När svenska socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister röstade nej till EU-parlamentets resolution mot islamistisk infiltration och finansiering av Muslimska brödraskapets nätverk handlade det inte i huvudsak om resolutionens innehåll. Enligt S-parlamentarikern Evin Incir ville partiet inte hamna på samma sida som tyska AfD. Även Miljöpartiet försvarar sitt nej med att resolutionen ”misstänkliggör muslimer”. Terrorforskaren Magnus Ranstorp riktar nu skarp kritik mot argumentationen och anklagar de rödgröna för att avfärda omfattande europeiskt underrättelsearbete. Alice Bah kuhnke (MP) som avvek från partilinjen och röstade ja, hävdar nu att hon råkade trycka på fel knapp.
Förra veckan antog Europaparlamentet med bred majoritet en resolution som kräver krafttag mot islamistisk infiltration av europeiska samhällsinstitutioner och skärpt kontroll av EU-medel till organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapet. 381 ledamöter röstade för, 167 emot och 15 avstod. Bland de svenska parlamentarikerna röstade samtliga fem socialdemokrater och båda vänsterpartisterna nej, liksom två av Miljöpartiets tre ledamöter.
Tidningen Fokus har nu kontaktat de nio svenska nejröstarna för att få veta varför de motsatte sig resolutionen. Svaren visar att motståndet inte så mycket handlar om sakfrågan. För Socialdemokraternas del spelar avståndstagandet från den tyska högern en central roll.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Ville inte hamna på samma sida som AfD
Socialdemokraten Evin Incir, som svarar för hela den svenska S-delegationen, försäkrar att partiet har nolltolerans mot extremism, även religiös sådan. Hon hävdar emellertid att den aktuella resolutionen innehåller ”spekulativa påståenden och svepande anklagelser” som inte är tillräckligt underbyggda.
När Fokus ber henne precisera invändningarna avleder hon i stället frågan genom att rikta uppmärksamheten mot vilka politiska partier som ställt sig bakom förslaget. Det är där skon i verkligheten förefaller klämma.
– Till skillnad från Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp, inklusive den liberala partigruppen, tänker vi inte kroka arm med högerextrema partier som Alternativ för Tyskland.
Det antagna resolutionsförslaget inte var dock inte något gemensamt initiativ från AfD och de borgerliga partigrupperna. Det kom från den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen, där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. Det fick stöd av bland andra den liberala Renewgruppen och partigrupper längre till höger, däribland ESN som omfattar AfD.
Att AfD röstade för innebar alltså inte att EPP och AfD hade utarbetat resolutionen tillsammans. Att svenska socialdemokrater skulle ”krokat arm” med tyska AfD stämmer således inte. Socialdemokraternas argumentation väcker frågan om ett förslag ska bedömas utifrån sitt innehåll eller utifrån vilka andra partier som väljer att stödja det.
Den tyska socialdemokratin har samtidigt befunnit sig i en besvärlig politisk situation efter mycket svaga valresultat, medan AfD vuxit till landets största parti sett till aktuellt väljarstöd. Att markera avstånd till AfD har blivit en central del av den tyska vänsterns politiska strategi och i det får man nu draghjälp från sitt svenska systerparti.
Ranstorp: ”Häpnadsväckande”
Terrorforskaren Magnus Ranstorp, som också är särskild utredare i den statliga utredningen om religiös radikalisering med fokus på politisk islam och islamism, är starkt kritisk till Incirs resonemang. Han anser att Socialdemokraternas invändningar bortser från den omfattande kartläggning av islamistiska nätverk som europeiska säkerhets- och underrättelsetjänster genomfört under lång tid.
– Evin Incirs tal om ”spekulationer och svepande anklagelser” är ett häpnadsväckande avfärdande av åratal av europeiskt underrättelsearbete. Säkerhetstjänster har kartlagt Muslimska brödraskapets nätverk, identifierat organisationer och varnat för institutionell påverkan, säger han till Fokus.
En central del av resolutionen handlar om vad som på engelska kallas islamist entryism, ungefär islamistisk infiltration. Begreppet syftar på hur islamistiska organisationer kan försöka skaffa sig politiskt och institutionellt inflytande genom att etablera sig inom demokratiska organisationer, civilsamhället och offentliga institutioner.
Enligt resolutionen finns det anledning att särskilt uppmärksamma organisationer som utåt arbetar med demokratiska rättigheter och antidiskriminering men samtidigt misstänks främja islamistiska politiska målsättningar. Det är en av de formuleringar som Evin Incir reagerar mot.
Hon vänder sig mot att antidiskrimineringsarbete beskrivs som en möjlig trojansk häst för radikalisering och menar att ett sådant språkbruk hör hemma hos högerextrema snarare än i Europaparlamentets politiska arbete. Men Ranstorp menar att det är just den metoden som europeiska säkerhetstjänster har varnat för – att islamistiska nätverk använder legitima rättighetsfrågor som medel för att skaffa sig inflytande.
Resolutionen gör dessutom uttryckligen åtskillnad mellan islam som religion och islamism som politisk ideologi. Den framhåller också att muslimer ska skyddas mot diskriminering. Problemet med resolutionen ligger snarast där – att göra en gränsdragning mellan religion och politik som många muslimer inte själva gör och heller inte har något stöd i de heliga skrifterna.
