Tidigare ambassadören i Ryssland: DÄRFÖR kommer Putin INTE anfalla Sverige
Sven Hirdman var Sveriges ambassadör i Ryssland 1994 till 2004. Foto: Frankie Fouganthin/Kreml

Det pågående kriget i Ukraina oroar många, och det finns till och med de som befarar att konflikten kommer sprida sig till Sverige. Men Sven Hirdman, Sveriges tidigare ambassadör i Ryssland, ger lugnande besked: Ryssland kommer inte att anfalla vare sig Sverige eller något annat EU-land.
– Det här är en slavisk konflikt mellan ryssar, ukrainare och vitryssar, säger han till Samnytt.

Under måndagsförmiddagen inleddes förhandlingar mellan Ukraina och Ryssland. Målet är att försöka nå en lösning på den infekterade konflikt mellan de båda länderna som förra veckan ledde fram till att Ryssland invaderade Ukraina.

Förhandlingarna hålls vid Prypjatfloden nära gränsen mellan Ukraina och Belarus. Prypjat flyter genom den så kallade förbjudna zon som 1986 utlystes runt den havererade kärnkraftreaktorn i Tjernobyl. I april i år har det gått 36 år sedan den olyckan.

Förre ambassadören: ”Hade inte väntat mig det”

En av dem som följer händelseutvecklingen är den svenske numera pensionerade diplomaten Sven Hirdman. Under tio års tid, mellan 1994 och 2004, var han Sveriges ambassadör i Ryssland. Han har själv i egenskap av ambassadör träffat Vladimir Putin, och är väl insatt i konflikten och dess bakgrund.

Trots det kom kriget som en överraskning för honom.

– Jag tycker det är förfärligt att ryssarna tog beslutet att anfalla Ukraina. Jag hade inte väntat mig det. Det är ett folkrättsbrott och det bör kritiseras oerhört mycket, säger Sven Hirdman till Samnytt men tillägger:

– Det positiva just nu är att efter fyra dagars krig blir det förhandlingar på plats vid gränsen.

”En herre jag har träffat”

Den ryska delegationen vid förhandlingarna leds av Vladimir Medinskij, som tidigare var kulturminister i Ryssland. Medinskij har numera titeln ”Assistent åt Den ryska federationens president”, ingår i Putins inre krets och är själv född i Ukraina.

Putin och Medinskij. Foto: Kreml

– Det är en herre jag har träffat. Han var tidigare kulturminister och sitter i Kreml. Så det är på en ganska hög nivå, vilket är bra. Ryssarna har sagt att de är beredda att förhandla så länge det behövs, kommenterar Hirdman.

– Det är inte så att Putin och Zelenskyj sitter där vid förhandlingsbordet, utan det är folk på vice minister- eller ministernivå ungefär. Eller generalmajorsnivå. Det är på den nivån man befinner sig.

– Så kommer man framföra bud till varandra, och så kommer man ringa till huvudstäderna och mangla.

”De har mycket gemensamt”

Hirdman påpekar att Ryssland och Ukraina har en lång gemensam historia som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden. För att förstå konflikten, så behöver man först veta lite om bakgrunden till den.

– De är två slaviska folk, liksom Sverige och Norge är två skandinaviska folk. De har mycket gemensamt i sitt språk, sin kultur, sin religion, släktband och så vidare. Under 300 år, från mitten av 1600-talet, så var det vi nu kallar Ukraina en integrerad del av Tsarryssland och senare Sovjetunionen. Poltava, Kiev och Charkov var vanliga ryska län, eller oblast som man kallar dem. Det var först 1991 som Ukraina blev en självständig stat, berättar Hirdman.

– Den staten består av olika beståndsdelar. Av vanliga ryska områden, större områden som tidigare ingick i Österrike-Ungern och som har ingått i Polen och så vidare. Det finns klyftor och skillnader inom Ukraina och spänningar mellan olika delar. Och det gör förhållandet särskilt känslomässigt.

Ett fördröjt inbördeskrig

Det som hänt under 2010-talet beskriver den tidigare Rysslandsambassadören som en form av fördröjt inbördeskrig.

