DEBATT Den engelske historiken David Starkey – känd (eller ökänd) för vissa kontroversiella uttalanden – har bland annat hävdat att “All bad ideas are French”. Denna lite raljanta och smått fördomsfulla kommentar ska nog tas med en stor nypa salt, men kanske finns det ändå ett uns av sanning i påståendet. Nu kommer förvisso en hel del dåliga idéer från alla möjliga länder – där exempelvis Tyskland utmärker sig med kommunismen och nazismen – men fransmännens samlade bidrag till listan av idéhistoriska misstag är anmärkningsvärd, åtminstone i den västerländska civilisationen.

Här pratar vi givetvis inte om tekniska och medicinska upptäckter och idéer, som mestadels har gynnat mänskligheten, utan om mer filosofiska och samhällsvetenskapliga tankar som på ett betydande sätt kommit att prägla utvecklingen i många länder världen över. Politiska idéer och ideologier som i många fall fått omfattande konsekvenser för samhällsutvecklingen i stort.

Om vi börjar med mannen som brukar kallas den moderna filosofins fader, René Descartes, så var han onekligen ett geni som gjorde viktiga insatser inom matematik och naturvetenskap, men hans sökande efter sanningen fick också som följd ett tvivel på de flesta vedertagna kunskaper. Hans slutsats var att det enda man kunde vara säker på var att medvetandet (tanken) bevisade att man existerar, latinskt uttryckt som Cogito, ergo sum, idéer vilka troligen senare starkt påverkade nittonhundratalsfilosofier som postmodernismen, existentialismen och den kritiska teorin.

Näste (frans)man till rakning är naturromantiken Jean Jacques Rousseau vars felaktiga idéer om “den ädle vilden” som varande en fredlig individ främmande för civilisationens avarter som girighet och krig, påverkade hans syn på barnuppfostran, utförligt beskriven i hans mest kända verk Émile. Han var visserligen före sin tid i många avseenden då han ansåg att barnet skulle uppfostras med hjälp av kunskap och förebilder och inte straffas med aga. Dock såg han familjen som dåliga förebilder och föreslog att barnet skulle skiljas från densamma. Det var kanske därför som hans fem egna barn redan efter födseln placerades på barnhem. Fortfarande påverkar Rousseaus idéer pedagogiken, vilket den antroposofiska Waldorfskolan är ett exempel på. Slutligen anses Rousseau även vara en av inspirationskällorna till nästa omvälvande (katastrofala?) idé: Franska revolutionen.

Startskottet för upproret är den 14 juli 1789 – Frankrikes nationaldag – då Bastiljen stormas och plundras på krut och vapen så att milisen kan beväpna sig och ta makten i Paris. Sedan följer ett skräckvälde där adelsmän avrättas på löpande band och där till sist ingen gick säker då även revolutionärer som Robespierre och Danton halshöggs. Under mottot “Frihet, jämlikhet och broderskap” skulle aristokratin avskaffas och ersättas med meritokrati, som är ett mer rättvist och demokratiskt system, vilket i sig är en fullt förståelig målsättning. Dock spelar inte frihet och jämlikhet på samma planhalva utan är mestadels oförenliga. Fullständig frihet leder till ojämlikhet och påtvingad jämlikhet leder till förtryck. En väl avvägd balans mellan de två är därför eftersträvansvärd, något som den politiska vänstern verkar ha svårt att förstå i sitt evinnerliga tjat om absolut jämställdhet.

Borgarnas och böndernas revolution i Frankrike leder till att vissa samhällsanalytiker får för sig att den under industrialismen växande arbetarklassen, när den blir tillräckligt stor, även den ska revoltera, men nu mot industriägarna (den förtryckande borgarklassen) och därefter ta över produktionsmedlen och införa “proletariatets diktatur”. Utan den franska revolutionen hade troligen inte Karl Marx inspirerats till propagerandet för kommunismen, världshistoriens utan tvekan mest dödsbringande ideologi.

Marxismen har präglat nittonhundratalets politiska rörelser i ännu högre grad än vad exempelvis liberalismen gjorde för artonhundratalet styrelseskick. Trots att kommunismen har misslyckats med att skapa det drömsamhälle som utlovats och i stället lett till fattigdom och förtryck överallt i världen där den prövats, verkar ideologin konstigt nog hela tiden attrahera nya följare.

För att fortsätta på det franska spåret av dåliga idéer har vi givetvis det som brukar kallas postmodernismen. Företrädd av i grunden marxistiska ideologer som exempelvis Derrida och Foucault, vilka dekonstruerade alla vedertagna sanningar med argumentet som att objektivitet är en omöjlighet och bara subjektiva upplevelser räknas. Allt handlade enligt dem bara om makt och vilka som är förtryckare respektive förtryckta.

Deras idéer lever vidare inom extremvänstern, ultrafeminismen och den kritiska rasteorin där huvudfienden är det “tyranniska patriarkatet” som genom allehanda infernaliska förtryckarmetoder girigt klamrar sig fast vid makten. Punktlighet, artighet och noggrannhet är några exempel på vita västerländska dygder som enligt ovanstående grupper bara är tecken på förtryckande vit rasistisk överhöghet (white supremacy).

