➤ KRÖNIKA Den krönika om sexarbete och sexköp som jag skrev den 30 maj i form av ett öppet brev till Annika Strandhäll har rönt en del senkomna reaktioner från folk på vänsterkanten. Det tog över en månad för dem att reagera, men bättre sent än aldrig kanske – om det inte vore för att de flesta saknar sakargument och i brist på sådana ägnar sig åt hets, hat och pejorativa tillmälen. Sedan krönikan skrevs har Socialdemokraterna också kommit med förslag på nya verktyg att sätta i händerna på sin sexuella inkvisition.

Utgångspunkten för min krönika var att alla som säljer sex inte är utsatta offer och alla som köper sex inte onda förövare. Den svartvitt falska och för de berörda parterna dessutom förnedrande och omyndighetsförklarande bilden är dock den som mot bättre vetande och tillgängligt faktaunderlag upprepas som ett mantra för att försvara Sveriges i ett internationellt perspektiv udda, kontraproduktiva och hårt kritiserade sexköpslag.

Det förstnämnda – att alla som säljer sex inte är utsatta offer – kan Pye Jakobsson, sexarbetare och ordförande för denna grupps internationella intresseorganisation NSWP, berätta mycket bättre om än jag, som HÄR vid en internationell konferens på temat 2015 som hölls i det brittska parlamentets lokaler. Många är vuxna och myndiga kvinnor vid sina sinnens fulla bruk, utan missbruks- eller fattigdomsproblem men med anspråk på att själva få bestämma över sina kroppar, en rätt som högröstat brukar åberopas av socialdemokrater när abortfrågan diskuteras men som man motsägelsefullt fråntar kvinnorna när det gäller sexarbete.

Det sistnämnda – att alla män som köper sex inte är onda förövare – försökte jag illustrera med mig själv som exempel, mot bakgrund av flera tunga sjukdomsdiagnoser som gör det svårt för mig att idag konkurrera på den vanliga så kallade köttmarknaden. Många män som köper sex är i en liknande situation där alternativet annars är att inte få ha sex överhuvudtaget.

Inget av vad som ovan sägs motsäger att det också finns kvinnor som tvingas till att sälja sex och män som saknar etiska principer och köper sex av sådana kvinnor och dessutom gör det trots att de kan skaffa sig sex på annat sätt och bakom ryggen på sina fruar. Men det är inte en fullständig bild av verkligheten och bra lagar stiftas inte av politiker med skygglappar.

Du köper en tjänst, inte någons kropp

Det vanligaste argumentet från sexköpslagens tillskyndare är att ingen man ska kunna ”ta sig rätten att köpa en kvinnas kropp”. Det är både osakligt och vulgärt och medvetet tillspetsat för att kunna brutalisera debatten i egen favör och vädja till känsla framför förnuft.

Inget annat fysiskt arbete vi mot betalning utför med våra kroppar omfattas av det synsättet. Det inkluderar även tjänster som innebär nära fysisk kontakt med andra människor, exempelvis massage och sjukgymnastik.

Faktum är att även sex för pengar är tillåtet om det sker med en kamera påslagen och kan kategoriseras som porrfilmsinspelning. Då är till och med koppleri lagligt i bemärkelsen att tredje part får tjäna pengar på tjänstens tillhandahållande.

Många på den politiska vänsterkanten vill förvisso förbjuda porr också, och hade man lyckats driva igenom en lag som förbjuder all sex mot betalning så hade man åtminstone varit konsekvent. Även i porrbranschen kan man hamna på grund av utsatthet och tvång men också av frivillighet och eget val. Sexköpslagen är även i det här perspektivet en juridisk bastard.

Vi som arbetar mer med våra hjärnor än kroppar anses inte heller sälja våra själar bara för att vi tar betalt för det. Myten om Faust används visserligen understundom allegoriskt om somligt intellektuellt arbete men någon lag som förbjuder det har vi inte stiftat.

I någon mening kan de flesta av oss sägas vara tvingade till att sälja våra kroppar och själar om det betraktelsesättet ska tillämpas. Det är få förunnat att arbeta med något vi skulle göra i samma utsträckning eller överhuvudtaget om vi inte fick betalt för det. Många jobb kan vara direkt nedbrytande fysiskt och/eller psykiskt men det så kallade löneslaveriet är ändå något de allra flesta av oss accepterar, därför att vi behöver en inkomst och därför att vi vill bidra till samhället och inte tära på det.

