I en debattartikel skriver Magnus G Lind, tidigare docent och överläkare på cancer­sektionen, öron-näsa-hals-kliniken, Karolinska sjukhuset, om hur Nya Karolinska visat hur politiska klyschor och maktspel kring forsknings­excellens försämrat vården och äventyrat kompetensen hos den framtida sjukvårds­personalen.

I rapporten Megaprojektet Nya Karolinska Solna. Beslutsprocesserna bakom en sjukvårdsreform har de invecklade och mångåriga beslutsprocesserna bakom tillkomsten av NKS utretts av elva forskare vid Stockholms universitet. Här beskrivs värdegrundskorruption, intriger, maktlystnad, och maktkamp.

Tidigt skapade man tre paroller: ”sjukhus i världsklass”, ”högspecialiserad vård” och ”center of excellence”. Det viktigaste målet var internationell konkurrenskraft till förmån för klinisk utbildning och god sjukvård. I stället för att remitteras till olika specialister beroende på var i kroppen sjukdomen finns, skulle patienterna på NKS i stället fördelas till vårdproduktionsflöden i olika ”teman” beroende på sjukdomens patologi, exempelvis cancer – något som är effektivt för forskningen men sker på bekostnad av patientvården, skriver Lind.

Särskilt oroad är han över cancervården där tidig diagnos och åtgärd räddar många fler cancerpatienter än superavancerade behandlingsmetoder. Sjukvård bör organiseras efter symtom för att underlätta diagnos och behandling, inte efter forskningsteman, slår Lind fast.

Läkare och sjuksköterskor som inte hanterar tillräckligt många fall riskerar att tappa sin kompetens. I värsta fall kan det bli livsavgörande för patienterna. Att upprätthålla nivån på den kliniska diagnostiken är nyckeln till framtidens vårdkvalitet och patient­säkerhet. Ledningen för NKS-projektet prioriterade i stället högspecialiserade och forskningsnära slutbehandlingar med smala patientflöden. Respekten för den nödvändiga bredden i diagnostisk kompetens var alldeles för låg.

I rapporten framkommer även att analysen inför beslutet att skapa NKS var ”en högst politisk process”.

Det är ofattbart att ledningen för bygget av ett ”universitetssjukhus i världsklass” valde att strunta i den erfarna sjukvårdspersonalen, trots att de anställda hade ägnat sina yrkesliv åt ständiga förbättringar genom utveckling och forskning på sina kliniker. De utgick från sin yrkeserfarenhet av befolkningens behov av sjukvård, omvårdnad och trygghet. Ändå sorterades deras synpunkter systematiskt bort.

“Om allmänhetens och skattebetalarnas tilltro till vårdens kvalitet ska upprätthållas är det avgörande att de anställda i sjukvården behåller sitt professionella engagemang och entusiasmen för sitt arbete”, konkluderar Lind.