Förvaltningsrätten (migrationsdomstolen) i Göteborg. Foto: Raphael Saulus.

Risk för könsstympning ger trettioåring asyl

En trettioårig kvinna från Somalia och hennes mor vill ha asyl i Sverige. Migrationsdomstolen underkänner deras historia om en bostadstvist i Mogadishu och en farbror som helt plötsligt vill könsstympa trettioåringen. Eftersom trettioåringen är ogift menar domstolen på att risken för könsstympning ändå är så pass stor att hon måste få asyl.

En  kvinna från Somalia som är född 1959 och hennes dotter som är född 1989 har sökt asyl i Sverige. Vi kan kalla mamman för ”A” och dottern för ”B”. I Migrationsverkets utredning av mammans asylansökan så refereras  hennes berättelse med följande stycke:

”År 1988 flyttade du till Saudiarabien och levde där illegalt. Du blev utvisad till Mogadishu år 2007. Du återvände då till din tidigare bostad men den hade övertagits av andra personer som var aggressiva mot dig. De hotade dig med att du och din dotter skulle dödas om ni krävde rätten till bostaden. Efter två till tre månader lämnade du åter Mogadishu för Saudiarabien. Du har under din tid i Sverige fått höra att din bror mördats i Mogadishu till följd av den tvist som föreligger gällande rätten till din bostad i Mogadishu. Efter att du lämnat Somalia fick du ett samtal från din dotters farbror som sa att han hört att du varit i Somalia och undrade varför du inte sökt upp honom. Han sa till dig att du skulle återvända till Mogadishu och låta omskära din dotter samt att din dotter skulle giftas bort med någon person ur Al Shabaab.”

Uppgav olika ålder och identitet

Mamman påstod i sin asylansökan först att hon var född 1948 men en fingeravtryckskontroll visade att hon sökt visering till Malta i en identitet gällande en person född 1959 och det är den identiteten som Migrationsverket baserar sin utredning på. Det är även oklart när dottern är född. Hon påstod sig vara född 1998 när hon sökte asyl i Sverige men uppgav 1989 när hon sökte visering till Malta.

Migrationsverket hade en lång rad invändningar mot parets berättelse och beslutade om utvisning varefter kvinnorna överklagade till migrationsdomstol.

Inga bevis krävs för uppehållstillstånd

Migrationsdomstolen betonar att asylsökande inte behöver bevisa de skäl de för fram:

”För att uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov ska beviljas måste två förutsättningar vara uppfyllda. Dels måste de omständigheter som åberopas vara tillräckliga för att uppfylla kriterierna för skydd, dels måste berättelsen vara sannolik, dvs. den ska vara trovärdig. Om det som åberopas inte är tillräckligt behöver domstolen inte gå in på om berättelsen är trovärdig.”

Historien om bostadstvisten bara båg

Domstolen väljer att inte tro på kvinnornas berättelse om bostadstvist och hot från en farbror. I domen står:

”Likt Migrationsverket finner migrationsdomstolen att A har lämnat vaga och detaljfattiga uppgifter om bostadstvisten, samtalen från Bs farbror, hur farbrodern fick kännedom av händelserna och på vilket sätt han lyckades att kontakta henne trots att de befann sig i Saudiarabien och Sverige. Hon har inte heller kunnat redogöra för vilka personerna som ska ha hotat henne och tagit över bostaden var eller varför farbrodern, som inte hade visat något intresse av att kontrollera B tidigare, plötsligt blev intresserad av att inblanda sig i deras liv trots att de åter befann sig utomlands. Det är enligt domstolens bedömning också anmärkningsvärt att A och B berättade om hotbilden från farbrodern först i samband med asylutredningen, och inte i inlagan som deras biträde lämnade in till verket innan asylutredningarna för att redogöra för hotbilden mot dem. Att detta skulle ha berott på brister i tolkningen framstår inte som trovärdigt eftersom det rör sig om ett helt händelseförlopp som har utelämnats. Det saknas stöd för att As förmåga att minnas saker och att redogöra för omständigheter skulle vara nedsatt.

Som ogift är risken för könsstympning stor

LÄS ÄVEN: Risk för könsstympning ger somaliskor asyl

B har lämnat in ett intyg från den svenska sjukvården för att styrka att hon inte är könsstympad. Det kan röra sig om ett intyg från närhälsan vid Törebodas vårdcentral.

Domstolen för ett kortare resonemang kring vad som anses framkomma ur tre dokument i  Migrationsverkets landinformationsystem. Där framgår det enligt domstolen att för en majoritet av befolkningen är könsstympning en förutsättning för att man ska  kunna ingå äktenskap.

Slutligen beslutar sig domstolen för att tilldela B uppehållstillstånd och flyktingstatus på grund av den könsstympningsrisk som domstolen menar föreligger för ogifta kvinnor i Somalia:

”Landinformationen belägger att B i Somalia löper en risk att utsättas för könsstympning trots att hon är vuxen. Frågan är om risken är tillräckligt stor för att anse att hennes fruktan är välgrundad. Å ena sidan framkommer det att risken för könsstympning är störst för minderåriga flickor. Det har inte heller belagts att B har en farbror som kommer att utsätta henne för tvångsäktenskap. Å andra sidan har det kommit fram att vuxna somaliska kvinnor i diasporan kan drabbas. Med hänsyn till den mycket stora spridningen av könsstympning som fortfarande genomsyrar så gott som hela Somalia och med beaktande av att B  är ogift och har aldrig vistats i Somalia, omständigheter som torde öka hennes utsatthet, bedömer migrationsdomstolen att det finns en påtaglig risk för att B kommer att utsättas för könsstympning om hon tvingas bosätta sig där.”

När det gäller A så skriver domstolen att hon tills vidare ska få stanna i Sverige och Migrationsverket åläggs att se om det går att hitta en rättslig grund för att ge även henne uppehållstillstånd:

”Mot denna bakgrund uppstår ett behov av utredning i förhållande till styrkan av As familjeband och övrig anknytning till Sverige. Det kan också finnas behov av nya överväganden i förhållande till beslutet om återreseförbud. Med hänsyn till instansordningsprincipen upphävs As utvisningsbeslut och hennes mål visas åter till Migrationsverket.”

Domen har målnumren UM 7486-18 och UM 7485-18 och går att beställa från förvaltningsrätten i Göteborg. De som dömde var rådmannen John Panofsky och nämndemännen Peter Nofors (S), Lena Eckerbom Wendel (M) och Eva Sallander Åsberg (S).

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.