Abort i USA regleras nu precis som i Europa och Sverige

LEDARE USA:s högsta domstol slog i ett uppmärksammat beslut i fredags fast att aborträtten inte åtnjuter ett konstitutionellt grundlagsskydd i USA. I synnerhet i Sverige har tonläget från regeringen, flera politiska partier och andra profilerade opinionsbildare varit högt och gällt i att fördöma beslutet. Det är märkligt eftersom allt USA:s högsta domstol gjort är att juridiskt anpassa sig till Europa och Sverige.

Sedan USA bildades och fram till 1973 ansågs abort inte vara något som skyddas av konstitutionen utan en fråga för parlamentariska majoriteter att besluta om på delstatsnivå. I det uppmärksammade fallet Roe mot Wade gjorde Högsta domstolen en annan tolkning och de senaste 50 åren har aborträtten därför juridiskt ansetts vara skyddad konstitutionellt.

Beslutet var dock ingalunda okontroversiellt och meningarna har gått starkt isär om den tolkningen var korrekt och häromdagen kom samma domstol alltså fram att den inte var det. Man kan i sammanhanget nämna att huvudpersonen Roe – eller Norma McCorvey som hon egentligen hette – senare bytte sida och blev abortmotståndare.

USA nu precis som EU

Nu är det alltså upp till varje amerikansk delstat att i demokratisk parlamentarisk ordning besluta om hur rätten till abort ska se ut – precis som i EU, precis som det i Sverige har rått mer eller mindre konsensus om att det ska vara. Aborträtten regleras här varken i EU-fördraget eller i Sveriges grundlag. Därför är det minst sagt förvånande att statsministern tillika S-ledaren och flera ledare för andra partier nu protesterar i högan sky mot vad USA:s Supreme Court kommit fram till.

Många av USA:s delstater är till yta och folkmängd lika stora som eller större än EU:s delstater och det är inte helt orimligt att man där som här bör tillerkännas en tämligen långtgående autonomi. Och oavsett vad man tycker om det eller i abortfrågan i sak så ska grundlagar rimligen inte vantolkas – några av världens främsta jurister har nu kommit fram till att så genom det tidigare Roe mot Wade-beslutet har skett.

Tar inte ställning i själva abortfrågan

Supreme Court har inte ändrat en enda stavelse i grundlagen och överhuvudtaget inte uttalat sig om huruvida abort ska vara tillåtet eller inte, Än mindre har man fattat något överstatligt beslut om abortförbud, så som det låter i retoriken från de som ogillar beslutet. Allt man har sagt är att det är en fråga som inte träffas av konstitutionen och i likhet med de flesta andra ska underställas folket att besluta om i demokratisk parlamentarisk ordning.

I Kalifornien har en folkmajoritet en abortliberal inställning. I Texas är den mer konservativ, vilket nu får genomslag i lagstiftningen. Inget principiellt konstigt i det om man tror på demokrati. Även på federal nivå kan kongressen precis som EU-parlamentet här besluta om ökad överstatlighet i denna och andra frågor. Man kan även besluta om tillägg i konstitutionen, så kallade amendments. Det går också utmärkt att skriva in aborträtten i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna om man kan samla en internationell majoritet för detta.

Något som framstår som etiskt extremt stötande men som vänstern varit och är fortsatt tyst om är att det i vissa abortliberala delstater i USA är tillåtet att göra abort ända fram till strax före födelseögonblicket. Allt fokus och all indignation är riktat mot de delstater som inskränker aborträtten medan de stater där det inte möter några hinder att plocka ut och avliva fullt utvecklade barn går helt under radarn.

Detsamma gäller debatten i Sverige. Vänsterliberalernas gälla skrik gäller endast faran i att det med ett enkelt riksdagsbeslut går att sänka gränsen för fri abort från dagens 18 veckor till 12, vilket ligger mer i linje med hur det ser ut i de flesta andra jämförbara länder. Att det med ett lika enkelt riksdagsbeslut också går att höja gränsen till vecka 40 hör man ingen bekymra sig över.

