V-topp ”lackade ur” och åtalas nu för barnmisshandel – lokaltidningen skyddar honom

En av Vänsterpartiets mest framträdande politiker i Borlänge, Rikard Rudolfsson, står nu åtalad för två fall av barnmisshandel och två fall av barnfridsbrott. Enligt åklagaren har han dessutom erkänt brotten men trots detta väljer Borlänge Tidning att anonymisera V-toppen – ett beslut som väcker frågor om dubbla måttstockar, särskilt med tanke på att tidningen parallellt har valt att namnge tidigare högerpolitiker i betydligt mindre allvarliga ärenden. Samtidigt visar en nätgranskning att chefredaktören själv har deltagit i en anti-SD-kampanj på sociala medier.

När stämningsansökan mot Rikard Rudolfsson (V) lämnades in den 27 november vid Falu tingsrätt stod det klart att en av Borlänges mest välkända vänsterpolitiker nu formellt misstänks för våld i hemmet. Åtalet avser två fall av misshandel och två fall av barnfridsbrott, som enligt åtalet ska ha ägt rum i familjens bostad i Borlänge mellan den 25 och 26 augusti i år.

Rikard Rudolfsson (V) är till vardags ordförande och gruppledare för Vänsterpartiet i Borlänge. Han är även förtroendevald ledamot i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, liksom i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden.

Enligt Åklagarmyndighetens stämningsansökan ska Rudolfsson ha slagit sina två barn i huvudet med öppen hand, vilket ska ha gjort ont och skrämt dem. Barnen ska dessutom ha bevittnat varandras utsatthet. Enligt åklagare Anastasiya Blomwood har gärningarna begåtts med uppsåt och V-politikern har erkänt brott i polisförhör.

Polisens förundersökning innehåller videoförhör med båda barnen, där de beskriver händelsen och V-toppens tidigare utbrott i hemmet. Även skolans orosanmälan till socialtjänsten och uppgifter om Rikard Rudolfssons aggressivitet ingår i utredningen. I dokumentationen framgår att Rudolfsson själv, vid samtal med socialtjänsten, har medgett att han varit mycket arg och att han slog barnen i bakhuvudet.

Kampanjer mot våld i nära relation

Rudolfsson har under lång tid varit en av Vänsterpartiets mest profilerade gestalter i Borlängepolitiken. Utöver flera tunga kommunala uppdrag har han varit en återkommande röst i frågor som social rättvisa, miljö och klimat, jämlikhet, mäns våld mot kvinnor och barns trygghet.

LÄS ÄVEN: S-topp skulle stoppa kvinnovåld – våldtog partikollega

Politikern har återkommande betonat nolltolerans mot våld och framhållit att barn alltid ska skyddas från övergrepp. Åtalet mot honom står därför i skarp kontrast till den politiska profil han själv har byggt upp.

Olika måttstockar

Trots det omfattande allmänintresset i ett fall där en folkvald har erkänt våld mot sina barn har Borlänge Tidning valt att anonymisera politikern. I en krönika publicerad samma dag som nyhetsartikeln om åtalet förklarar chefredaktören Erik Nyholm att identiteten döljs för att skydda barnen från att kunna identifieras.

LÄS ÄVEN: Feminist från Vänsterpartiet kallade kvinna för horfitta och våldtog henne – döms

Nyholm menar att en namnpublicering även skulle kunna skada tredje part och därmed innebära en oförsvarlig publicitetsskada. Enligt honom är det därför pressetiskt nödvändigt att undvika att nämna politikerns namn, trots dennes långa offentliga roll.

Det känns ju som att du inte tar det här med pressetiken på allvar, för vi har ju såklart publicerat uppgifter om… många olika personer. Uppgifter som kanske kan anses vara klandervärda. Och i en viss kontext så är det alldeles rimligt.

Chefredaktören i intervju med Samnytt

Samtidigt finns det exempel på hur samma tidning namngett högerpolitiker i regionen i betydligt mindre allvarliga fall – även i tidigt skede av rättsprocessen.

