LEDARE. Alldeles nyligen uppmärksammades ett gammalt mord. Det var 1996 som den då 16-åriga tjejen Malin Lindström brutalt och bestialiskt våldtogs och knivmördades. Gärningsmannen friades av hovrätten för mordet, men efter ”ny” DNA-bevisning fick fallet resning och han dömdes, 26 år efter mordet. Fallet visar emellertid hur ruttet svenskt rättssystem var – och är.

Vi börjar från början. Det var i slutet av november 1996 som 16-åriga Malin tog bussen för att träffa sin skolkamrat Jenny. Hon hoppade på bussen i Örnsköldsvik och skulle träffa Jenny samt sin mor vid busshållplatsen vid Konsum i Husum, på tidig eftermiddag den 23 november. Men Malin dök aldrig upp. Morgonen därefter anmäldes hon försvunnen och intensiva sökinsatser gjordes, men hon hittades inte.

Det skulle dröja till maj året därefter innan Malins döda kropp hittades i Husum, Örnsköldsvik. Det var i ett skogsparti mellan E4 och Bruksvägen cirka 1 kilometer norr om (dvs. före) den första av busshållplatserna (vid Wibergsvägen) längs Bruksvägen.

Hennes kropp bar spår av grovt våld:

När kroppen anträffades var den tejpad på olika sätt och illa medfaren på grund av djurangrepp. Vid en rättsmedicinsk undersökning av kroppen redovisades bl.a. tecken på stickande våld mot bålen, med bl.a. sju stycken skarpkantade sårskador på ryggen varav åtminstone tre penetrerat in i bröstkorgshålan samt möjliga tecken på trubbigt våld mot den högra knäregionen samt utlåtandet att de förstnämnda fynden är förenliga med att stickskadorna uppkommit genom stick med en relativt smalbladig, eneggad kniv [..]

På offrets kropp och kläder hittades även sperma. Hon hade alltså blivit våldtagen och knivmördad med upprepade hugg.

Fälls och frias

Cirka 1,5 år efter mordet väcks efter lite turer till slut åtal mot gärningsmannen, Olof Wiberg. Han fälls i tingsrätten, men domen överklagas och till mångas förvåning friar hovrätten honom. Man kan säga en hel del om hovrättens friande dom, och man kan nog tycka att de borde gått på tingsrättens linje. Många anser att hovrättens verkligen ansträngde sig för att fria.

De avfärdade exempelvis att fibrer från samma sorts jacka som flickan hade hittades hos GM, bland annat på en sax i hans garage (flickans kläder var uppklippta). GM erkänner att han haft samlag med en flicka i skogspartiet, han visste om att Malin hade en hårborste som hittades på platsen, vilket indikerar att han var där och dessutom ändrade GM sin historia många gånger.

Olika historier

Den 20 december 1996, sa han att han ”sett två personer promenera framför honom” vid tillfället för mordet. Sedan, 8 januari 1997, sa han att det var han som gick bredvid flickan. Efter det i ett annat förhör sa han att en flicka ”touchat till honom” och i ytterligare ett förhör menade han att han blivit ”antastad” av en flicka som liknade offret och att de haft samlag i utbyte mot 500 kronor. I ytterligare en version menar han att han tappat minnet vid händelsen.

Han ritade även en bild på ett kranium som ”företer påfallande likheter med en bild av Malins kranium” vilket enligt tingsrätten ”tyder på att teckningen tillkommit kort tid före Malins återfinnande”. Det verkar med andra ord som att GM varit på mordplatsen och tittat på Malins kropp.

Dessutom visade det sig att GM hade ”ett påtagligt intresse för udda sex och att det hos honom har anträffats undangömda plastpåsar med teckningar föreställande kvinnor med överdrivet stora bröst och ibland i tvångssituationer”. I förundersökningsmaterialet hittades även att han hade intresse av djursex.

