var sällan smickrande för den som intervjuades”, skriver Lundqvist.

Men Lundqvist menar att även de upphovsrättsliga anklagelserna mot att Granskning Sverige gjort skärmdumpar på sådant som togs upp i deras journalistik vilar på skakig grund:

”Det är en metod som är praxis hos nästan alla medier och har stöd i citaträtten, som är en inskränkning av upphovsrätten. Det är mycket möjligt att en domstol hade godkänt även den här användningen som del av en kritisk diskussion.”

Lundqvist påpekar också att åtgärden var oproportionell och att barnet här sköljdes ut med badvattnet – det var inte bara de intervjuer som innehöll skärmdumpar som eventuellt kan ha utgjort upphovsrättsintrång som togs bort, utan allt material plus möjligheten för Granskning Sverige att publicera nytt material.

Många anklagelser, inga bevis
Lundqvist är kritisk till att det från journalister och politiker påståtts väldigt mycket som antyder att Granskning Sverige skulle ha gjort något brottsligt men att inget sådant har kunnat beläggas:

”Det finns säkert mycket att säga om metoderna som Granskning Sverige använder – och mycket har också sagts i flera stora gräv om personerna bakom kanalen. Däremot har det aldrig kunnat bevisas att innehållet är olagligt, vilket är en viktig distinktion.”

Företag sig själv – inte yttrandefriheten – närmast
Lundqvist förklarar att ett företag agerar främst utifrån vad som gynnar den egna affärsverksamheten, inte för att värna grundläggande demokratiska principer:

”Företaget gör affärsmässiga avvägningar mellan att få kritik för att ta ned materialet eller bli kölhalade för att behålla det. Det alternativ som har lägst risk och lägst kostnad blir också Googles beslut. […] Om sådana överväganden får forma det offentliga samtalet går vi en mörk framtid till mötes.”

Hot mot journalister en fråga för rättsväsendet
Lundqvist understryker att verkliga hot mot politiker och journalister är ett problem som ska tas på allvar men är olagligt och därför ska hanteras av rättsväsendet. Är det som sägs och skrivs inte olagligt så är det heller inte hot, utan omfattas och skyddas av yttrandefriheten.

Lundqvist påtalar också att det är skillnad på hot och hat, två begrep som rörts ihop i kampanjen mot Granskning Sverige. Att hata någon och säga att man gör det är inte olagligt. Om Dagens Nyheter, Expressen, Tidningsutgivarna och politiker vill ändra på det så ska det ske i demokratisk ordning och inte genom att ta genvägar:

”Då måste man gå den långa vägen genom utredningar och lagförslag så att medborgarna kan säga sitt. Att outsourca censuren till amerikanska företag är att runda demokratin.”