Juridikprofessor Mårten Schultz tycker inte att rättskipning så som den uttrycks i en färsk förtalsdom mot mig hör hemma i en rättsstat. Det tycker inte jag heller, men av delvis andra skäl.

Schultz lyfter i en debattartikel på Dagens Juridik att den lille fattige människan som upplever sig förtalad av den rika ”stora mediekanalen” tar orimlig ekonomisk risk om han/hon väcker enskilt åtal, medan samma kostnad vid förlust för mediehuset är en försumbar utgift.

Professorn vill att JK inte som det är idag regelmässigt avvisar utan betydligt oftare väljer att driva förtalsärenden eller att de ska kunna drivas av valfri åklagare samt att den klagandes rättegångskostnader ska ”stanna på staten”. Offentligt åtal bör enligt Schultz vara praxis, enskilt åtal mer sällsynt.

Alla medier inte rika, alla anmälare inte fattiga

Men Samnytt är inte någon rik ”stor mediekanal”. Vi lever ur hand i mun på läsardonationer och drabbas lika hårt som Tomas Åberg (av Schultz anonymiserad som ”T”) av att tvingas betala motpartens rättegångskostnader.

Alla förtalsanmälare är heller inte fattiga satar. I det tidigare förtalsmålet mot mig var det stenrika Dagens Nyheter och Bonniers som vid eventuell förlust garanterade notan för sin medarbetare Saed Alnahhal när denne kände sig kränkt av att för en gångs skull bli kritiskt granskad i stället för förljuget hjälteförklarad.

När jag förlorade fick jag som halvtidssjukskriven låginkomsttagare punga ut med flera hundratusen kronor för motpartens extremt dyra juridiska ombud. Att utan hänsyn till vem som är den resurssvagare/-starkare parten endast undanröja den ekonomiska risken för den klagande och inte för den åtalade hör inte hemma i en rättsstat.

Lag- och systemfel döljs

Om den ekonomiska bromsen för att enskilt stämma någon för förtal eller JK:s hårda selektion togs bort skulle rättsväsendet översköljas av sådana åtal. Orimligt många skulle också vinna processerna.

Detta med stöd i en förtalslag som inte hör hemma i en modern rättsstat utan är från en tid då man ville erbjuda ett civiliserat alternativ för ärekränkta gentlemän till att kasta handsken och kräva duell i gryningen.

Medierapportering som om den prövades juridiskt skulle befinnas utgöra förtal produceras så gott som dagligen men hamnar inte i domstol. I det aktuella fallet har en lång rad mediedrakar rapporterat om Tomas Åbergs rättsprocesser exakt på samma sätt som Samnytt men Åberg valde att bara stämma oss.

Godtycke avgör vem som lagförs

Det hör inte hemma i en rättsstat att en förtalads godtycke avgör vilka medier som ska få sitt namn solkat eller ha det intakt, dömas för eller komma undan med brott eller vilken ansvarig utgivare som ska kastas i fängelse och inte – för samma publicerade uppgifter.

Att de stora medierna gjort samma pressetiska bedömning som Samnytt indikerar att uppgifterna kring Tomas Åberg är inom ramen för vedertagen mediepraxis och den vidsträckta tryckfrihet som ska råda i en rättsstat. Att ett medium ändå fälls signalerar att det är något fel på förtalslagen, medan att övriga de facto lika skyldiga medier går fria signalerar att det är något fel på själva systemet.

Obegriplig uppdelning av jury och domstol

Samnytt friades i målet på 10 av 13 punkter. En av de fyra anmälda artiklarna friades helt. Schultz finner ”uppdelningen obegriplig”, de uppgifter som frias omöjliga att skilja från de som fälls.

Han är inte ensam. Samnytt borde i konsekvensens namn ha friats också på de återstående punkterna, om inte av lekmannajuryn så av domstolens lagfarna jurister. Vi hoppas nu på att hovrätten ska inse detta.

Kompisar eller fiender i tryckfrihetsjuryn avgör

Man kan som Schultz ha åsikter om hur sådana här mål handläggs, om bristande transparens, om systemet med jury och vilka som sitter i den, att domstolen är bunden av dess beslut med mera. Men man kan också ha många andra synpunkter som juridikprofessorn lämnar därhän i sin kritik.

Den vanligaste kritiken har exempelvis varit att mediedrakarna har för många kompisar i juryn och därför frias där de borde fällts. Sådana kompisar har Samnytt avsevärt färre av, men desto fler fiender, vilket får de stora mediehusen att se oförtjänt laglydiga och pressetiska ut medan Samnytt får ett lika oförtjänt renommé som oetiska lagbrytare. Nepotistisk åtalsimmunitet för vissa medier hör inte hemma i en rättsstat.