Demokrati jobbigt för omogna

Demokrati är jobbigt. Man måste lära sig respektera att inte alltid få sin vilja igenom. Många får lära sig detta redan som barn av sina föräldrar, andra lär sig aldrig. Lägst grad av mognad har man på vänsterkanten. I USA mobiliserar polisen nu för det våld och kaos man vet kommer att utbryta när vänstern ska ta till gatorna för att protestera mot Högsta domstolens beslut. Andra missnöjda skickar brev med sitt mensblod i till Supreme Court.

På vänsterkanten är det populärt att kalla sina konservativa motståndare för populister. I grund och botten är populism inget annat än en synonym till demokrati där man är mer benägen än andra att faktiskt lägga örat mot marken och lyssna till folkviljan. Men i vänsterns tolkning av begreppet ligger att man presenterar förenklade svar på komplicerade frågor i syfte att dupera breda väljargrupper.

Den som sett en valaffisch och hört de oneliners som politiker röstfiskar med vet att populism i den betydelsen ingalunda är något som konservativa excellerar mer i än andra. Många gånger vill vänstern också felaktigt framställa en fråga som mer komplicerad än den är för att i brist på sakargument ändå försvåra för motståndaren att driva igenom sin politik. Invandringspolitiken är ett paradexempel på detta.

Gränsen mellan köttslamsa och barn

Ibland är det tvärtom vänstern som i negativ mening agerar populistiskt i syfte att framställa politiska frågor som enklare än vad de är. Aborträtten är en sådan fråga. Var gränsen går för när ett foster i en kvinnas livmoder övergår från att vara en köttslamsa som kan sugas ut och slängas i soporna till att vara ett skyddsvärt barn är en inte helt okomplicerad såväl biologisk som etisk fråga som det råder delade meningar om.

Somliga anser att skyddsvärdet inträder redan vid befruktningsögonblicket, andra att detta inte sker förrän barnet föds. De flesta har en kompromissinställning och drar gränsen någonstans kring 12-18 veckors framskriden graviditet och något längre om det finns särskilda skäl. Den inställningen återspeglas i abortlagstiftningen i Sverige men märkligt nog inte i annan lagstiftning.

Samnytt skrev för några dagar sedan om hur den afrikanske migranten Kelvin Osagie brutalt högg ihjäl sin höggravida flickvän. Några av knivhuggen träffade även det åtta månader gamla barnet i magen. Kelvin dömdes dock endast för mord på flickvännen. På flera håll i USA hade han dömts för dubbelmord eftersom lagstiftningen där i motsats till den svenska är konsekvent – om abortgränsen har passerats och ett foster i magen är att betrakta som ett barn så äger det även rätt till skydd för sitt liv och hälsa.

Inkonsekvensen i den svenska lagstiftningen accentueras ytterligare av att om Kelvins kniv inte hade skurit sönder barnet i flickvännens mage och ambulanspersonal anlänt i tid, skulle insatser ha gjorts för att rädda barnet även om mammans liv inte gått att rädda – ett barn som föds en månad för tidigt har inga problem att överleva med den moderna vård som idag finns tillgänglig.

Abort snart tillåtet senare än för tidigt födda kan räddas

Faktum är att den gränsen idag går väsentligt tidigare, redan vid vecka 22. Det här veckonumret har sjunkit kontinuerligt i takt med att den så kallade neonatalvården gjort nya medicinska framsteg och fortsätter att göra så. Redan idag tangerar gränsen för när sena aborter kan tillåtas gränsen för när ett för tidigt fött barn kan räddas till livet. Inom en snar framtid kommer de med nuvarande lagstiftning att överlappa varandra alltmer.

Det finns redan en skrivning i ett riksdagsbeslut om att abort endast får utföras så länge fostret inte är livsdugligt utanför livmodern – samma beslut som anger att abort får ske fritt fram till vecka 18. Dessa två skrivningar kommer i en snar framtid att krocka. Frågan är vilken som då ska ha företräde och vilken som måste ge vika.

