Är det rimligt att statliga bidrag till media får fördel av medlemskap i privata föreningar som drivs av marxist-leninister? Det är vad Myndigheten för Press, Radio och TV (MPRT) vill genom krav på att medier underställer sig det “pressetiska systemet”. Systemet är ingen myndighet utan en privat förening med namnet Medieombudsmannen (MO) med tillhörande etiknämnd där ordförande är den kontroversielle journalisten Robert Aschberg med en historik som maoist i Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Operativ chef för verksamheten är ”Allmänhetens Medieombudsman”, Ola Sigvardsson, som även han har en historik inom SKP.

Det är i Mediestödsförordningen som utkom i december 2018 där kravet för att kunna få mediestöd i Sverige framställs. Där står det att man skall följa ”god medieetisk sed”, något som enligt MPRT innebär det att man underställer sig det ”pressetiska systemet”, vilket alltså är en privat förening som drivs av två personer med bakgrund i ett revolutionärt kommunistiskt parti med bland annat den sovjetiske diktatorn Lenin som förebild.

Vill man inte underställa sig vänsterextremisterna ska man istället på ett utförligt sätt förklara varför man inte är ansluten. Det hela utgår från dokument på regeringskansliet för vilka Medieutredningen, som leddes av den vänsterliberala journalisten Anette Novak, ska ha legat till grund.

“Anses ha högt förtroende”

Mediestödsförordningen är föreskrifter från regeringens kulturdepartement, framställda av Alice Bah Kuhnke (MP) som nu har efterträtts av en annan miljöpartist, Amanda Lind.

Anna-Karin Adolfsson, ämnesråd på Regeringskansliet förklarar för Samhällsnytt varför regeringen har valt just Medieombudsmannen (MO), som alltså drivs av den mycket kontroversielle Aschberg med vänsterextremt förflutet inom SKP, som smarbetsorganisation:

– Det är ett system som anses ha ett högt förtroende bland medier generellt. Därmed är det ett system som staten inte har sett anledning att ifrågasätta.

Går emot regeringens lagförslag

Men “Medieombudsmannen” och det “pressetiska systemet” går rakt på tvärs med regeringens egen ambition i det lagförslag de själva lade fram.

Utöver att de tunga remissinstanserna Journalistförbundet och Publicistklubben var kritiska skrev regeringen själv i proposition 2017/18:154 att ”det inte är lämpligt att ställa ett sådant krav” och att det skulle ”kunna medföra risk för att huvudmännen bakom ett sådant system indirekt skulle kunna kontrollera vem som kan uteslutas från de nya stödformerna.” Regeringen poängterar vidare att “ett krav på att det allmänna nyhetsmediet ska följa god medieetisk sed är i stället ett fristående krav“:


Utdrag ur lagförslaget

Det står alltså klart att detta är att betrakta som ett svagt krav och att ingen intention har funnits att knyta detta till en viss organisation. MPRT har aldrig givits rätten att avslå en ansökan om mediestöd med stöd i MO:s föreskrifter.

Men vid vår kontakt med både regeringskansliet och flertalet anställda på MPRT framgår det att avsikten ändå verkar ha varit att ge MO en monopolställning gällande medieetik, utan att det finns stöd för det i lag.

“Inte vedertaget begrepp”

Journalistförbundet gick i sitt remissvar längre och menar att “god medieetisk sed” inte är ett vedertaget begrepp i branschen överhuvudtaget och påstår att det är ”bättre att helt ta bort alla kopplingar” till MO.

När Samhällsnytt ringde Regeringskansliet pratar de dock om MO som det enda existerande systemet och menar att det är väl fungerade. MPRT säger också i samtal till oss att de som styr nämnden måste kunna anses vara neutrala.

Men chefen Sigvardsson har utmärkt sig med att polisanmäla fredliga demonstrationer för ”olaga hot”, något som kan förefalla vara något som en aktivistisk lagd kommunist gör. Han har också fått kritik för ett uttalande där han säger att tryckfriheten är något som politikerna har gett till medborgarna och som de kan ta tillbaka om den “missbrukas”.

Vi ställer frågor till Elin Lööw vid MPRT om deras relation till Medieombudsmannen:

Hur har MO blivit utsedda till att vara det pressetiska systemet?

– De själva kallar det för det. I vår förordning pratar vi om god medieetisk sed. Det är inte direkt knutet till dem. Man kan visa att man följer det genom att vara ansluten till ett befintligt system.

I ansökan är det bestämd form, det pressetiska ”systemet”. Vilka olika kan man ansluta sig till?

– Det som finns ju det här systemet.

De menar vidare att de inte har någon intern praxis gällande medieetik men att mediestödsnämnden kommer att göra en ”bedömning”, vilket även Georg Lagerberg, enhetschef på MPRT bekräftar:

Är det MO som är det pressetiska systemet?

– Ja, det kan man säga. De består av två organ som hänger ihop.

Skall det inte vara personer som föregår med gott exempel?

– Det är ju branschaktörerna själva som utser dem.

Är man ansluten antas man automatiskt följa god medieetisk sed menar Lagerberg vidare, annars har man själv bevisbördan.

Det finns de som inte vill underställa sig tolkningar från personer med en historik i Sveriges Kommunistiska Parti. I teorin, om man inte vill underställa sig deras tolkningar kan man ha ett eget pressetiskt system?

– Nej. Ett eget system kan ni inte få ha. Ni är däremot fria att visa vad ni gör.

Är MO den medieetiska mittfåran?

Det tyngsta namnet förutom de två nämnda marxist-leninisterna som har Medieombudsmannen under sin kontroll är Hanna Stjärne. Hon är numera känd för att vara VD för SVT men innan det var hon ordförande för föreningen Grävande journalister och ledde bland annat guldspadejuryn.