Incirs tidigare kontakter med omstridd muslimsk organisation
En annan omständighet som Fokus uppmärksammar är Evin Incirs tidigare beröringspunkter med den europeiska muslimska ungdomsorganisationen FEMYSO. Organisationen pekades i en fransk regeringsrapport från 2025 ut som en del av Muslimska brödraskapets europeiska nätverk.
FEMYSO tillbakavisar själv uppgifterna om sådana kopplingar och har dessutom offentligt fördömt den nu antagna resolutionen. Enligt Fokus deltog Incir 2020 i ett seminarium som FEMYSO var medarrangör till. Två år senare träffade en företrädare för organisationen henne i samband med Europaparlamentets arbete mot rasism.
FEMYSO har själv redogjort för mötet och uppgett att dess representant framförde önskemål eller krav på innehållet i en kommande parlamentarisk rapport. Det är inte säkra belägg för att Incir delat organisationens eventuella ideologiska målsättningar, men kontakterna är relevanta att lyfta fram mot bakgrund av den aktuella diskussionen om islamistiska organisationers möjligheter i allmänhet att påverka EU:s institutioner och Muslimska brödraskapet i synnerhet.
När Fokus frågar om relationen till FEMYSO förnekar Incir att hon har eller har haft egna personliga kontakter med organisationen. Hon hänvisar i stället till sitt arbete inom Europaparlamentets tvärpolitiska antirasismgrupp. Incir uppger samtidigt att hon principiellt inte motsätter sig skärpt kontroll av hur EU:s pengar används.
Sådan granskning måste dock enligt henne bygga på tydliga kriterier och konkreta belägg, vilket hon påstår inte görs i den aktuella resolutionen. En förkrossande majoritet av de övriga svenska EU-parlamentarikerna och parlamentet som helhet delade dock inte hennes uppfattning. Något konkret alternativ till den resolution som Socialdemokraterna röstade ned presenterar Incir inte heller
MP: Riskerar att misstänkliggöra muslimer
Även Miljöpartiets Pär Holmgren – som tidigare i ett uppmärksammat utspel sagt att demokratin kan behöva ersättas med grön diktatur om klimatarbetet går för långsamt – försvarar sitt nej med att resolutionen enligt honom drar alltför långtgående slutsatser om muslimska organisationer.
Han anser att formuleringarna riskerar att sudda ut gränsen mellan legitim verksamhet inom det muslimska civilsamhället och organisationer som faktiskt arbetar för islamistiska politiska mål. Holmgren försäkrar i likhet med Incir att också Miljöpartiet stöder kampen mot islamism, antisemitism och våldsbejakande extremism.
Partiet är enligt honom också positivt till ökad kontroll av EU-finansiering, men anser att granskningen ska genomföras på samma villkor för alla organisationer och inte särskilt rikta in sig på muslimska sådana. Detta i kontrast till att resolutionen uttryckligen handlar om politisk islamism och Muslimska brödraskapets nätverk, inte om muslimska organisationer generellt.
Alice Bah Kuhnke: ”Jag råkade trycka fel”
Miljöpartiets svenska delegation var inte enig vid omröstningen. Medan Holmgren och Isabella Lövin röstade nej registrerades Alice Bah Kuhnke som ja-röstare. Enligt uppgifter från Miljöpartiets pressavdelning till Fokus berodde Bah Kuhnkes ja-röst dock på att hon tryckte fel.
Även Vänsterpartiets båda ledamöter, Jonas Sjöstedt och Hanna Gedin, röstade emot resolutionen. Sjöstedt har avböjt att kommentera sitt ställningstagande för Fokus.
Kräver svar om hur islamistisk infiltration ska stoppas
En av resolutionens viktigaste delar gäller kontrollen av europeiska skattemedel. Europaparlamentet vill att EU-kommissionen och medlemsländerna skärper granskningen av vilka organisationer som får ekonomiskt stöd och hur pengarna används.
Syftet är att förhindra att EU-medel hamnar hos organisationer som bedriver islamistisk påverkansverksamhet eller har kopplingar till nätverk som motarbetar demokratiska fri- och rättigheter. Resolutionen uppmanar också ministerrådet att undersöka möjligheterna att terrorlista personer och organisationer med anknytning till Muslimska brödraskapet, förutsatt att de rättsliga kriterierna är uppfyllda.
Beslutet är inte bindande lagstiftning utan ett politiskt ställningstagande och innebär därför varken att några organisationer automatiskt terrorlistas eller att EU-bidrag omedelbart dras in.
Magnus Ranstorp anser ändå att resolutionen är ett viktigt steg för att skydda europeiska demokratiska institutioner mot islamistisk påverkan. Han är särskilt kritisk till att Socialdemokraterna avvisar initiativet utan att samtidigt redovisa vilka andra konkreta åtgärder partiet vill se.
– Det duger inte att bara rösta nej när Europas demokratiska institutioner behöver skyddas mot otillbörlig påverkan, säger Magnus Ranstorp till Fokus.
Frågan som återstår efter de rödgröna parlamentarikergruppernas förklaringar är därmed inte bara varför de röstade emot resolutionen, utan också vilka konkreta åtgärder de själva är beredda att stödja för att stoppa islamistisk infiltration och förhindra att europeiska skattemedel finansierar sådan samhällsomstörtande verksamhet.
