En palestinsk kvinna från Jenin på Västbanken som vi kan kalla ”A” sökte asyl i Sverige i juni 2016 tillsammans med sin son ”B” som är född 1998.

Kvinnans berättelse refereras i Migrationsverkets utredning med stycket:

”Sex år innan du kom till Sverige, gifte din man sig med en annan kvinna. Han började då att misshandla och tortera dig. Han anklagade dig för att vara otrogen, då du fick ekonomisk hjälp av dina grannar. Du fick ta hand om barnen själv, och arbeta med diverse ströarbeten för att försörja er. Din man tog ditt arv och dina pengar. Vid sista tillfället som du träffade honom, hotade han att döda dig. Din make är en ond person och kriminell. Han tvingade dig att skriva på checkar utan täckning. Av denna anledning är du efterlyst av polisen på Västbanken. Du mår psykiskt dåligt samt lider av blodbrist.”

En del av Migrationsverkets invändningar mot kvinnans berättelse återfinns i detta stycke från Migrationsverkets utredning:

”Du har uppgett att du har blivit hotad, misshandlad och torterad av din make. Migrationsverket kan dock konstatera att din berättelse är fylld med motstridiga uppgifter och att du vid utredningstillfällena hos Migrationsverket inte svarar på frågorna, utan lämnar osammanhängande svar på andra frågor. Vad gäller de motstridiga uppgifterna, förekommer bland annat olika uppgifter om när du träffade din man senast, hur länge du bodde hos din syster, hur omfattande hjälpen från grannarna var och när denna hjälp började, huruvida din make uttalade hot mot dig via din svärfar eller om denne redan var avliden och när hoten från maken påbörjades.”

Migrationsverket beslutade att neka duon uppehållstillstånd i oktober 2018 varpå de överklagade till migrationsdomstol.

Dysfunktionalitet ursäktar osammanhängande berättelse

LÄS ÄVEN: Tortyrpåstående och mentala utmaningar ger irakier asyl

Migrationsdomstolen skriver att de instämmer i Migrationsverkets kritik av att kvinnan lämnat motstridiga uppgifter och inte svarat på Migrationsverkets frågor. Domstolen har dock en förklaring till vad detta kan bero på:

”I utredningen i målet finns flera läkarintyg där det bl.a. framgår att As hälsotillstånd medför att hon är dysfunktionell och leder till minnesluckor. Domstolen finner ingen anledning att ifrågasätta uppgifterna i intygen och anser att hälsotillståndet kan vara en förklaring till varför det framkommit motstridiga och osammanhängande uppgifter under de muntliga utredningarna.”

Domstolen ger kvinnan flyktingstatus och uppehållstillstånd med följande motivering:

”Det är ostridigt att A levt i ett äktenskap som varit präglat av visst psykiskt och fysiskt våld. Det är vidare inte ifrågasatt att A fortfarande är gift med den man som utsatt henne för våld. Det står även enligt domstolens bedömning klart att hon och B lämnat hemlandet utan makens, tillika faderns, tillåtelse. Mot denna bakgrund och av vad som framkommit i landinformationen finner domstolen vid en framåtsyftande bedömning att A har gjort sannolikt att hon riskerar förföljelse av sin make vid ett återvändande till Palestina.”

Europakonventionen räddar sonen från utvisning

LÄS ÄVEN: Får invandra för att hon inte bildat familj

När det gäller den 21 år gamle sonen så får han uppehållstillstånd och flyktingstatus med en motivering som avslutas med:

”När det gäller B och hans mors familjesituation har följande framkommit. De har enligt egna uppgifter levt tillsammans sedan de kom till Sverige år 2016. Även i hemlandet levde de tillsammans. B har en mycket nära relation med modern och det har inte framkommit något som tyder på att han har bildat en egen familj. Domstolen anser att utredningen inte visar annat än att B och hans mor tillhör samma hushåll och att de måste betraktas som en familj såväl enligt bestämmelserna i UNHCR:s handbok som enligt Artikel 8 i Europakonventionen.”

Domen har målnumren UM 11790-18 och UM 11791-18 och går att beställa från förvaltningsrätten i Malmö. De som dömde var rådmannen Catharina Kihlefelt Bondesson och nämndemännen Lars Graffemark (S), André Falkenberg (V) och Catarina Dahlman (L).

authorimage