Förra veckan toppade statstelevisionens Kulturnyheter med en serie reportage som gick ut på att anklaga en rad alternativmedier – Samnytt inkluderat – för att ha granskat och namngett enskilda handläggare vid Myndigheten för press, radio och tv.

Detta ska ha orsakat ”obehag” bland tjänstemännen – och därför bör Samnytt sluta upp omedelbart med sådant, blev budskapet i SVT.

Det tyngsta argumentet var att de enskilda tjänstemän inte fattar beslut, utan endast bereder dem. Och formellt sett är det ju sant. Men som så mycket annat som statstelevisionen serverar sina inte sällan lättlurade tittare är det en sanning med modifikation.

Våra tidigare granskningar av bland annat MPRT har visat att det är ytterst sällan som de formella makthavarna – politiker i nämnden – går emot de beslut som tjänstemännen förberett. Deras enda roll blir att sätta sin signatur på ett redan skrivet beslut. Och det är inte svårt att förstå varför det är så. I det ängsliga svenska samhällsklimatet vill ingen politiker bli ifrågasatt för att ha gått mot de så kallade opolitiska tjänstemännen – som kan sitt sakområde, eller åtminstone ska kunna.

På det sättet delegeras beslutsmakten ner till en enskild handläggare och dennes godtycke. Vad det kan leda till har vi visat i en serie artiklar där vi avslöjade kokainisten med AFA-kopplingar och handläggaren på MPRT Johannes Wik som har avslagit de allra flesta klagomål mot public service under sitt arbete för Granskningsnämnden.

LÄS MER: Vänsteraktivist skriver beslut i granskningsnämnden

På ett personligt plan är det förståeligt att det kan vara obehagligt för personer som inte är vana vid offentligheten att plötsligt bli granskade och uppmärksammade. Samtidigt utgör dessa anonyma och mäktiga figurer ryggraden av den så kallade djupa staten i Sverige – en sammansvärjning av icke-valda tjänstemän med en egen agenda – som inte alls behöver sammanfalla med intressen hos den övriga befolkningen.

Detta demonstrerades tydligt inför valet 2018 när 261 ”opolitiska” tjänstemän på UD skrev under ett upprop som var riktat mot en möjlig oppositionell regering. I uppropet hotade tjänstemännen med att de kan känna sig befriade från lojalitetsplikten ifall den nya regeringen bedriver en politik som de ogillar. Tjänstemännen menade att i sådant fall kommer de att motarbeta den nya regeringen. Med andra ord hotade en grupp icke-valda personer inom statsmakten att underminera demokratiskt förankrade beslut.

I det svenska systemet som i stora delar vilar på ett expertvälde är de enskilda tjänstemännen både makthavare och maktutövare. Därför är det uppenbart att det finns ett stort allmänintresse i att fortsätta granska dem. Det är vi skyldiga våra läsare och donatorer. Det eventuella obehaget får tjänstemännen leva med – även en skendemokrati har vissa principer.