– På sätt och vis är detta en följd av de inneboende konflikter som fanns i det sovjetiska systemet. Formellt upplöstes Sovjetunionen 1991, men de grundläggande motsättningarna och vilket inflytande Moskva skulle ha över alla de andra folkslagen löstes aldrig. Det kom med viss fördröjning i och med konflikten i Georgien 2008, liksom i konflikten med Ukraina 2014, säger han.

Han jämför med vad som hände i Jugoslavien i början av 1990-talet.

– Då blev det med en gång krig mellan de här delarna. Men i Sovjetunionen och Ryssland blev det inte det. Där fick vi en tjugoårig fördröjning på det hela. Men spänningarna fanns hela tiden där.

Rysk frustration

Sven Hirdman påpekar att relationerna mellan Ryssland och västvärlden tidvis varit goda efter Sovjetunionens upplösning. Strax efter att Putin tillträtt som president år 2000 sade Putin vid ett tal i Tyskland att han tyckte att Ryssland kunde gå med i EU. Putin föreslog till och med för USA:s dåvarande president Bill Clinton att Ryssland skulle anslutas till Nato.

Putin hoppades till en början på närmare relationer med västvärlden. Foto: NSA

– I 25 år har Ryssland och EU förhandlat om många bra saker, inklusive införandet av ömsesidig visumfrihet och frihandel. Det skulle betyda väldigt mycket för ryssarna. Det betyder mer för ryssarna än för väst. Men det har de inte fått, säger Hirdman.

– Ukraina har fått visumfrihet. Georgien har fått visumfrihet. Moldavien har fått visumfrihet. Men det har inte Ryssland fått. Det finns en bitterhet från rysk sida. Att man har behandlats illa och nedlåtande av västmakterna. Det har lett till frustration.

– Ryssarna anser sig vara européer. Lika fina européer som vi, som spanjorer och fransmän och så vidare. De är en del av den europeiska kulturen. De är inget konstigt avlägset asiatiskt eller afrikanskt land med helt annan kultur. De är européer, men de känner sig diskriminerade.

”Den verkliga konflikten är med USA”

Anledningen till den styvmoderliga behandlingen av Ryssland stavas, enligt Hirdman, USA.

– Den stora motsättningen är egentligen inte mellan Ryssland och Ukraina. Den stora motsättningen är mellan Ryssland och västmakterna, där västmakterna är representerade av USA och Nato. Det är den verkliga konfliktdimensionen, påpekar han.

– Nu i efterhand kan vi konstatera att det innebär att det kalla kriget egentligen aldrig tog slut. Det har hela tiden funnits kvar en betydande misstänksamhet hos den amerikanska militären och kongressen. Den nya ryska federationen hade kvar alla sina kärnvapen och kunde hota USA, och den ryska militären å sin sida såg USA som sin huvudfiende.

Natos expansion

Men medan Ryssland vare sig fått visumfrihet eller frihandel gentemot väst, så har ett flertal länder, som tidigare ingick i Warszawapakten, blivit medlemmar i såväl EU som Nato.

– Ryssland tycker att medan de var svaga under några decennier på 1990-talet och 2000-talet, så har västsidan i form av USA, Nato och EU tagit för sig och utvidgat sig österut, säger Hirdman.

– Det tycker, kanske inte så mycket det ryska folket, men den ryska ledningen är otrevligt säkerhetspolitiskt. På samma sätt som amerikanerna 1962 tyckte det var otrevligt att ryssarna började placera kärnvapen och robotar på Kuba i närheten av USA.

– Summan av kardemumman har blivit att det hos den ryska ledningen byggts upp en väldig frustration. En frustration över att västmakterna inte tar hänsyn till ryska intressen. Även hos befolkningen egentligen.

Donbass

När man känner till den bakgrunden, blir det lättare att förstå den nuvarande konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Donbass är en region i östra Ukraina med en stor rysk befolkning, där ryska är det dominerande språket.

En propagandaaffisch från 1921 kallar Donbass för ”Rysslands hjärta”.

– Det bor ett par miljoner etniska ryssar i Donbass. De har känt sig diskriminerade av ledningen i Kiev, som domineras av ukrainare från västra Ukraina, säger Sven Hirdman.