I fallet med den tidigare SD-politikern Daniel Lönn publicerades både namn och bild för ett ringa narkotikabrott, trots att han inte längre var politiker och att även hans familj kunde drabbas av publiceringen.

Några motsvarande resonemang om att skydda tredje part fördes inte på ledarsidan då. Det är den tydliga skillnaden som nu väcker frågan om följdriktighet och likabehandling i tidningens rapportering.

”Känns som att du inte tar pressetiken på allvar”

Samnytt kontaktade chefredaktör Erik Nyholm på Borlänge-Tidning för att ställa frågor om tidningens måttstockar.

I intervjun utvecklar Nyholm motiven bakom anonymiseringen. Han hänvisar till barnens situation och menar att en mer detaljerad diskussion skulle innebära att han går emot sitt eget publiceringsbeslut.

Din krönika om anonymiseringsbeslutet verkar ju oklar i den meningen att vissa politiker anonymiseras och andra inte?

– Anledningen till anonymiseringen här har ju att göra med att tredje part kan drabbas av en publicitetsskada.

Men även Daniel Lönn, har ju också familj?

– Som inte är inblandade i det han har gjort… Du vet, vi är ju knutna till det pressetiska systemet. Och då gör man ju sådana här övervägningar mellan oförsvarligt allmänintresse och oförsvarlig publicitetsskada. Det här är ju en bedömning man gör.

Rudolfsson, har ju haft många tunga uppdrag inom Vänsterpartiet och är ju en offentlig person som politiker, varför väger det offentliga intresset kring detta fall inte tyngre för er?

– Det här är en bedömning som jag har gjort. Och jag har valt att anonymisera i det här fallet. I det här läget, skall jag också säga…

Men ni verkar ju inte ha några problem med att hänga ut högerpolitiker med namn och bild?

– Gör vi det?

Ja, till exempel Daniel Lönn i Dalarna.

– Jo, men du har ett exempel där, är det någonting du kan generalisera utifrån? Jag är bara ansvarig för mina egna publiceringsbeslut.

På frågan varför SD-politiker tidigare namngetts svarar Nyholm att omständigheterna i de fallen har skiljt sig åt och att man därför inte kan jämföra dem direkt. Frågan kvarstår dock. Om pressetiken ska värna tredje part, borde den väl gälla oavsett om politikern tillhör Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna eller något annat parti.

Men du menar att anonymiseringsbeslutet inte har någonting att göra med att just denna politiker är från Vänsterpartiet?

– Nej, verkligen inte. Och jag kan ju egentligen inte prata om det här, utan att gå emot mitt eget publiceringsbeslut.

Han fortsätter:

– Det känns ju som att du inte tar det här med pressetiken på allvar, för vi har ju såklart publicerat uppgifter om… många olika personer. Uppgifter som kanske kan anses vara klandervärda. Och i en viss kontext så är det alldeles rimligt.

Nyholm utvecklar:

– När det gäller min bedömning av Daniel Lönn, och den publicering vi gjorde då så var min bedömning att hade det här varit första gången något liknande hände, så hade kanske min bedömning varit annorlunda.

Hur skulle du beskriva Daniel Lönn, och hans politiska karriär jämfört med Rickard Rudolfsson, när det gäller allmänintresse?

– Daniel Lönn har ju gjort en raketkarriär, kan man väl säga.

Men du tycker inte att Rikard Rudolfsson har haft en lika tung politisk karriär som är värd att lyfta fram?

– Men det är ju så här…, jag tror att det var den nuvarande medieombudsmannen som sade det att inför lagen så är alla lika, men inför pressetiken så är varje situation annorlunda… Det finns ju många olika komponenter att ta hänsyn till. Vilket gör att man kan inte så generellt jämföra en publicering med en annan.

Han lägger till:

– Det är ju mycket lättare att prata fritt om vad man publicerar än det man inte publicerar.

Ja, exakt. Men vi har ju ställt frågorna kring varför ni publicerade namn och bild på Daniel Lönn.

– Jo, men det var ju inte en publicering som skedde utan överväganden och funderingar innan.

LÄS ÄVEN: ”Svenskt ursprung” – plötsligt blev etnicitet och ras väldigt viktigt