När Agnieszka befarade att hon smittats av corona kom en en ambulans till hennes hem. Då började, som hon beskriver det, ”helvetet” med den svenska sjukvården. ”Enormt kaos där inte ens vårdpersonal vet vad ska de göra”, säger hon.

Agnieszka har bland annat multipel skleros och astma. Det är 112 som gör bedömningen och skickar en ambulans till henne.

– När personalen står utanför dörren och har de ingen aning om vad ska de göra när de ser mig på golvet med stora andningssvårigheter, berättar hon för Samhällsnytt. De ringer någon och pratar i telefon en kvart. Sen fick jag veta att jag ska ut till dem.

De har skyddskläder på sig och när hon sätter sig i ambulansen beklagar ambulansvårdaren att de saknar rutiner för dessa situationer.

– Tyvärr säger han har de inte tillgång till de ”topsarna” så de kan inte testa mig. Nya regler som har kommit under dagen att de får inte topsa folk utanför sjukhuset, säger Agnieszka.

Larmknappen fungerar ej

Vid halv nio på kvällen kommer hon fram till Danderyds sjukhus. Två män tar emot henne i ett rum som man kommer in till direkt från parkeringen.

– Jag får absolut inga information. De får veta att jag har rörelsehinder och behöver rullstol. De anser att mitt tillstånd är allvarligt och lovar mig att de får testa mig snart. Jag ligger där två timmar utan någon kontakt med världen eller sjukpersonal. Trycker på larm knappen när jag verkligen får känslan av att jag kvävs. Knappen fungerar inte, säger Agnieszka.

Nedan är ett videoklipp från när hon ligger på britsen inne på sjukhuset med dålig andning och utan att larmknappen fungerar:

Kryper på alla fyra

När hennes larmknapp inte fungerar börjar hon krypa på alla fyra för att nå den andra knappen, som sitter på väggen. På grund av hennes MS har hon svårt att gå.

– För att nå den andra knappen som sitter på väggen måste jag försiktigt på alla fyra, som en jävla hund komma dit. Tårarna bara rinner. Efter 20 minuter, totalt efter 2 timmar och 20 minuter utan att någon ens kollat upp om jag lever fortfarande, kommer en sjuksköterska. Hon lovar mig att återkomma inom kort med mediciner som hjälper mig att andas och Alvedon mot feber. Hon kom aldrig tillbaka.

Agnieszka berättar att hon saknade vatten och kunde på grund av hennes MS inte nå vattenkranen. Agnieszka ringde då sin man som kom dit och de satt ytterligare två timmar i rummet. De går ut i korridoren och frågar personalen vad som händer och varför de ens tog dit henne om de inte ger vård.

– Personalen svarar att de inte vet vad de håller på. Att man ändrar deras rutiner ett par gånger per dag. Ingen vet vad ska man göra men de fick veta att de får testa bara de som varit 100% kontakt med en person med bekräftat coronavirus.

”Jävla cirkus”

Nu fick paret fått nog och beslutade sig för att  lämna sjukhuset. På vägen till parkeringen möter de dock en läkare som säger att hon vill undersöka Agnieszka. Det hade då gått nära på 5 timmar. Men läkarens hjälp skulle inte vara långvarig.

– Medan hon börjar ställa frågor, ringer hennes mobil och hon försvinner innan hon ens hunnit undersöka mig eller topsa mig. Hon lovade återkomma till oss inom max 2 timmar. Jag åkte hem.

– Jag orkar inte mer med den jävla cirkusen. Det var personal på 112 som har bedömde att jag måste tas till sjukhuset. Men sjukhuset hade varken tid och någon plan för mig och andra patienter, berättar hon. Än så längre tog själva besöket och idiotin inom sjukvården mer på mina krafter än själva sjukdomen, lägger hon till.

Två timmar efter att hon kommit hem upptäckte sjukhuset att hon inte längre var på plats.