Han förklarar att den ukrainska regeringen stiftat lagar som ryssarna i östra Ukraina uppfattar som diskriminerande mot deras språk och kultur. Det har gjorts försök att tvinga ryssarna att använda ukrainska som officiellt språk, trots att regionen historiskt är ryskspråkig.

Allt sedan Ukrainas förre mer Rysslandsvänlige president Viktor Janukovytj tvingades bort från makten 2014 i något som Ryssland beskriver som en statskupp och västvärlden menar var en folkresning, har ryska separatister i Donetsk och Luhansk i Donbass försökt bryta sig ur Ukraina.

Fattigt

Ytterligare en faktor som spelar in i konflikten är att de ryssar som bor i östra Ukraina har det relativt fattigt. I synnerhet jämfört med ryssar i andra europeiska länder. Därför ses de som extra utsatta.

– Det finns en rysk befolkning både i Lettland och Estland, och de blir diskriminerade i fråga om medborgarskap. Men ekonomiskt så har de det så mycket bättre i Baltikum än ryssar har det i Ryssland, säger Sven Hirdman.

– Det är skillnad mellan de fattiga ryssarna i Donbass och ryssarna som bor i de baltiska länderna. Baltikum har alltid varit på andra sidan staketet, även inom Sovjetunionen. De är inte slaver.

Minskavtalet

Konflikten har parterna försökt lösa genom det så kallade Minskavtalet, som egentligen är två avtal undertecknade 2014 och 2015. Det andra avtalet förhandlades fram efter medling från Tyskland och Frankrike.

– Det är ett mycket bra avtal, säger Sven Hirdman.

– Minskavtalet innebär å ena sidan att Ukraina skulle ge de här regionerna och de här människorna lokalt självstyre. De skulle få välja borgmästare och guvernörer, och de skulle få använda sitt ryska språk i officiella sammanhang.

– Å andra sidan skulle ryssarna se till att deras frivilliga och de separatistiska militärerna försvinner från den rysk-ukrainska gränsen, så att ukrainska staten får kontroll över sin östra gräns. Det är kärnan i Minskavtalet.

Soldater i Donetsk. Foto: Andrew Butko

”Putins tålamod tog slut”

Men inte någon av punkerna i Minskavtalet har uppfyllts. Anledningen är att parterna inte kunnat komma överens om vem som ska göra vad först.

– Ukraina kräver att de ryska styrkorna först måste försvinna, och sedan kanske de kommer behandla någon lag om lite mer regionalt självstyre. Men den ryska sidan säger att de först vill se att det stiftas lagar och att det verkligen blir val om regionalt självstyre, innan de drar bort sina militärer. Det har de bråkat om länge, berättar Hirdman.

– För en vecka sedan tog Putins tålamod slut och han beslutade sig för att erkänna de här två små republikerna som självständiga stater. Det var illa nog och jag hade trott att det skulle stanna vid det. Men sedan tog han då beslutet om ett militärt ingrepp. Det är förfärligt. Alla krig är förfärliga.

– Till slut så kokade det över hos Putin och det var mycket egendomligt när han tog beslutet med sitt säkerhetsråd. Han sitter där och behandlar de andra som någon slags skolpojkar. Det förvånade och förskräckte även mig.

Putins popularitet skadas

Hirdman berättar att Vladimir Putin haft höga popularitetssiffror ända sedan han kom till makten. Stödet för honom har alltid legat från 50 procent och uppåt. En toppnotering nåddes efter annekteringen av Krimhalvön 2014 då över 80 procent av ryssarna stödde honom. I Ryssland anser man nämligen att Krimhalvön tillhör Ryssland.

– Putin har setts som en person som återställde ordningen i Ryssland efter tumultet på 90-talet. Folk har fått det bättre. I synnerhet är han populär hos den äldre generationen, bland pensionärer och de som kommer ihåg hur mycket sämre det var förut, förklarar Hirdman.

Men förra veckans beslut att invadera Ukraina kommer kraftigt påverka Putins popularitetssiffror på ett negtivt sätt, tror han.