Att sälja sex är också ett sätt att betala mat och hyra och man bidrar också till samhället genom att lindra människors sexuella nöd. Den som köper sex köper varken mer eller mindre än vid någon annan transaktion en annan människas kropp eller själ. Man köper en tjänst.

Sexuell nöd lika allvarlig som materiell

Hur många män som lever i sexuell nöd som så kallade incels finns det inga tillförlitliga siffror på men forskning visar att det är vanligare i Sverige än i de flesta andra länder och sexköpslagen som hindrar dessa män att få sitt sexbehov tillfredsställt den vägen bidrar sannolikt till att Sverige sticker ut.

Det finns också en myt som kolporteras av feminister om att män skulle vara extremt utseendefixerade och att kvinnor därför lever under ständig press att leva upp till det så kallade manssamhällets och modeindustrins skönhetsideal. I realiteten får dock så gott som alla kvinnor ligga medan män ratas av kvinnor i väsentligt större utsträckning om de inte lever upp till gällande ideal.

Sex är inte en mänsklig rättighet, hävdas det i debatten från de som fortsatt vill förbjuda män att köpa sex. Det är korrekt såtillvida att ingen kan tvinga någon annan till sex med hänvisning till sina mänskliga rättigheter.

Men sex är samtidigt en av människans starkaste drifter, endast överträffad av behovet av syre och föda. Att förneka människor sexuell behovstillfredsställelse kan leda till stort psykiskt lidande och till och med självmord. Och även om det inte går att ursäkta så leder sådan sexuell frustration också till våldtäkter och andra våldshandlingar, inklusive terrordåd.

Vänstern talar gärna om socioekonomiska faktorer som orsaker till social oro och propagerar utifrån den diskursen för generösa sociala skyddsnät i syfte att motverka densamma. Resonemanget är att nöd och armod splittrar samhället och utgör grogrund för frustration, ilska och desperation som tar sig destruktiva utlopp i form av våld och brottslighet.

Men människan lever inte av bröd allena och sexuell nöd kan på samma sätt som materiell dito skapa disharmoni och störningar i samhället, i synnerhet om denna nöd återfinns hos ett stort antal individer. Studier visar att allt färre män ”får ligga” i det moderna och jämställda västerländska samhället.

Kvinnor behöver inte hitta en man att gifta sig med för att överleva, och att ge sin man sex anses inte längre vara kvinnans äktenskapliga plikt. Det är naturligtvis i grunden en positiv utveckling men det ger samtidigt upphov till ett antal problem när kärnfamiljen inte på samma sätt som tidigare utgör samhällets hörnsten. Och ett av dem är alltså att färre män än tidigare har tillgång till sex.

I flera höginvandringsländer, däribland Sverige, ökar också stadigt överskottet på män till följd av migrationens skeva könsfördelning. Detta överskott utgörs till ansenlig del av unga virila män med stark sexuell drift inte sällan i kombination med en problematisk kvinnosyn. Statistiken talar sitt tydliga språk – våldtäkterna ökar och män ur dessa grupper är kraftigt överrepresenterade som gärningspersoner.

Precis som det är en god idé att inte låta den materiella nöden knacka på medborgarnas dörr finns det stora fördelar med att också hålla den sexuella nöden stången. Det finns ett allmänt humanistiskt imperativ i detta och tanken borde även appellera till feminister som jag utgår ifrån vill värna kvinnors trygghet i det öppna samhällets offentliga rum.

Att det för samhällsharmonin kan vara minst lika viktigt att hålla testosteronstinna män sexuellt tillfredsställda som ekonomiskt tycks man inom den feminismanfrätta vänstern emellertid vara alltför ideologiskt blockerad för att begripa. Manshatet förblindar – möjligheten att köpa sex för pengar är inget man vill unna de förhatliga männen, hur positiva effekter det än skulle ha för kvinnors trygghet och den psykologiska folkhälsan.

Manshat, inte omsorg om kvinnor

Att män ska straffas är en bärande tanke inom vänsterfeminismen. Män förtjänar att lida eftersom de är skyldiga till all världens ondska såväl idag som historiskt enligt föreställningen om arvsynd. Det enda sättet för en man att få absolution är att i total underkastelse bekänna sitt köns skuld och konvertera till feminismen.

Sålunda är den egentliga drivkraften bakom sexköpslagen manshat, inte omsorg om kvinnor. Vänsterfeminister tål inte tanken på att män med pengar kan ”fuska” till sig sex som de annars inte skulle få, kanske med en kvinna som är både yngre och snyggare än de själva.