Tingsrätten, som alltså fällde honom initialt, gav honom dock endast 8 års fängelse, med beaktande av hans ”låga” ålder vid tillfället – 18 år. Men som sagt avfärdades bevisningen av hovrätten, som friade honom.

De ansåg inte att det var klarlagt att Malin varit i närheten av GM. Att GM visste om borsten som hittades på mordplatsen kunde man ”inte dra långtgående slutsatser av”. GMs ändrade berättelser upprepade gånger, för att anpassa sig efter bevisläget, ansåg hovrätten inte kunde ”tillmätas någon avgörande betydelse”. Även tejpen som var av samma slag som funnits på hennes kropp hade ”inget betydande bevisvärde”, liksom viskosfibrerna från jackan.

Hovrätten såg på bevisningen separat och bortsåg från den ”samlade bilden” som tingsrätten tog i beaktande.

HD sa nej till topsning

Så, GM släpptes alltså fri och har varit så i 26 år. Men i maj i år beviljade HD resning i ärendet. Detta skedde efter att polisens ”Kalla fall”-grupp börjat nysta i ärendet, försommaren 2020.

NFC, Nationellt Forensiskt Centrum, analyserade med modern teknik spermafläcken från 1996 och denna gången kunde de sammanställa en DNA-profil. Problemet var nu att de inte längre hade tillgång till Wibergs DNA-profil, som gallrats bort efter frikännandet. Åklagaren ville då topsa Wiberg men han vägrade. När åklagaren ville ha ett tvångsbeslut om att topsa honom sa Högsta domstolen nej. Enligt dem finns inget lagligt utrymme för att topsa mot mannens vilja.

Men utredarna hade tur. När Wibergs blodprov togs 1997 så skickades det till SKL, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, men de behöll inte provet. Dock skickades en del av blodprovet år 2001 till Uppsala universitet som försökte hjälpa dem med analysen. Och detta blodprov låg otroligt nog kvar i universitetets arkiv. Det visade sig matcha sperman på flickan från mordet. Dessutom hittades tre hårstrån från Wiberg i ett plaströr – ett av dessa fick man fram en DNA-profil på som också matchade sperman.

Denna nya bevisning gjorde att Högsta domstolen beviljade resning i fallet och hovrätten dömde den 19 juli 2022 Olof Wiberg, 26 år efter händelsen, för mordet. Hovrätten gjorde denna gång också en annan bedömning och såg nu till den ”sammantagna bevisningen”.

Djursex, knulldockor och ”runka ikapp”

Vad är det då för man som domstolen släppte ut för 26 år sedan? Förutom att han brutalt mördade en 16-årig flicka då alltså.

Han verkade vara intresserad av djursex vilket nedanstående bild visar, som kommer från polisens undersökning av hans dator:

Han gjorde knulldockor föreställande småflickor, där han hade klippt upp hål som motsvarar anal- vaginal och munnens öppningar:

En av hans berättelser som förklaring till varför hans sperma hittades på hennes kläder var något originell. Han påstod att han blivit tvingad att ”runka ikapp” med ett gäng killar medan de tittade på hennes lik. När han sedan skulle bära bort liket så fanns det sperma på hans hand som då hamnade runt gylfen på den döde tjejen. Så här menar GM att det gick till, efter att han presenterats med de nya DNA-fynden:

Ledaren och den andre i rang gick bak och tog av presenning för att sedan gå ett tiotal meter ut i skogen. Det var då han såg att det låg en död person där.

Personen hade en svart jacka och jeans. Den döde var tejpad runt nedre delen av benen och det låg en vit påse vid fötterna. Ledaren bad honom att ta med påsen. I påsen låg en brunfärgad väska och en hårborste. När han vände sig mot kroppen igen hade någon av de andra personerna lagt en handduk över överkroppen och ansiktet.

Då tyckte ledarfiguren att de skulle runka vid den döda kroppen. De gjorde som ledargestalten sa. Han fick utlösning. Sedan ville ledaren att de skulle bära kroppen en bit bort. När de bar kroppen höll han i ena benet och i gylfen, som var öppen.

