I Lidingö kommun i Stockholm löper nu de tvååriga hyresavtal ut som man tecknat med cirka hundra utomvästliga asylmigranter med uppehållstillstånd och etableringsstöd som regering och riksdag genom den så kallade bosättningslagen tvingat kommunen att ordna bostad åt. Bostadsminister Peter Eriksson (MP) rasar nu över att Lidingö inte ger migranterna fortsatt förtur till bostad på obegränsad tid. Han besökte på fredagen några av de migranter som Lidingö kommun anser nu får ta ansvar för sitt eget boende på samma sätt som alla andra.

I botten av dispyten mellan regeringen och Lidingö kommun ligger att man gör olika tolkningar av hur långt i tiden kommunernas ansvar för nyanlända migranters boende sträcker sig. Lidingö menar att den rimliga tolkningen är densamma som regeringen själv fastställt för hur lång tid det ska ta för migranter att etablera sig, dvs den tvåårsgräns som gäller för det statliga etableringsstödet.

Dubbla måttstockar om etableringstid
Efter dessa två år anser regeringen att det är migranternas eget ansvar att försörja sig och de som inte kan det får söka socialbidrag. Bostadsministern menar dock att kommunerna ska tillämpa en längre etableringstid än vad regeringen gör. För denna ska inte finnas någon bortre tidsgräns överhuvudtaget utan ansvaret ska gälla tills migranten faktiskt har etablerat sig. “Det får tar den tid det tar” var Peter Erikssons inställning när han besökte Lidingö på fredagen.

Det här upprör både oppositionen i Lidingö kommun och bostadsminister Peter Eriksson (MP) som idag besöker Lidingö och några av de familjer vars bostadskontrakt blivit uppsagda.

Lägenheterna behövs för nya migrantkullar
Carl-Johan Schiller (KD), som är kommunalråd och gruppledare i Lidingö kommun, avvisar bostadsministerns krav. När etableringstiden på två år – som regeringen själv har fastställt – har löpt ut, då är man som invandrare själv ansvarig för sin situation.

Kommunen kan inte låta genomgångsbostäder med förtur för migranter bli permanentbostäder, menar Schiller. De måste frigöras för andra behov, inte minst de nya kullar av migranter som kommunen nu tvingas ta emot. “Alla kan inte bo på Lidingö”, klargör det kristdemokratiska kommunalrådet.

Svårt få annan bostad om man inte jobbar
En av de migranter som under de två etableringsåren i Sverige inte ordnat vare sig bostad eller arbete är Rana Barghouth. För bostadsministern berättade hon att hennes barn trivs på Lidingö och att de gråter när hon berättar för dem att de måste flytta. Den 31 maj löper hyreskontraktet ut. Rana säger att det är svårt att få en annan bostad eftersom hon inte har något jobb.

Peter Eriksson slog fast att han anser att det är kommunerna som skapar de här problemen genom att inte acceptera ett tidsobegränsat bostadsansvar för de av regeringen bosättningsanvisade migranterna. Han berörde under besöket inte vilket ansvar hans regering och riksdagen har, som är de som beslutat om Sveriges migrationspolitik och som stiftat den lag som lägger över problemet med att skaffa fram bostäder åt migranterna på kommunerna.