Mindre än 20 procent av den halv miljon illegala invandrare som årligen åläggs av EU att åka hem gör det. Det visar en ny rapport från EU:s revisorer. Enligt den ansvariga revisorn Leo Brincat främjar detta ännu mer illegal invandring.

Det är rapporten ”EU:s återtagandesamarbete med tredjeländer: relevanta åtgärder gav begränsade resultat” som visar på det stora misslyckandet. Från rapporten:

Sedan 2008 har i genomsnitt cirka 500 000 utländska medborgare per år ålagts att lämna EU på grund av att de har rest in i eller stannat i EU utan tillstånd. Endast en tredjedel av dem har dock faktiskt återvänt till ett tredjeland (29 % under 2019).

Denna ”faktiska andel återvändanden” sjunker under 20 % för återvändande till länder utanför den europeiska kontinenten. De faktiska återvändandena delas mer eller mindre lika mellan frivilligt och påtvingat återvändande.

År 2015 införde EU en handlingsplan för återvändande. Utöver det har enskilda länder bilaterala avtal för att få invandrare att återvända till deras hemländer.

De tio värsta länderna, de med flesta illegala som inte återvänt under perioden 2014-2018, exklusive Syrien, var i fallande ordning; Afghanistan, Marocko, Pakistan, Irak, Algeriet, Nigeria, Tunisien, Indien, Bangladesh och Guinea.

En av anledningarna till svårigheten att skicka hem de illegala är att ursprungsländerna inte vill samarbeta. Bland annat motsätter de sig klausulen om tredjelandsmedborgare. Från rapporten:

Den gör det möjligt för människor att återvända till ett tredjeland som de passerade innan de reste in i EU. Detta är en standardklausul i alla EU-återtagandeavtal som hittills ingåtts, även med mer avlägsna länder som Pakistan. Tredjeländer har en tendens att motsätta sig klausulen eftersom den är politiskt mycket känslig och inte förankrad i internationell rätt.

Rapporten tar även upp att länderna som ska ta emot sina medborgare saknar ”incitament”.

Rekommendationer

Revisorerna ger ett antal rekommendationer för att förbättra graden av de som kan skickas hem:

– Att vara mer flexibel i förhandlingarna med det berörda landet. Det innebär bland annat att inte inkludera klausulen om tredjelandsmedborgare eller eftersträva alternativa ”återtagandearrangemang”

– Att ha bättre synergier med medlemsstaterna vilket innebär att på förhand komma överens om politik för att öka incitamenten

– Att stärka incitamenten för tredjeland att ta emot sina medborgare

– Att föra förbättrad statistik över hur snabbt återtagandeprocessen går

SE ÄVEN: GRANSKNING: Samhällsnytt spelar illegal invandrare och får tandvård för 50 kr

LÄS ÄVEN: Här är politikerna som röstade för gratis tandvård till illegala

LÄS ÄVEN: Regeringen med stödpartier föreslår 50 miljoner till illegala invandrare