En cykel- och gångtunnel i stadsdelen Lundby i Göteborg har fyllts igen – på grund av den höga brottsligheten. Det finns även planer på att fylla igen andra nedsänkningar i och kring Göteborgs no-go zoner, avslöjar stadsdelsnämndens ordförande Åke Björk (M) i en intervju med Samhällsnytt. Men detta är ett resultat av en upplevd otrygghet, menar han.

Den aktuella tunneln går under en hårt trafikerad gata – Hjälmar Brantingsgatan samt under spårvägen – och kopplar samman två bostadsområden i Hisingen – Kvillebäcken och Rambergsstaden. En läsare kontaktade oss med ett mejl:

”Orsak till igenläggandet vad jag hört: Tunneln var otrygg och en del tråkigt ska ha hänt där. Så nu får alla trycka på grönt för att gå över vägen, sedan snirkla sig fram mellan spårvagnarna och så vägen igen! Och biltrafiken stoppas upp. Budskapet: Fyll igen tunnlarna så minskar kriminaliteten.”

När Samhällsnytt kontrollerar uppgifterna visar det sig att frågan diskuterades redan 2014. I ett förslag till detaljplansändring i området skrev Göteborg stads trafikkontor följande:

”Tunneln under Hjalmar Brantingsgatan upplevs av många som väldigt otrygg. Vid diskussion i referensgruppen för sociala frågor och workshopen för social-och barn-konsekvensanalysen lyftes tunneln fram som den största enskilda otrygghetsfaktorn i området. Representanter för hyresgästerna och de som bedriver verksamhet i och i anslutning till planområdet var eniga om att tunneln måste bort.”

Arbetet med att riva tunneln inleddes i slutet av november 2018. Arbeten pågick fram till den 23 augusti i år. När vi ringer sektorschef i stadsdelsförvaltningen Lundby erkänner han utan omsvep varför tunneln har fyllts igen:

– För att det kändes hotfullt där nere. Det var ingen bra miljö. Det var en hel del brott som har skett där nere. Medborgare kände sig otrygga att gå där.

Fanns det inte tillräckligt mycket belysning i den?

– Ja, men den slogs sönder oftast.

Så det funkade inte heller?

– Nej.

Beslutet att riva tunneln togs av trafikkontoret i Göteborg stad, men stadsdelsnämnden yttrade sig positivt i frågan.

Samhällsnytt har pratat med den högsta politikern i stadsdelen – ordföranden i stadsdelsnämnden moderatpolitikern Åke Björk.

Har stadsdelsnämnden yttrat sig positivt om att riva tunneln?

– Ja, det gjorde man – för att det finns flera aspekter i att ta bort tunneln och istället ha ett övergångsställe. Dels att man bygger mycket nytt i området så man kan förvänta sig en ökad tillströmning av passagerare både till busshållplatser och till spårvagnsplatsen som ligger där…

Dock om man tittar på handlingarna i det här ärendet så är den största enskilda anledningen som nämns otryggheten?

– Nu har jag inte detaljplanen framför mig, men det är möjligt att det är så…

Då har jag en fråga till dig som moderat politiker – hur rimligt är det att fylla igen tunnlar på grund av hög brottslighet?

– Om man tittar på frågan i sig då kan man uppleva olika synvinklar… För dels kan man se den säkerhetsaspekten med tunneln, och dels för det här med övergången och med ökad tillströmning av resenärer. Då är det ett sätt att öka tryggheten att sänka hastigheten i området. Folk kommer att gå i marknivå istället för att gå i en tunnel. Ingen kan ju gömma sig i marknivå det vill säga. En tunnel kan man göra säkrare genom att måla i ljusa färger.

Fast du svarar inte på min fråga. Min fråga var hur rimlig anser du som moderatpolitikern denna åtgärd är?

– Jag tycker inte att det är orimligt.

Det ser ut som att man försöker att behandla symptom i det här fallet istället för att angripa grundproblemet – den höga brottsligheten i området. Tycker du inte det?

– Det är din tolkning av det hela. Man kan se en sammanvävning av olika orsaker här. En del är säkerhetsaspekten. Trafiksäkerhetsaspekten är en annan.

Om vi nu pratar om trafiksäkerheten – var det inte säkrare när fotgängare och biltrafiken rörde sig på olika plan – utan att korsa varandra som de gör nu?

– Vi vet också att hastigheten var för hög i det här området, och det har också varit sådana som inte tog tunneln, utan sprang över gatan.

Vidare i intervjun framkommer det att det finns planer på att riva tunnlar och nedsänkningar på fler platser i och kring no-go zoner – bland annat på Wieselgrensplatsen och i området mellan Biskopsgården och Backaplan. Biskopsgården ligger på polisens lista över så kallade särskilt utsatta områden.

Finns det planer på att riva några andra tunnlar i området?

– Jag vet att man tittar exempelvis på Wieselgrensplatsen. Det är ingen tunnel i sig. Däremot är den nersänkt i nivån. På lång sikt diskuterar man att bygga om hela den här delen mellan Backaplan och Biskopsgården för att åstadkomma en ökad säkerhet.

Så att alla korsningar blir i marknivå?

– Ja, det är intentionen i alla fall. Det finns en ambition att få ner hastigheten på Hjälmar Brantingsgatan för att öka säkerheten.

Har detta projekt någonting att göra med att både Biskopsgården och Backaplan finns på polisens lista över särskilt utsatta områden?

– Det kan jag inte svara på. En generell tanke är att man vill ha ner hastigheten.

Fast du medgav ju tidigare i intervjun att det finns en trygghets- eller säkerhetsaspekt i det hela?

– Klart att det gör det. Du minskar en utsatthet för trafik. Sedan är det så att det är en sak med reell trygghet och och en annan sak med upplevd trygghet. Många gånger är det så att man kan känna sig otrygg även om det inte hände någonting i ett område. Och då får man titta på hur man kan på bästa sätt fixa det.

Nu var det dock din egen tjänsteman som har uppgett att det begåtts ”en hel del brott” i den här tunneln, så det är alltså inte några imaginära upplevelser av otrygghet som vi pratar om här?

– Om tjänstemannen har sagt att det begåtts brott där då finns det förmodligen en orsak till att man gjort det. Jag känner inte i detalj vilka typer av brott som begåtts där så jag kan inte kommentera det.

Tycker du inte att det är respektlöst av dig som politiker att ifrågasätta medborgarnas upplevelser av otrygghet och kriminalitet?

– På vilket sätt ifrågasätter jag dem?

Du menade ju att den otrygghet som de känner inte är reell, utan ”upplevd”?

– Nej, generellt sett, jag sade generellt sett! Generellt kan man uppleva en otrygghet även om det inte är en otrygghet. Och det är den upplevda tryggheten som vi ska ta fasta på. Var och en har naturligtvis rätt till sin egen uppfattning. Och är det så att många upplever en plats som otrygg då får man försöka åstadkomma en lösning.

Du är ordförande i stadsdelsnämnden så jag utgår ifrån att du har koll på din stadsdel. Därför vill jag fråga dig – finns det någon empirisk grund för deras upplevda otrygghet?  Eller inte?

– (paus) Det kan jag inte svara på.

Jag menar om det begås brott i området? Stämmer det att brottsligheten är hög?

– Jag kan inte svara på det.

Hur är det möjligt att du som stadsdelsnämndens ordförande inte har koll på sådant? Är det inte ganska grundläggande för ditt uppdrag?

– (paus) Du frågar mig om detaljfrågor. Och jag har inte fått dina frågor på förhand så därför svarade jag så.