Det som började som en fråga om kommunal flaggning har utvecklats till en infekterad politisk konflikt i Färgelanda. Sedan Prideflaggan inte hissades vid kommunhuset trots att en ny flaggpolicy antagits av kommunfullmäktige, har anklagelser om brutna demokratiska beslut, politiska värderingar och felaktig myndighetsutövning avlöst varandra. Nu har kommunstyrelsens ordförande Christoffer Wallin (SD) JO-anmälts av Centerpartiets Faraah Mohamud.
Bakgrunden till konflikten är den flaggpolicy som Färgelanda kommunfullmäktige antog förra året efter ett initiativ från Faraah Mohamud (C), andre vice ordförande i kommunfullmäktige. Policyn innehåller bland annat lokala flaggdagar och öppnar för att hissa den omstridda Prideflaggan under en vecka i samband med West Pride-jippot.
Enligt Mohamud hade kommunen inför årets Pridevecka både införskaffat flaggor och förberett flaggningen. Men när dagen för hissningen kom blev den aldrig av.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Mohamud menar att kommunstyrelsens ordförande Christoffer Wallin (SD) stoppade flaggningen trots kommunfullmäktiges beslut. Wallin avvisar däremot att något formellt beslut om att stoppa flaggningen fattats.
I stället har han hänvisat till dialoger med ansvariga tjänstepersoner om kommunens resurser och prioriteringar. Bland de skäl som nämnts finns inköpsstopp, anställningsstopp samt behovet av att prioritera kommunens kärnverksamhet.
Anklagelser om att fullmäktiges beslut satts åt sidan
Centerpartiet har varit starkt kritiskt till kommunledningens agerande. Faraah Mohamud menar att frågan ytterst handlar om respekt för demokratiskt fattade beslut.
I en insändare i Dalslänningen ställde han frågan varför just beslutet om Prideflaggan inte genomfördes när det antagits av kommunfullmäktige. Han argumenterade för att kommunstyrelsens ordförande inte ensidigt kan välja vilka beslut som ska verkställas och vilka som ska lämnas utan åtgärd.
Mohamud har också ifrågasatt de ekonomiska argument som framförts. Enligt fakturaunderlag som senare blev offentliga köpte kommunen in en Prideflagga redan under 2025 till en kostnad på närmare 2 000 kronor som belastar kommunens skattebetalare. Eftersom inköpsstopp infördes först senare menar Centerpartiet att den förklaringen inte håller.
Kommunalrådet: Kärnverksamheten måste prioriteras
Från kommunledningens sida har fokus lagts på kommunens ekonomiska situation och behovet av prioriteringar. Christoffer Wallin har framhållit att även en flaggning innebär personalkostnader och att resurser måste användas där de gör störst nytta för kommuninvånarna.
Han har hänvisat till politiska beslut om att prioritera verksamheter för barn, unga, äldre och åtgärder som minskar utanförskap. Wallin har samtidigt avvisat uppgiften att han personligen fattat något formellt beslut om att stoppa flaggningen och har inte velat inlåta sig på att kommentera alla delar av de anklagelser som riktats mot honom från framför allt Centerpartiet.
JO-anmälan ska pröva kommunens agerande
Konflikten har nu tagit ytterligare ett steg genom att Faraah Mohamud lämnat in en anmälan till Justitieombudsmannen (JO). I anmälan begär han att JO granskar om kommunens hantering av ärendet varit förenlig med objektivitetsprincipen, god förvaltningssed och respekten för demokratiskt fattade beslut.
Han pekar bland annat på de olika förklaringar som lämnats till varför flaggningen uteblev. En JO-anmälan innebär dock inte att någon gjort sig skyldig till fel. JO:s uppgift är att granska om myndigheter och offentliga företrädare agerat i enlighet med lagar och regler.
Symbolfråga med större politiska dimensioner
Prideflaggan har under senare år blivit en återkommande politisk symbolfråga i många svenska kommuner. Förespråkare ser flaggan som ett uttryck för alla människors lika värde och som en markering för inkludering av homosexuella, bisexuella, transpersoner och andra HBTQI+-läggningar – en symbol för tolerans och rätten att leva öppet oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.
Kritiker menar däremot att kommuner bör vara återhållsamma med politiskt eller ideologiskt laddade symboler och i stället hålla sig till nationella, regionala och kommunala flaggor. Vissa anser också att offentliga institutioner bör undvika att ta ställning i frågor som uppfattas som politiskt kontroversiella.
Priderörelsen och dess symboler är omstridda, bland annat eftersom de förknippas med organisationer som RFSL och andra aktörer som inte bara arbetar med HBTQ-rättigheter utan också driver tydligt vänsterorienterade ställningstaganden i ett stort antal politiska frågor långt utanför den grundläggande principen om rätten att vara och älska vem man vill.