Det här reser svåra etiska frågor som vänstern i Sverige inte vill låtsas om. Statens medicinetiska råd, Justitieombudsmannen, riksdagsledamöter för flera partier, läkare och vårdpersonal har krävt att abortlagstiftningen ses över i skenet av de nya medicinska landvinningarna – man vill bland annat veta om och när läkare och barnmorskor fortsättningsvis har rätt att rädda livet på ett för tidigt framfött barn eller om man måste stå och se på medan det självdör i en petriskål.

Men den socialdemokratiska regeringen sade tvärt nej – ingen översyn av abortlagstiftningen ska göras. De etiska frågeställningarna ska i det längsta fortsatt sopas under mattan. Förr eller senare kommer man att tvingas ta tag i moralfrågorna, förr eller senare går det inte längre att vifta bort dem som endast en angelägenhet för den kristna högern eller uttryck för misogynt patriarkala strukturer.

Ett känslomässigt svårt beslut för de flesta

De allra flesta kvinnor, oavsett livsåskådning, upplever i samband med en oplanerad graviditet abort eller inte abort som ett känslomässigt svårt ställningstagande. Och då talar vi alltså om beslut som i en överväldigande majoritet av fallen fattas mycket tidigt under graviditeten. Men man vet att den graviditet man eventuellt väljer att avsluta, skulle ha lett fram till att ett barn, en ny människa, kommit till världen.

Vänsterns påståenden om att abortmotstånd är något som drivs av medelålders män är inte med verkligheten överensstämmande, men det är en bekväm osanning att använda sig av i avsaknad av goda sakargument. Precis som på abortförespråkarsidan är det ofta kvinnor som är starkast engagerade på motståndarsidan. Det är inte konstigt.

Ibland lägger vänstern även till ett ”vita” i anklagelsen i syfte att framställa abortmotstånd som något rasistiskt. Men pro Life-rörelsen i USA kännetecknas i allra högsta grad av etnisk mångfald. Sant är att motståndet är starkare bland bekännande kristna än ateister men det är något som förklaras av att man här ser befruktningsögonblicket som livets början. Vartefter den medicinska utvecklingen går framåt kommer allt fler sekulära också att flytta sin etiska uppfattning om var livet börjar allt närmare de kristnas.

Sällan en fråga om vård och reproduktiv hälsa

Vänstern blandar även bort korten genom att framställa aborträtten som en fråga om vård och kvinnors reproduktiva hälsa. Det är den endast i undantagsfall. Vård är något som ges vid sjukdom och skada. En normalt förlöpande graviditet är ingetdera utan något helt naturligt och friskt. Att aborter för att vara säkra bör utföras på en vårdinrättning och av medicinskt utbildad personal är en annan sak. Det har tvärtom att göra med de risker som är förknippade med ingreppet. Jag hade själv en bekant som avled av inre blödningar efter och på grund av en så kallad skrapning.

Vänsterliberalernas förvanskning av vad det är för beslut som USA:s Supreme Court faktiskt har fattat och deras ovilja att adressera och förbereda sig för de svåra etiska frågeställningar som rusar emot oss i abortfrågan är liksom deras rabiata motstånd till samvetsfrihet för barnmorskor som inte vill utföra aborter signaler om politisk desperation. När det är våra styrande politiker som sticker huvudet i sanden på det sättet är det också att undandra sig det ansvar de har satts att axla.

Aborträtten förtjänar, alldeles oavsett hur man vill att den ska se ut, en mer kompetent hantering. I synnerhet borde alla som värnar denna rätt vinnlägga sig om ett mer vuxet agerande. I annat fall ger man abortmotståndarna en promenadseger eller rentav en på walkover. Tyvärr lär vi inte få se mycket av den varan fram till valet. I stället kommer vänstern att ägna sig åt att med grova överdrifter och rena lögner exploatera Supreme Courts beslut i USA för att skrämma väljare från att rösta på Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna. Den påverkanskampanjen har redan inletts.

Stötta Samnytt med Swish: 123 083 3350

Författare av texten

Mats Dagerlind

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Vill du slippa reklamen och samtidigt stötta Samnytt
Bli då prenumerant och välj annonsfritt eller om du hellre vill donera välj det alternativet!