Årets demografiska siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att en femtedel, cirka två miljoner, av de som är folkbokförda i Sverige inte är svenskar utan födda utomlands, oftast i länder geografiskt och kulturellt långt från Sverige. Det får enligt statsvetare negativa konsekvenser för sammanhållningen i samhället. Svenska folkets inställning till den förda invandringspolitiken blir alltmer negativ.

Sverige är nu ett av de länder i världen som har högst andel människor födda utanför landet, berättar statsvetaren Anderas Johansson Heinö på marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Med undantag för att vara född i Sverige är Syrien det vanligaste födelselandet för personer i Sverige. På andra plats kommer Irak.

Enligt den vänstermärkta statsvetaren Marie Demker på Göteborgs universitet visar siffrorna att Sverige definitivt bytt invandringspolitisk profil, från närande arbetskraftsinvandring till mer tärande asylinvandring. Hon får medhåll från Johansson Heinö som slår fast att detta är en politik som kostar skattebetalarna mycket pengar men också innebär att det sammanhållande kittet i samhället eroderar.

– Det faktum att det är en så heterogen grupp som har kommit hit, från så många olika länder, olika språk, med olika religiositet och etnicitet. Det vet vi från forskningen att det har negativa effekter på tillit mellan människor, man litar mindre på människor som tillhör en annan grupp.

Mätningar visar att den definitiva vändningen i opinionen kring Sveriges expansiva migrationspolitik kom efter asylkaoset och systemkollapsen 2015. En majoritet av svenskarna har nu en uppfattning i invandringsfrågan som ligger närmare Sverigedemokraterna än något annat parti.

De två statsvetarna som SVT talat med menar att opinionsförändringen i folkdjupet delvis beror på att politiker också från andra partier än Sverigedemokraterna de senaste åren börjat erkänna att Sverige inte klarar av att ha en så hög invandring som hittills och att medierna börjat rapportera mer om invandringens avigsidor, i stället för att som tidigare bara skriva positivt om migration och undvika de negativa aspekterna.

– Det var de politiska besluten som blev avgörande för opinionens förändring i en mer restriktiv riktning. När politikerna sa att: ”Det här går inte. Vi klarar inte av att ta hand om de människor som kommer, vi har inte ett system som kan svälja den här situationen”, då reagerade också opinionen, förklarar Marie Demker.

Andreas Johansson Heinö håller med.

– Tidigare var bilden väldigt positiv, man ville göra positiva berättelser, det förstärkte en opinion av att det här nog fungerar ganska väl. Nu ser vi en omvänd tendens: Att man lyfter fram det negativa, som inte är påhittat, men som ju är en del av verkligheten, säger han.