Det skriver Mats Almlund, vars fru drabbades av cancer för två år sedan, i en insändare som publicerades i Helsingborgs dagblad under gårdagen. Medans det är kaos på Helsingborgs lasarett med väntetider på 8-12 timmar möts man på djursjukhuset omgående av behjälplig personal menar författaren.

Mats ställer sig frågan efter sina erfarenheter från lasarettet med sin hustru: ”Är detta Sverige 2018, är detta välfärd, omsorg, eller överhuvudtaget mänskligt?”. I artikeln framgår att hans fru insjuknade i cancer år 2016 vilket inneburit flertalet besök på akuten i Helsingborgs lasarett. När hennes hälsotillstånd blir som sämst tvingas de att söka vård på akuten i lasarettet. Utöver de långa väntetiderna så berättar Mats att läkare försöker undvika inläggning på avdelningen på grund av platsbrist.

Enligt hans upplevelser är det nästintill omöjligt att få uppmärksamhet av personalen på akuten som är upptagen med att skyffla patienterna mellan avdelningarna. Korridorerna är samtidigt fyllda av människor som ligger och skriker, och Mats menar att detta mer påminner om ett fältsjukhus i ett krigsdrabbat land. När han jämför bemötandet med när han ska åka in med sin katt till djursjukhuset i Helsingborg har han svårt att förstå att det är samma land och stad han befinner sig i. Hans katt får hjälp vid vid ankomsten. Även Mats själv blir vänligt bemött.

Mats avslutar med att han tror att detta inte bara är ett problem i Helsingborg utan på flera andra akutmottagningar runt om i Sverige. Han menar att den enligt honom usla akutsjukvården gör att både han och hans fru bryts ner både psykiskt och fysiskt. Slutligen tycker han att politikerna ska sluta lova guld och gröna skogar utan istället fokusera på att leverera grundläggande välfärd i form av basala funktioner som en värdig sjukvård.

I januari 2017 meddelade socialminister Annika Strandhäll svenskarna att Sverige har en ”sjukvård i världsklass.” Allt annat är ”faktaresistens”, enligt Strandhäll.