LEDARE • Igår röstade sju av riksdagens åtta partier nej till SD:s förslag om en folkomröstning om grundlagsförändringarna. Det är i sig anmärkningsvärt att sjuklövern inte vill höra folkets röst i något så allvarligt som en grundlagsförändring. Men det mest bisarra i detta är hur dessa partier nu beskriver status quo som ett hot mot demokratin. Fullkomligt bisarrt.

Sverigedemokraterna har riktat skarp kritik mot Grundlagskommitténs förslag om att skärpa reglerna för hur Sveriges grundlagar kan ändras. Men i riksdagsdebatten igår, om SD:s förslag att hålla en folkomröstning, fick vi höra de mest bisarra, motsägelsefulla och ologiska argument mot SD:s hållning.

Den ordning socialdemokraterna själva införde 1974, med två likalydande riksdagsbeslut med val emellan, har i decennier setts som ett stabilt skydd för demokratin. Nu påstår sjuklövern att samma ordning är farligt ”öppen” och måste ersättas med en spärr som gör att en minoritet kan blockera framtida ändringar.

I klartext: majoriteten ska inte längre få styra reglerna för demokratin – det ska minoriteten göra.

Den retoriska cirkusen blir komplett när samma partier utropar folkomröstning som ”farligt”. I stora delar av Europa är det tvärtom – där är folkomröstning vid grundlagsändringar normal respektive obligatorisk. Irland kan inte ändra sin konstitution utan folkomröstning och har gjort över 30 grundlagsändringar sedan 1937.

Schweiz har obligatorisk folkomröstning för författningsändringar på federal nivå. Danmark har historiskt krävt folkomröstning vid konstitutionsreformer, och våra baltiska grannar använder folkomröstningar i konstitutionella frågor. Inget av dessa länder har kollapsat i ”majoritetens diktatur”. Tvärtom har man förankrat spelreglerna hos folket.

Vad är då den verkliga konflikten? Inte mellan ”demokrati” och ”populism” utan mellan folkstyre och institutionsstyre. Förslaget om två tredjedelar i andra beslutet gör att varje större konstitutionell kursändring framgent kräver godkännande av just de partier som förlorat det parlamentariska övertaget. Det kan ge Socialdemokraterna eller ett annat block ett praktiskt veto över framtida grundlagsändringar.

Inte det enda problemet

Men ändringen till kvalificerad majoritet för att ändra grundlagen, som är det SD riktar in sig på, är tyvärr inte enda problemet med ändringarna. Jag har tidigare pekat på dessa problem i min ledare om grundlagsförslagen: paketet skiftar nämligen också makt från väljarna till en icke-vald juridisk struktur. Det är ett system som cementerar status quo, inte ett som stärker folkstyret.

Då ser man konturerna av något mer än ”skydd”: man ser en ny, oavsättlig maktstruktur. Det är inte oberoende i demokratins tjänst, utan oberoende från demokratin.

LÄS MER: Ekeroth: ”Allvarliga problem med grundlagsändringarna förbises”

Hycklande sossar

Socialdemokraternas omsvängning är symtomatisk. När deras modell gynnade dem var den ”stabil”. När väljarna rubbar balansen blir samma modell ”farlig” – och då måste spärrar byggas. Moderater, liberaler och andra ansluter pliktskyldigt, likt de kryptosossar de innerst inne är, med den bekanta visan om ”ansvarsfullhet”. Men ansvarsfullt mot vem? Mot väljarna, eller mot den etablerade ordning som tappat greppet?

Gårdagens uppvisning hade ett ärligt alternativ: låt folket avgöra. Om det verkligen finns ett brett stöd för att skruva upp trögheten i grundlagsändringar, då vinner den linjen och med starkare legitimitet än någon riksdagsdebatt kan ge. Om inte, då har systemet gjort sitt jobb: det har stoppat en maktförskjutning som saknar folklig förankring.

Detta är kärnan. Antingen menar vi allvar med satsen ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” – eller så gör vi det inte. Antingen litar vi på att medborgarna kan fatta beslut om spelreglerna, eller så gömmer vi makten bakom kvalificerade spärrar och självrekryterande organ. Den ena vägen stavas folkstyre. Den andra, hur fint den än paketeras, är just det jag varnat för: demokratur.

Vill man värna demokratin börjar man inte med att montera ned folkets inflytande. Man börjar med att fråga dem som äger makten: väljarna. Och man vågar acceptera svaret.

LÄS MER: Riksdagen: NEJ till SD:s krav på folkomröstning om grundlagen

Turkiet: Fortsatt nej till svenskt Nato-medlemskap