Fastighetskungen Thomas Melin och hans kompanjon Johan Tungard har tidigare kopplats till penningtvätt som involverar en känd knarkkung i Helsingborg. Nu figurerar de i en annan härva där de bildat falska bostadsrättsföreningar där lägenheter köpts av intet ont anande personer. I vissa fall har lägenheterna inte ens existerat. Det rapporterar Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.

Melin och Tungard har registrerat ett stort antal bostadsrättsföreningar kopplade till fastigheter som de ägt i Helsingborg och Höganäs. Lägenheterna har sålts till personer som sett dem som investeringar och inte haft för avsikt att flytta in.

Det har inneburit att fastighetsägarna har kunnat sälja fler lägenheter än de som faktiskt finns i husen. De verkliga lägenheterna har hyrts ut, men utan att hyresgästerna informerats om att det är bostadsrätter som de är andrahandshyresgäster i.

Rullades upp när miljardlån inte kunde betalas

Härvan rullades upp när duons fastighetsbolag hamnade på obestånd och inte kunde betala det miljardlån man tagit från ett finansbolag, FM Finans i Göteborg. Dess grundare Peter Heed tog därför över fastigheterna som fungerat som säkerhet för lånen.

I samband med det upplöstes samtliga bostadsrättföreningar, vilket i sin tur innebär att de personer som köpt bostadsrätter i fastigheterna inte längre äger dem. I Sverige har emellertid storbankerna ett särskilt lagstadgat privilegium att i sin helhet driva in bolån från privatpersoner även om säkerheten i bostaden minskar i värde till under det lånade beloppet eller som i det aktuella fallet blir helt värdelös.

– Det här kommer att drabba mig resten av livet. Det här är alla pengar jag har sparat ihop i mitt liv. Nu har jag slängt ut pengarna rakt i vinden och måste börja om på noll, säger en av de många personer som nu står med miljontals kronor i bankskulder men inte längre äger någon bostadsrätt.

Det var när finansmannen Heed inventerade fastigheterna han tagit över från Melin och Tungard som det upptäcktes att lägenheter sålts till privatpersoner utanför fastighetsbolaget. Det uppdagades då också att det bodde människor i lägenheterna som trodde att de hade regelrätta förstahandskontrakt i en hyresfastighet.

Lägenheter som inte finns såldes

Än mer anmärkningsvärt är att Melin och Tungard även sålt lägenheter som inte existerar i sinnevärlden. I en fastighet på Drottninggatan i Helsingborg finns tre lägenheter men ändå har en fjärde lägenhet sålts av fastighetsägarna av personer som sedan i sin tur sålt den vidare på öppna bostadsmarknaden.

Det var när den senaste ägaren, en ekonom i Helsingborg, avled och hans änka skulle ordna upp hans affärer som det uppdagades att tvårummaren på 60 kvadratmeter som han trott sig äga bara existerade på papperet. Eftersom ingen av köparna till lägenheten haft för avsikt att bo i den utan bar köpt den som en investering har bedrägeriet inte avslöjats tidigare.

Thomas Melin och Johan Tungard håller sig nu undan medias frågor om fastighetshärvan. De har även tidigare varit ljusskygga och hållit sig borta från rampljuset. Det finns inga bilder på dem förutom en som tidningen Hem & Hyra tog av Melin för tio år sedan.

Det är i skrivande stund oklart exakt hur många köpare av bostadsrätter som drabbats, hur många hyresgäster som nu måste hitta annat boende, om det finns ytterligare ”spöklägenheter” och vilka rättsliga efterräkningar Melin och Tungard eventuellt har att vänta.

Bostadsrättsföreningar ny nisch för organiserad brottslighet

Det blir allt vanligare att bostadsrättsföreningar används för ekonomisk brottslighet, antingen som i det aktuella fallet eller genom att kriminella kapar dem och plundrar dem på pengar. I ett uppmärksammat fall i Malmö försvann 200 miljoner kronor ur föreningens kassa på det sättet. Att uppfinna lägenheter som inte finns har också blivit ett sätt att tvätta svarta pengar vita.

På den enhet inom Kronofogdemyndigheten som arbetar mot ekonomisk och organiserad brottslighet varnar man nu för den ökande risken att som bostadsrättsinnehavare bli lurad och bedragen. I förlängningen ser man också en risk för att bankerna inte längre ska acceptera en bostadsrätt som tillräcklig säkerhet för ett bolån, trots att de alltså kan driva in lånen även om säkerheten försvinner, och att de därför höjer sina boräntor.