Män är enligt sexköpslagens sociala ingenjörer svin eller till och med varelser som står lägre än djuren, som Ireen Wachenfeldt, förgrundsfigur för vänsterfeministiska Roks, en gång slog fast inför SVT:s rullande kamera efter att deras tidning hyllat Valerie Solanas – en mentalsjuk våldsbejakande radikalfeminist som skrev det så kallade SCUM-manifestet (Society For Cutting Up Men) i vilket hon uppviglar till massmord på män genom att sprätta upp dem med kniv. Själv föredrog hon dock pistol och gick ut och sköt en man, konstnären Andy Warhol, som var nära att dö men hade tur i oturen och överlevde.

Manshatet grinar som en dödskalle mellan raderna i de socialdemokratiska utspel som gjorts i spåren av att kändisen Paolo Roberto avslöjats med att ha köpt sex. Det är män som obligatoriskt ska kastas i fängelse om de köper sex av kvinnor och män som nu också ska fråntas vårdnaden om sina barn.

I sitt enögda hat glömmer S-feministerna att det även finns kvinnor och transpersoner som köper sex och att alla som säljer sex inte heller är kvinnor. Och inte en tanke ägnas heller åt hur barnen drabbas av att deras fäder sätts i fängelse eller av att placeras på barnhem bara för att pappa haft sex med en kvinna och betalat henne en slant för besväret.

Samtycke, normbrytande, tolerans och mångfald

Det ska inte förnekas att sexualiteten även i vårt frigjorda västerländska samhälle är omgärdad av vissa moraliska värderingar som gör att sexarbete och sexköp för de allra flesta inte fullt ut kan jämställas med andra varor och tjänster. För den breda majoriteten är sex något man har med varandra på grund av ömsesidig attraktion och de som lever i en relation förväntar sig i allmänhet också sexuell trohet från sin partner.

Drygt nio av tio är även heterosexuella och en övervägande andel av dessa ägnar sig dessutom i huvudsak åt så kallad ”vaniljsex” utan vidlyftiga inslag av sadomasochism, bondage, gruppsex och andra excesser. Men i vårt moderna liberala och toleranta samhälle tillåts även den som inte platsar i den sexuella folkhemsnormen ha ett sexliv.

Att det ska vara så har i Sverige ett brett politiskt stöd och allra ivrigast från vänsterhåll där man rentav går steget längre och tillskriver normbrytande i sig ett egenvärde. Men i sitt försvar för sexköpslagen förvandlas vänstern plötsligt till svavelosande moralpredikanter och inkvisitorer som med straff, tvång, hot och stigmatisering vill inskränka de människors sexliv som rör sig utanför normen.

I stället bör vi acceptera att det finns män och kvinnor för vilka det är helt i sin ordning att byta sex mot pengar i den ena eller andra riktningen, även om vi själva inte har den läggningen. Den på senare tid så högt hyllade samtyckesregeln som nu till och med stadfästs i lag bör rimligen gälla även här. Det finns inga belägg för att någon skulle ta skada av sex enkom därför att den ena parten förlorar en slant på könsakten och den andra parten vinner en – inte så länge sexet sker i samtycke mellan beslutskapabla vuxna människor.

Två tankar i huvudet samtidigt

Det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt och inte kasta ut barnet med badvattnet – att bekämpa trafficking och sådan prostitution där kvinnor i utsatta livssituationer utnyttjas och far illa och samtidigt bejaka de idéer om fria individer och fri marknad som utgör grunden för den liberala demokratin.

Att omyndigförklara medborgarna och göra sex till ett brott mot staten är totalitärt tankegods. Sexköpslagen stigmatiserar och driver ned även de problemfria sexarbetarna i otrygghet under jord eftersom kunderna inte får synas och den demoniserar kollektivt alla män som vill ha en stunds kravlös sex som monster och våldtäktsmän. Det är en såväl juridisk som människofientlig styggelse till lag som bör avskaffas snarast möjligt.

Tyckte du den här opinionstexten var intressant?

Stötta då tidningen med en donation! Utan ert stöd kan vi inte fortsätta vårt arbete med att göra det som gammelmedia ignorerar.

Du kan ⚫ Swisha: 123 083 3350 ⚫ Fylla i formuläret nedan ?, eller ⚫ klicka HÄR för övriga alternativ

Tack på förhand!