De kallar sig djurrättsaktivister men är en del av den våldsbejakande extremvänstern. Deras offer kan vara vem som helst med ett arbete relaterat till djur och kött men en särskilt utsatt grupp är jägare. Och allra värst är det för de som är satta att verkställa den skyddsjakt på exempelvis varg som myndigheterna beslutat om.

Daniel Ligné är riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet. Han syns inte sällan i de dueller som vänsterliberal mainstreammedia inför varje jaktsäsong anordnar.

Dessa debatter har ofta en dramaturgi där Daniel framställs som representant för den onda sidan – den som dödar djur – medan inbjudna från den militanta vänsterextrema djurrättsaktivistiska rörelsen porträtteras som representanter för den goda sidan – de som vill skydda och rädda djur.

Media piskar upp hatstämning

Media har med den här sortens journalistik piskat upp en hatstämning mot djurhållning i allmänhet och skyddsjakt i synnerhet. Och Daniel är ett av detta vänsterliberala mediedrevs konkreta offer.

Att reta upp djurrättsaktivisterna är lite som att reta upp muslimska fundamentalister. Daniel lever sedan länge med en ständig hotbild hängande över sig och inte heller hans familj är fredad. I likhet med framlidne konstnären Lars Vilks måste Daniel ha polisskydd av Säpo.

Barnen hemskolas på grund av hotbild

Barnen kan på grund av den vänsterextrema hotbilden inte gå i vanlig skola utan måste få hemundervisning. Aktivisterna – eller terroristerna som de enligt många snarare borde benämnas – ställer när de kan ut muggar med blod framför familjen Lignés ytterdörr – en mugg för varje familjemedlem.

Och det är bara ett av många exempel på vad han och familjen måste utstå efter att han avhumaniserats av vänsterliberal media och de facto gjorts fredlös. Allt därför att han i sitt jobb som riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet står upp för svenska lagar och myndighetsbeslut relaterade till jakt mot gatans parlament och våldets anarki.

– Det har alltid förekommit hot mot förbundet, arga brev med ”mördare” och sådant där. Det gör det då och då, till många inom förbundet – eller åtminstone de som syns i debatten, säger Daniel Ligné när tidningen Svensk Jakt kommer på besök inför ett reportage.

Hets, hat och hot i över ett decennium

För Daniel satte hoten igång på allvar 2010 när det svenska mediaetablissemanget tog ett policybeslut att ställa sig på den radikala djurrättsaktismens sida mot den lagstadgade och myndighetsbeslutade licensjakten på varg. Inom loppet av en vecka efter det mediebeslutet hade Daniel fått ta emot drygt 160 hot.

– Det var också då som de gav sig på mina barn. De hade till exempel satt upp plakat på deras skola: ”Adrians och Albins pappa är en mördare” stod det, och en bild på mig. Tack och lov var det en vaktmästare som kom dit tidigt på morgonen och lyckades riva ner dem. Men då bedömde faktiskt Säpo att det fanns en sådan hotbild mot ungarna så de fick hemundervisning.

Lever med skydd från Säpo

Sedan dess har Daniel fått skydd i en eller annan form från Säpo och har en ständigt pågående dialog med dem om sin livssituation med statusuppdateringar om hur hotbilden för ögonblicket ser ut. Ibland är det lugnt men varje gång media drevar eskalerar hoten.

– De [Säpo] har varit ovärderliga sedan dess. De gör riskbedömningar åt oss hela tiden, hjälper oss och bollar. De har ganska bra koll på de här juvelerna, för det finns täta kopplingar till djurrättsrörelsen. Det är samma personer, förklarar Daniel för Svensk Jakts reporter.

Hundratals dödshot

Under det dryga decennium som gått sedan media gjorde Daniel till portalfigur för det ondas makter har han fått ta emot ett oräkneligt antal hot. Om man bara räknar de allvarligaste som kan rubriceras som mordhot är det ändå flera hundra.

Daniel polisanmäler allt som kan bedömas vara olaga hot. Under resans gång har han samtidigt börjat lära sig vilka som bara är tomma skramlande tunnor och vilka som faktiskt menar allvar med hoten och är beredda att omsätta dem i konkreta våldshandlingar.

– Det här känns hemsk att säga, men när jag får hot så är jag väl lite avtrubbad. Jag är nog ganska bra på att göra bedömningar, om det är något med substans eller om det är någon som tagit en grogg för mycket på lördagskvällen.

Allvarligast när de ger sig på familjen

De incidenter som Daniel tar allvarligast på är när djurrättsterrorister iscensätter aktioner mot hans hem och när de ger sig på hans familj. Det är också sådana händelser som polisen lägger mest resurser på att lagföra personerna bakom.

Förra året anordnade vänsterlutande SVT en “debatt” inför den då beslutade skyddsjakten på lodjur. Den följde det sedvanliga mönstret där Daniel bjudits in för att jämställas med mördare.

Koppar med blod utanför dörren

Direkt efter sändning brakade helvetet lös med hatiska meddelanden i telefonen. Han stängde till slut av telefonen för att få lite nattsömn. När han på morgonen efter slog på den igen hade han 170 missade samtal – ett samtal var femte minut under natten. Daniel är övertygad om att de som försökt ringa inte var några fans.

Några hade efter den aktuella TV-“debatten” inte nöjt sig med att bara ringa och sms:a hot. När Daniel öppnade ytterdörren dagen efter stod där fyra koppar med ett blodliknande innehåll.

– Det är läskigt dels för att de varit på platsen, men också för att vi är fyra i familjen – jag, min sambo och mina barn. Då vet de något om en som är något mer.

Kritisk mot medias bevakning

Daniel är kritisk till medias roll i sammanhanget. Inte bara är TV och tidningar instrumentella i att piska upp hatet mot jägarna. Man har också en annan måttstock för hur man uppmärksammar att någon utsatts för hets, hat och hot.

Daniel jämför med när exempelvis en fotbollstränare får en hotbild emot sig efter en matchförlust som supporters vill hitta en syndabock för. Då blir det stora rubriker och media ställer sig oreserverat på brottsoffrets sidan.

Men när Daniel eller någon annan representant för jägarkåren utsätts för samma sak, då är det antingen tystnad eller så antyder journalisterna att de som hotats får skylla sig själva.

– Det är för jävligt, kan jag tycka, säger Daniel till Svensk Jakt.

Vill inte låta våld och antidemokrati vinna

Daniel tycker att samarbetet med polisen fungerar bra. Där finns en insikt och hur verkligheten ser ut. Sämre markkontakt menar han att de styrande politikerna har. Här finns i likhet med media många med en tendens att vittvätta den våldsbejakande djurrättsrörelsen och svartmåla jägarkåren.

På frågan från Svensk Jakt om varför han inte sadlar om och börjar göra något annat för att slippa hoten mot sig själv och familjen, svarar Daniel att han inte vill låta de våldsbejakande och antidemokratiska krafterna vinna. Det skickar signaler om att hot och våld lönar sig och rättssamhället är svagt och backar.