Det västerländska samhället, som obestridligen stått för mertalet av alla tekniska och medicinska innovationer och även påskyndat den enorma välståndsökning som skett världen över, är tydligen enbart av ondo och ska därför störtas i gruset. Vad som ska efterträda detta ändå hyfsat väl fungerande samhällsskick är däremot lite oklart. Kanske slår äntligen profetian i Jesus bergspredikan in att de saktmodiga ska ärva jorden och därmed etablera “trasproletariatets diktatur” eller kanske ett “transproletariatets styre”, där könsförvirrade tillåts bestämma. Eller ska vi kanske alla tillbaka till naturen och bli bönder. En strategi som prövades av den av sjuttiotalsvänstern hyllade kambodjanske marxistiske revolutionären Pol Pot – utbildad i Paris och medlem i franska kommunistpartiet – ett experiment som slutade i enorm tragedi och blodbad med över två miljoner döda.

Vad vi historiskt ändå vet är att planlösa revolutioner allt som oftast går väldigt snett. Det går väldigt fort att riva ner ett fungerande system men tar lång tid att bygga upp. Skillnaden mellan den amerikanska och den franska revolutionen var att Amerikas rättighetsförklaring var inspirerad och till viss del byggde på Englands “Bill of rights”, där man alltså förde traditionen vidare och inte som fransmännen  raserade allt det gamla. Det var kanske därför som Frankrike efter revolutionen gick från enväldig monarki till kejsardöme på endast tjugo år.

Den ovan nämnda Rousseau har troligen även inspirerat miljörörelsen med sitt motto “tillbaka till naturen” vilket fick de tidiga miljöaktivisterna på 1970-talet att flytta från storstaden ut på landet, den så kallade ”gröna vågen”. Dagens miljörörelse är i stället besatt i förnybar energi, en omställning som i och för sig är önskvärd men inte i så forcerat tempo och till vilket pris som helst, något som en majoritet av befolkningen förefaller vara överens om. Miljöpartiet i Sverige har trots sitt relativt låga folkliga stöd faktiskt orsakat två av de största kriserna i landets historia – migrantkrisen och energikrisen. Man kan undra om det är en medveten plan för att tvinga Sverige tillbaka till levnadsvillkor som gällde före industrialismen, då medellivslängden var runt 40 år, mycket på grund av sjukdomar, hungersnöd och hög barnadödlighet. Är detta månne MP:s drömsamhälle?

Miljöpartiet som slog sig ihop med Moderaterna 2010 och därmed fick igenom sitt krav på i princip fri invandring, bytte sedan snabbt fot och lierade sig med Socialdemokraterna 2014 med villkoret att i snabbt takt skrota kärnkraften som stod för nästan femtio procent av elproduktionen. Denna ogenomtänkta vansinnespolitik resulterade i extrema utanförskap, laglöshet med gängkrig och dödsskjutningar samt elbrist och skyhöga energipriser. Var det verkligen vad detta lilla extremistparti ville? Med tanke på att språkrören Märta Stenevi och Per Bolund nästan alltid ser hysteriskt glada och lyckliga ut när de poserar för fotograferna kan man ju börja undra? Något annat man kan undra över är varför Miljöpartiet inte har ställts till svars för det kaos de varit med om att orsaka. En förklaring kan vara att de gröna har stort stöd bland journalisterna inom mainstream-media och till och med egen majoritet inom Public Service, vilket får till följd att de ofta stryks medhårs i föreställningen att partiet representerar det ”goda” med de allra finaste intentionerna.

I en marknadsekonomi bestämmer konsumenterna vad som är en bra idé genom att lägga pengar på populära produkter. Ibland är vissa idéer lite för bra, vilket kan medföra ett ohälsosamt missbruk och överkonsumtion av dem –  exempelvis alkohol, nikotin, knark, pornografi eller excessive smartphone use. Genuint dåliga idéer som aldrig skulle överleva på en fri marknad är något som politiker verkar ha ensamrätt på. Utan minsta tanke på konsekvenserna lanseras alla möjliga eller snarast omöjliga politiska projekt, dömda att misslyckas men ändå ivrigt påhejade av ideologiskt köpta agendajournalister.

Fransmän må ha lanserat ett antal dåliga idéer, men när politikerna missbrukar sin makt protesterar i alla fall det franska folket högljutt genom transportstrejker, gula västarna, bondeuppror (gödsel på Paris gator), demonstrationer mot arbets- och pensionsreformer osv. I Sverige knyter gemene man bara näven i fickan och de få som protesterar är i stället galna miljöaktivister som exempelvis Extinction Rebellion (XR) som stoppar inrikesflyg från att lyfta från Bromma. Anledningen till dessa aktioner sägs av aktivisterna själva vara att svenska flygplan, inte indirekt utan direkt dödar enormt många fattiga oskyldiga människor. Hur man får ihop det orsakssambandet och var fattiga i klungor faller döda till marken varje gång ett flygplan i Sverige lyfter är dock höljt i dunkel.

Mellan skål och vägg är nog de flesta svenskar motståndare till massinvandring, påtvingad mångkultur och extrem klimatpolitik men är samtidigt ofta för skraja för att öppet stå för sina åsikter. Så länge som detta oförändrade tillstånd (status quo) råder kan man bara konstatera att bad ideas still rule!