Hon gav då både pris och pengar till den av New Jersey terrorklassade organisationen AFA, då under arbetsnamnet AFA Dokumentation men nu kallad Researchgruppen – en grupp som just nu utreds för en federal terroristklassificering i USA.

Deras gangsterliknande inbrott i privata datasystem kallade hon då ”banbrytande och innovativ research som innebar ett genombrott och gav ny kunskap om det anonyma näthatet” och ledde till att det för intrång utsatta Disqus kontaktade både Justitiekanslern och amerikanska FBI. Researchgruppen har vidare gjort sig känd för flertalet kontroversiella uttalanden, däribland att ”Det ska vara skottpengar på alla vita, särskilt män”.

Jagar oskyldiga

Robert Aschberg är vid sidan om uppdraget som MO:s ordförande också vice styrelseordförande för Stiftelsen Expo som regelmässigt jagar och hänger ut oskyldiga personer med namn och bild trots att de aldrig dömts för något brott. Organisationen som han företräder sysslar alltså med åsiktsregistrering och politisk förföljelse som syftar till att få folk sparkade från sina jobb och liknande. Han har även genom sitt bolag Strix Television hängt ut utvecklingsstörda på ett så brutalt att de valt att begå självmord.

Expo pekades dessutom nyligen ut som en del av den ”autonoma miljön” och kopplades samman med ”våldsbejakande extremism” i rapporten ”Den digitala kampen – autonoma rörelser på nätet” från Totalförsvarets forskningsinstitut.

Jeanette Gustafsdotter, tills nyligen VD för Tidningsutgivarna, som också är med i MO har varit väldigt drivande för massraderingar av journalistiskt material på sociala medier och bland annat kallat material som faller under citaträtten för ”olagligt” i syfte att få Youtube/Google att radera hela konton med hänvisning till att de skulle vara “kriminella verksamheter”.

“Nepotism, korruption och dubbla måttstockar”

Under 2020 påbörjade MO en bedräglig attack mot presstödsuppbärande Nya Tider där de bland annat skrev att de ”det är skadande för anmälaren att namnges tillsammans med uppgifter om allvarlig brottslighet”. Att namnge personer kopplade till allvarlig brottslighet får alltså inte ske enligt MO, medan de själva och deras branschtidningar och vänner inte har några som helst problem med att hänga ut personer för brottet ”flickvän till nationalist”.

Enligt MO:s egen information kan de pröva publiceringar i ”fristående medieplattformar, till exempel nättidningar, poddar och bloggar som frivilligt har anslutit sig till det pressetiska systemet.” Det är alltså tvivelaktigt om denna privata förening ens kan ”pröva” en publicering av Nya Tider då de inte har någon koppling till MO alls.

Detta hindrade dock inte MO från att starta en utredning och sen skicka en väl tilltagen faktura för ”jobbet”. Enligt Vavra Suk, chefredaktör på Nya Tider, krävdes det en polisanmälan för att få en kreditfaktura utställd.

När vi frågar MPRT:s enhetschef Georg Lagerberg om MO:s agerande säger han att ”det är oerhörd tragiskt om det skickas bluffakturor”.

I september 2018 skrev Egor Putilov om hans erfarenheter om det pressetiska systemet. Han beskrev det då enligt följande:

Den enda skillnaden var att pressombudsmannen Ola Sigvardsson tidigare skrivit för tidningen Internationalen och sympatiserade med den man som jag skrivit om.

Hela denna situation ger ett inblick i vad Stefan Löfven kallar ”den svenska modellen” som han vill utveckla: nepotism, korruption och dubbla måttstockar inlindade i ett tjockt lager av floskler och hyckleri.

Genomförde det som regeringen sa sig vilja undvika

Det verkar alltså som att ”statens funktionärer” har lyckats genomföra exakt det som regeringen påstod sig försöka undvika i sin egen proposition.

MPRT hänvisar alltså till detta system, trots den uttryckliga texten i lagförslaget, som ett riktmärke för ”god medieetisk sed”. Detta samtidigt som de uttrycker att det är ett ”monopol”. Därmed skulle det enda pressetiska systemet vara ett alternativ bestående av en grupp marxist-leninister och terrorgruppsfinansiärer, trots att regeringens uttryckliga vilja var raka motsatsen.

Det är möjligt att det “medieetiska systemet” inte granskats tidigare – men det borde ha gjorts. Det visar bara återigen att vänsterextremister mutat in sig på flera områden i samhället, där myndigheter bevisligen inte följt lagstiftarnas intention. Att detta kunnat passerat obemärkt har troligen att göra med att etablissemanget är nöjda med dagens ordning.

Starta ett eget pressetiskt system

Slutsatserna av detta är två: dels att MPRT inte ska ge fördel åt Medieombudsmannen och de som är medlemmar där, och dels att MPRT har inte fog för att säga att andra inte kan starta ett eget pressetiskt system. Propositionen anger uttryckligen att de vill “främja tillkomsten av medieetiska system”. Det finns alltså inget som hindrar oss i oberoende media att själva starta ett pressetiskt system.

Därför vill vi ta initiativ till ett sådan system, och uppmanar övriga inom oberoende media att kontakta oss för diskussioner om hur vi startar ett sådant.

LÄS MER OM DET PRESSETISKA SYSTEMET: Lever svenska journalister farligt?

Vill du att Samhällsnytt fortsätter granska Vänstern i Sverige?

Stötta då gärna tidningen med en donation! Utan läsarnas stöd kan vi inte existera:

Du kan ⚫ Swisha: 123 083 3350 ⚫ Fylla i formuläret nedan ?, eller ⚫ klicka HÄR för övriga alternativ

Tack på förhand!

Missa inte vårt PLUS-innehåll!