– Det vore som om vi hamnade i krig med Norge eller Finland. Det skulle vara oerhört impopulärt hos den svenska befolkningen. På samma sätt är det här oerhört impopulärt och oförståeligt för den ryska befolkningen, säger Hirdman.

”Ett starkt tryck”

Enligt Sven Hirdman finns det nu ett ”starkt tryck” på den ryske presidenten för att nå en lösning på kriget i Ukraina. Ryssarna är därför väldigt förhandlingsvilliga.

– Västsidan har antagit oerhört hårda ekonomiska sanktioner mot Ryssland för att verkligen krossa den ryska ekonomin. Valutan sjunker, man kan inte köpa, man kan inte åka utomlands. Allting blir mycket dyrare och så vidare. Det ryska folket tål en hel del, men inte hur mycket som helst, säger Hirdman.

Om två år är det presidentval i Ryssland. Och till dess är det viktigt ur ett ryskt perspektiv att situationen i Ukraina är löst, och att de värsta sanktionerna hävts.

– Oavsett om Putin ställer upp i valet eller inte, så är det en oerhört stor informationshändelse. Ur det ryska systemets synpunkt måste det vara en positiv opinion och ett positivt läge. Alla ska vara lugna, alla ska ha det bra, det ska inte vara som i ett krig, säger Hirdman.

– 2024 är ur den ryska ledningens sida ett viktigt år. Med tanke på Putins popularitet och den inrikespolitiska situationen så får kriget inte hålla på för länge. Det är därför Putin utnyttjar eskaleringssystemet. Han hotar med kärnvapenkrig till och med. Han försöker hela tiden på det sättet få slut på det hela.

Ingen risk för krig mot Sverige

Det är många som oroas av kriget i Ukraina. En del befarar att det kommer sprida sig till fler länder. Vissa är till och med rädda för att Sverige kommer bli attackerat.

Det tror Sven Hirdman inte är någon risk. Han tror inte att Ryssland kommer attackera Sverige eller något annat EU-land.

– Det här är en slavisk konflikt mellan ryssar, ukrainare och vitryssar. Jag tror det kommer att hållas inom de gränserna, säger han.

– Jag tror inte att ryssarna har vare sig intresse eller lust och förmåga att anfalla ett EU-land eller ett Nato-land. Natos artikel 5-paragraf är väldigt kraftfull. Då kommer amerikanerna, och det har de försäkrat tio gånger om.

– Blir det krig mellan Ryssland och USA, då slutar det illa för ryssarna och sannolikt för hela världen, säger Sveriges tidigare Rysslandsambassadör Sven Hirdman.

Så tror Sven Hirdman att ett fredsavtal kan se ut:

  1. För det första måste ryssarna förstå att Zelenskyj kommer att fortsätta som ukrainsk president.

  2. För det andra måste den ukrainska ledningen säga att de inte har några avsikter att söka medlemskap i Nato och att de kommer att fortsätta att vara militärt alliansfria.
  3. Det tredje är att ukrainarna backar lite från sina krav på Minsk 2-avtalet. De måste stifta ett antal lagar som gör det möjligt att införa självstyret i Donbass, så ryssarna kan dra bort sina trupper. Då löser man det problemet. Sedan måste ukrainarna mildra vissa lagar de har som diskriminerar mot ryska språket och rysk kultur
  • Däremot kan inte ryssarna få igenom att tillsätta en marionettregering i Kiev. De kan heller inte kräva att Nato inte ska kunna utvidgas till länder som Sverige och Finland, eller att Nato ska dra tillbaka sina förband från Östeuropa.
  • Ändå finns det trots allt en gemensam inställning, hos både ryssar och amerikaner och Nato, att man borde förhandla på nytt om åtgärder för att minska de militära spänningarna och att man inte har så mycket militära övningar nära varandras gränser. Att man återupprättar nedrustningsavtalet som tidigare sagts upp från amerikansk sida. Att man ser till att ha bra kontaktvägar mellan militära ledningar i Ryssland och väst och så vidare. Det finns en hel del sådana åtgärder som bägge parter har intresse av för att minska risken för krig. Det hade man redan under kalla kriget.

Stötta Samnytt med Swish: 123 083 3350

Författare av texten

Mattias Albinsson

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.