Allas lika värde betyder sin motsats

Delningar

➤ KRÖNIKA  Svensk invandrarpolitik styrs av en felöversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där talas om allas lika värdighet – inte om värde. Ett för Sverige unikt (medvetet) missförstånd. I Tyskland används ordet würde – som betyder just värdighet. Värde heter wert. I FN-texten används ordet dignity – alltså värdighet.

Allas lika värde skulle kunna tydas som motsatsen till sig själv. Om människor likt myror i stacken är identiska och lika värda är de också utbytbara och saknar alltså egenvärde.

Men denna floskel har styrt svenskt tänkande i årtionden. Ur den har vuxit det godhetssyndrom som i den röd-gröna världen kallas den gemensamma värdegrunden. En till intet förpliktande paroll som ingen kan definiera. Den används dock framgångsrikt för att tysta politiska motståndare som varande rasister och mörkermän. Ett billigt och ovärdigt vänsterpolitiskt trick som allt fler självtänkande svenskar genomskådat. Den svenska, gemensamma värdegrunden finns i folksjälen – inte på den politiska kartan.

Det finns nu drygt 65 miljoner flyktingar i världen. Hälften är barn. En majoritet lever i torftiga läger i fattiga grannländer. Nästan lika många är på flykt i sina hemländer. Några få procent har haft råd att ta sig till västvärlden för att söka asyl. Huvudsakligen unga män.

I Tyskland beräknas kostnaderna för de flyktingar som kommit sedan 2015 uppgå till hisnande 1 biljon euro! Alltså 1000 miljarder euro. Eller 10 biljoner kronor – 10 000 miljarder kronor. Beräkningarna är gjorda av Hans Werner Sinn vid IFO-institutet för ekonomisk forskning. Sinn var tidigare rådgivare till Angela Merkel.

Eftersom Sverige sedan 2015 tagit emot ungefär en femtedel mot Tysklands dryga miljon invandrare har detta med samma sätt att räkna kostat oss 2 biljoner kronor – 2000 miljarder!

Kostnaderna är ofattbara, men de tyska beräkningarna stärks av norska. Där har man redovisat kostnaderna för invandrade syrier till 4,3 miljoner per individ och livstid. 100 000 individer kostar alltså 430 miljarder. För somalier är kostnaden 9 miljoner per individ och livstid. Sverige kommer under 2018 att dela ut 120 000 uppehållstillstånd.

Kunde man redovisa alla mottagarländers totala invandringskostnader skulle summan bli astronomisk. Dessa gigantiska resurser går alltså till de jämförelsevis få flyktingar som lyckas ta sig till västvärlden. Merparten av flyktingarna – barn, kvinnor och äldre – är kvar i flyktinglägren. Om dessa stora resurser istället användes för att hjälpa flyktingar på plats skulle de kunna erbjudas boende, mat, vatten, sjukvård, mediciner, skola etc. Ett något värdigare liv.

Men biståndet till flyktingar på plats är en bråkdel av kostnaderna för invandrarna. Sveriges u-hjälp är totalt 49 miljarder kronor. Cirka 10 miljarder av dessa medel går åt till administration och ologiskt nog till kostnader för mottagning av asylsökande. Kvar blir alltså 40 miljarder – att jämföra med tusentals miljarder till asylsökande.

En fullständigt ofattbar orättvisa. Men den försvaras av den röd-gröna hälften av svenska folket. Med argument om allas lika värde, solidaritet och humanitet. Det är svårt att se att 65 miljoner flyktingar i usla tältläger behandlas med samma värdighet som de hitkomna som får allt som välfärdssamhället kan erbjuda. I jämförelse är flyktingarna i lägren bokstavligen inte vatten värda för dessa hycklande, självgoda, närsynta försvarare av den röd-gröna ”värdegrunden”.

Dessa grönköpingsmänniskors solidaritet och humanism tycks också avta med avståndet. Hjärtnypande engagemang för 9000 unga afghanska män utan asylskäl som demonstrerar mitt i Stockholm. Men liknöjdhet för miljontals skräckslagna, svältande, sjuka familjer i läger 5000 kilometer bort. Det kan bara förklaras med dessa skenheliga, indoktrinerade godhetshycklares brist på samvete och tankeförmåga.

Eftersom kostnaderna för invandringen i Sverige är en av staten noggrant dold hemlighet kan här angivna kostnader ifrågasättas. Det är svårt att hålla rätt på alla nollor. Men att invandringen kostar oerhört mycket mer än hjälpen till flyktingar på plats är ovedersägligt.

Men än värre är att vi i rask takt byter ut vårt demokratiska, sekulariserade samhälle, vår tusenåriga kultur och den homogenitet som efter förfäders kamp lett fram till fred och välstånd – mot ett samhälle med just de brister och stridigheter som orsakat krig och terror –  och denna lavin av flyktingar i dessa delar av världen. Etniska motsättningar, religiösa strider, klanstrider, hederskultur etc. Vi ser nu embryot till motsvarande konfliktkaos här – terror, våld, laglöshet, upplopp, klanstrider, bilbränder, etniska konflikter, våldtäkter, skjutningar etc.

I snabb takt växer muslimska parallellsamhällen runt om i Sverige. I t.ex. Malmö är arabiska snart det förhärskande språket. Moskéer övertar kyrkans roll. På område efter område trängs svenska värderingar undan. Vi blir främlingar i vårt eget land. Alltfler svenskar lämnar landet.

De gigantiska problem som skapats efter årtionden av ansvarslös invandringspolitik skylls nu av ansvariga politiker på bristande integration. Det som förr, med ett numera förbjudet ord, kallades assimilering. En närmast fånig förklaring från dessa sent uppvaknande folkvalda. Muslimer vill inte integreras i ett ickereligiöst samhälle som Sverige. För dem är religionen överordnat allt annat. De koloniserar Sverige med motsatt mål. Sverige ska bli muslimskt.

Sverigedemokraterna har länge och oförtrutet hävdat att hjälp till flyktingar på plats är till oerhört mycket större nytta än dagens gigantiska utgifter för de relativt få som haft råd att smugglas hit. För det brännmärks SD av grönköpingsfolket för att vara rasister och nazister. Vad ska de röd-gröna skylla på när de blå-gula blir Sveriges största parti?

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.