Samhällsnytt har tidigare rapporterat om hur den vänsterradikala boulevardtabloiden Aftonbladet drev teaterchefen Benny Fredriksson till självmord. Det visar sig nu att tidningens mediedrev var fake news – ingen medarbetare på Stadsteatern i Stockholm har riktat några anklagelser om sexuella trakasserier mot någon person i teaterledningen.

Det säger Malin Marcusson, som är kommuni­katör vid Stockholms stad, i ett uttalande till media. I den internutredning som gjorts har 135 personer vidtalats men ingen av dessa har enligt Marcusson kommit med några anklagelser av det slag som Aftonbladet riktat mot Fredriksson och som alltså först tvingade honom att avgå och sedan drev honom att ta sitt liv.

Sture Carlsson, som är vd för Kulturhuset Stadsteatern och efterträder Fredriksson, vittnar i ett pressmeddelande om hur Aftonbladets ”gränslösa mediedrev” under #metoo-kampanjen skapade ett sår hos Fredriksson som inte gick att läka och hur han tvingades lämna sitt livsverk på grund av tidningens skriverier. Och nu framkommer alltså att anklagelserna saknar grund.

LÄS MER: Benny Fredriksson tog sitt liv efter Aftonbladets #metoo-drev

Aftonbladets politiskt kontroversielle kulturchef Åsa Linderborg, som är formellt ansvarig för skriverierna om Fredriksson, har efter självmordet uttryckt sig beklagande men försvarar samtidigt, med undantag för en enskild rubriksättning, Aftonbladets publiceringar om Fredriksson som ”gedigen och saklig”.

Den rubrik hon nu säger sig ta avstånd från är en där Fredriksson påstås ha tvingat en skådespelerska att göra abort. Avståndstagandet framstår emellertid som en efterkonstruktion. När artikeln var aktuell, gick Linderborg tvärtom ut och spred just denna formulering i sociala medier, något som motsäger hennes påståenden idag om att hon redan första gången hon såg rubriksättningen ”tyckte den var förfärlig”.

Redan innan Fredrikssons självmord fanns en debatt om hur den radikalfeministiska #metoo-hetskampanjen gått överstyr och fått journalisterna att kasta pressetik och källkritik överbord i sin iver att måla upp svenska män som misogyna predatorer. Ett av syftena har sagts vara att flytta fokus från den som man upplevde obekväma debatten om vågen av taharrush-sextrakasserier på musikfestivaler, nyårsfestiviteter och badhus samt de många överfalls- och gruppvåldtäkterna förövade av enskilda personer och gäng med utomvästlig asylrelaterad bakgrund.

Den kritiska diskussionen kring #metoo-kampanjen har nu tagit förnyad fart. I ett debattinlägg i Medievärlden skriver exempelvis publicisten PeO Wärring bland annat:

”Tidigt i #metoo-kampanjen gick det överstyr för medierna. Denna ”godisburk” med allsköns snask måste användas. […] Rykten och påståenden vidarebefordrades okritiskt med namn eller andra uppgifter som gjorde den anklagade lätt att identifiera. Borta var verifieringen och det var sällsynt att man sökte efter två av varandra oberoende källor. Proportioner och relevans kom i bästa fall i andra eller tredje hand. Människor karaktärsmördades med uppgifter som var 10–15 år gamla och som inte varit kända och inte varit anmälda. Om det eventuellt begåtts något brott kunde det vara juridiskt preskriberat.

De medier som kallar sig seriösa släppte besinningarna. Det var fri jakt. Plötsligt var man värre än de sociala medier som man annars så flitigt kritiserar för bristen på ansvar och omdöme. Offren blev många. […] Det pressetiska systemet lämnades därhän.”

Åsa Linderborg säger sig nu hoppas på en bred och ärlig pressetisk diskussion. Varken hon eller andra ansvariga chefer på Aftonbladet har dock aviserat några konkreta åtgärder som syftar till att få bukt med de allvarliga missförhållanden på tidningen som nu lett till att en person drivits till självmord med vad som visat sig vara fake news.