Schultz har kritiserat en tidigare förtalsdom, Saed Alnahhal vs Samnytt, för att politiserat inte uppfylla kravet på likhet inför lagen. Sådana domar hör inte hemma i en rättsstat. Om professorn ser liknande problem med den nu aktuella förtalsdomen framgår inte, men vad som anförs i den här texten borde ge skäl till det.

Mer allsidig kritik saknas

Om Schultz vill använda målet Tomas Åberg vs Samnytt som exempel på missförhållanden i rättsstaten borde han problematisera även omständigheter till nackdel för den åtalade och, än viktigare, tryckfriheten i allmänhet. Vem vill vara ansvarig utgivare för ett obekvämt kritiskt granskande medium som kontinuerligt blir föremål för riktade lawfare-aktioner som röner framgång endast därför att lagen och systemet inbjuder till missbruk syftande till att skrämma och tysta misshagliga medieröster?

Att ständigt behöva riskera att bli kastad i fängelse för samma ordinära journalistik som andra mediers ansvariga utgivare inte behöver bekymra sig om hör inte hemma i en rättsstat. Det gör det inte heller att vissa ansvariga utgivare men inte andra för att undvika att skaka galler tvingas börja censurera den journalistik de ansvarar för.

Medierapporteringen är missvisande

Läsaren har i medierapporteringen felaktigt getts intryck av att Samnytt talat illa om Tomas Åberg. Det intrycket får man också när man läser Schultz kritik. I verkligheten har vi endast bevakat rättsprocesser med stort allmänintresse och av principiell demokratiskt vikt som Åberg initierat, den ena en kamp mellan honom och en annan offentlig person; frilansjournalisten Joakim Lamotte. I samband med det har Samnytt – precis som andra medier – rekapitulerat ett urval centrala uppgifter i rättsfallen, men inte mer än vad som varit påkallat för att göra rättsfallen som beskrivs begripliga för läsaren.

En kvalitativ skillnad mellan dessa rättsfall – också de förtalsmål – och det mot Samnytt är – utöver att vi inte formulerat några egna omdömen om Åberg som kan uppfattas som förtal – att vi har rapporterat i ett med utgivningsbevis grundlagsskyddat medium. Där ska det vara försvarligt att i relevant kontext nämna sådant som en privatperson kan fällas för. Det förefaller tingsrätten ha missat.

Här är det därtill uppgifter som Åberg själv har offentliggjort och – som upprepat nämnts – ett stort antal andra medier återgivit. Åberg har inför Samnytts publiceringar också fått komma till tals och har även tillmötesgående ställt upp på långintervjuer med oss. Han har inte låtit förstå att han skulle tycka illa vara om det vi skrivit. Stämningsansökan kom som en total överraskning.

Lagen måste ändras

Förtalslagstiftningen och hela systemet behöver ändras så att Tryckfrihetsförordningen inte åsidosätts, så att alla medier, inte bara vissa, kan känna sig trygga med att publicera samma material och så att färre uppgifter än idag anses förtalsgrundande, i synnerhet sådana som är sanna och de som lyder under offentlighetsprincipen, exempelvis redan sekretessprövade rättshandlingar.

Förtalad bör endast den anses som blivit allvarligt beljugen, oförskyllt utsatts för grova pejorativa tillmälen eller fått sekretessbelagda uppgifter eller sådana som tillhör privatlivets helgd röjda. Så ser förtalslagstiftningen ut i en rättsstat.

Fotnot:

Ovanstående text (i nedkortad version) skickades till Dagens Juridik som replik på Mårten Schultz artikel, men refuserades. Detta trots att jag – i motsats till Åberg som anonymiserats – pekas ut på ett sätt som enligt vedertagen pressetisk praxis borde berättiga till genmäle.

Det går, utifrån hur tillkämpat tidningen motiverar sitt nej, inte att värja sig för misstanken att man skulle ha publicerat texten om den kommit från en ansvarig utgivare för något annat och “finare” medium, men att man inte vill eller törs ge plats åt ett som man uppfattar kontroversiellt medium som Samnytt. Beslutet är trist då repliken innehåller en rad principiella resonemang och inte endast är ett försvarstal i egen sak.

Samnytt behöver läsarnas hjälp under rättsprocessen – stötta genom att swisha en donation till 123 083 3350 eller bli prenumerant HÄR. Vill du hellre donera till tidningen via andra betalsätt finns mer info om det HÄR.