Det mest skrämmande är inte att det kom en handfull nazister till Göteborg som inte tror på demokrati. Det verkligt skrämmande är att det kom tusentals motståndare till nazisterna till Göteborg för att visa att inte de heller tror på demokrati.

Det mest skrämmande är inte att det på Bokmässan strax intill fanns en liten monter där den av somliga naziststämplade tidningen Nya Tider ställde ut. Det verkligt skrämmande är att iaktta hur värnandet om yttrande-, åsikts- och tryckfriheten hos stora delar av det övriga kultur- och mediaetablissemanget visat sig vara en tunn flagnande fernissa så snart dessa friheter nyttjas för att uttrycka något som detta etablissemang ogillar.

Det mest skrämmande är inte att det finns en liten nazistisk organisation i den politiska marginalen i Sverige som inte tror på demokrati. Det har det under olika namn gjort i snart hundra år och kommer troligen att göra i hundra år till. Det verkligt skrämmande är att våra riksdagspartier nu förklarar sig beredda att dagtinga med demokratin med den nyspråkligt förrädiska motiveringen att man vill slå vakt om demokratin.

Det mest skrämmande är inte att läsa det media skrivit och politiker sagt om nazistiska Nordiska Motståndsrörelsens närvaro i Göteborg och det partiets ideologi. Det verkligt skrämmande är i stället det stora tomrummet skapat av det media och politiker inte skrivit och sagt om den flora av andra lika odemokratiska organisationer på vänsterkanten som också var på plats i Göteborg.

Det verkligt skrämmande är medie- och politikertystnaden kring den autonoma våldsbejakande gaturvänsterns organisationer som AFA och internationella ARNA, detta trots att Säpo tydligt i sin dokumentation av den våldsbejakande och demokratihotande extremismen slagit fast att den utbredda vänsterextremismen utgör ett väsentligt större hot än den förhållandevis marginella högerextremismen.

Det verkligt skrämmande är bristen på analys av exempelvis närvarande Rättvisepartiet Socialisterna – ett parti som i liknande sammanhang tidigare samarbetat med en annan fraktion av den våldsbejakande gatuvänstern, Revolutionära Fronten, RF, ett parti som systematiskt med aktioner ägnat sig åt att bryta mot lagar och hindra demokratins gång, ett parti som hyllat flera kommunistiska diktaturer och deras massmördare till ledare och ett parti som sanktionerar kommunistiskt maktövertagande med väpnat våld på olika platser i världen.

Det verkligt skrämmande är bristen på uppmärksamhet kring att den vänsterradikala organisationen Expo, som får statligt stöd, utanför sitt tält i Göteborg upplät plats åt andra grupper som hyllar massmördare som Ernesto ”Che” Guevara.

Det verkligt skrämmande är att när hundratals svenska och från utlandet hitresta vänstervåldsverkare går till attack mot inte bara nazisterna, utan också mot polisen, med stenslungor, flaskor, knallskott, bengaliska eldar och sparkar i ansiktet, då sammanfattar förment opartiska och sakliga SVT det som händer i Göteborg som att ”hela staden gick man ur huse för att visa sin avsky för NMR och deras hemska åsikter och för att sprida kärlek”.

Det verkligt skrämmande är när borgerliga partiledare vill förbjuda pilar som symboler för att dessa avlägset kan tänkas associera till hakkors, samtidigt som man är helt ointresserade av att problematisera den flitiga förekomsten av hammaren och skäran och röda stjärnor, symboler som är besudlade med tio- eller hundratals miljoner människors blod och ett totalitärt förtryck av hela folk och kontinenter i mer än ett halvsekel.

Det verkligt skrämmande är etablissemangets inkonsekventa hållning till olika totalitära massmördarideologier. Medan man resolut stänger dörren för den som kallar sig nazist, kan man som Åsa Linderborg vara kulturchef på Sveriges största tidning samtidigt som man kallar sig för kommunist eller firad skådespelare som Sven Wollter samtidigt som man hyllar Stalin.

Det verkligt skrämmande är den brist på tillit till folkviljan eller rentav det folkförakt som detta etablissemang uppvisar när man inte törs stå upp för de demokratiska fri- och rättigheterna för alla. Ingen människa har dött av att få höra någon annans åsikt, hur vedervärdig denna åsikt än kan upplevas. Det är först om vedervärdiga åsikter får ett brett folkligt stöd och leder till konkreta politiska förändringar som det kan bli farligt.

Uppenbarligen hyser etablissemanget så låga tankar om det svenska folket att man tror att vi kan förvandlas till nazister hela bunten om vi låter En handfull NMR:are då och då traska runt på stan med sina gröna flaggor. Tror man det, då är man inte demokrat och skall heller inte utge sig för att vara det.

Det är hög tid för våra politiker, fria opinionsbildare och journalister att bekänna färg: Är du demokrat eller inte? Om du är det så slutar du tafsa på yttrande-, åsikts-, press- och mötesfriheten och står kompromisslöst upp för alla människors rätt att utnyttja dessa rättigheter på lika villkor.

I annat fall erkänner du att du inte är demokrat, att du inte är beredd att låta all offentlig makt i Sverige utgå från folkets vilja, att du tycker att en upplyst elit bör få sätta den politiska agendan och bestämma vem som ska och inte ska tillåtas ha en röst i den offentliga debatten. Men då tar du också nazisterna i hand, för det är precis ett sådant samhällssystem de förordar.

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.