Han kan således ha fått spermier på handen när han runkade och sedan avsatt dessa när han bar i gylfen.

Hovrätten trodde milt uttryck inte på den versionen:

Den nu lämnade versionen måste i och för sig bedömas som i hög grad osannolik och också påtagligt anpassad till vad som framkommit vid den nya DNA-analysen.

3,5 års fängelse

Men när domen från hovrätten kom så fastställde de vad tingsrätten beslutat år 1998, alltså 8 års fängelse. De skriver i domen:

På samma vis som tingsrätten konstaterar i sin dom år 1998 är straffvärdet av gärningen utomordentligt högt. Med hänsyn till Olof Wibergs ungdom bestämdes påföljden då till fängelse och strafftiden till åtta år. Tingsrätten tog då hänsyn till att Olof Wiberg vid gärningen var endast 18 år gammal.
[..]
Hovrätten ser därför nu inte någon anledning att göra avsteg från det.

Åtta år, för ett bestialiskt, grymt och sadistiskt mord alltså. Men givetvis rabatteras detta i dårhuset Sverige. Hovrätten skriver:

Brottets art måste rimligen innebära att straffvärdet inte avklingar alltför mycket alltför snabbt. Det är dock frågan om en mycket lång tid som har förflutit sedan brottet begicks. Det måste i och för sig beaktas att domen nu faller efter det att resning har beviljats. Det gör situationen speciell och någon stadgad praxis finns inte i frågan hur man ska tillämpa den aktuella bestämmelsen i sådana fall.

Hovrättens bedömning är att det med hänsyn till den mycket långa tid som har förflutit mellan gärningen och domen under alla förhållanden är befogat att ge en betydande stor strafftidsreduktion (jfr Svea hovrätts, avdelning 04, dom den 18 juni 2021 i mål nr B 14271-20).

Det innebär att den strafftid om åtta år som hovrätten enligt ovan kommit fram till ska reduceras med tre år.

Trots att det alltså inte finns någon praxis för den aktuella bestämmelsen, valde de att ge tre års rabatt. Så för det grymma mordet får mannen fem år. Men det stannar givetvis inte där. I Sverige nyttjas ”villkorlig frigivning” vilket innebär att han i praktiken är ute igen om 3,5 år.

Ett hån mot offret

I denna historia kan man rätteligen undra om hovrättens bedömning som satte honom fri för 26 år sedan. En annan aspekt som det måste göras en lagändring på är givetvis att staten ska kunna tvångstopsa en person om denne är skäligen misstänkt för något så grovt som ett mord. Uppenbarligen är det en brist i lagstiftningen.

Men det kanske mest iögonfallande är något jag, och SD, tjatat om i decennier: påföljderna.

Malin var 16 år när hon under grymma former dödades i våldtäkt, smärta, blod och rädsla. För det första ska en myndig person, vilket 18 år är, inte ges någon straffrabatt. Ingen har lyssnat på mig eller SD när vi insisterat på en lagändring. Jag har också föreslagit att de över 15 ska kunna dömas som vuxna vid särskild hänsynslös brottslighet (vilket kanske hade kunnat vara applicerbart på gärningsmannen i Skellefteå).

För det andra ska den villkorliga frigivningen tas bort. Numera ges den automatiskt till alla. Den bör på sin höjd ges restriktivt till vissa och absolut inte för vålds- eller sexualbrott.

Men för det tredje måste påföljderna, alltså det som kallas straff, helt göras om i Sverige. Riktig livstid är det enda rimliga för de värsta brotten. Att en mördare kunnat undanhålla sig straff i 26 år bör inte heller vara ett argument för sänkt straff när det handlar om mord. Men med dagens lagstiftning är det det.

Hennes familj verkar dock hyfsat nöjda med straffet, av döma av en SVT-intervju som gjorts. Det kanske är för att de längtat efter ett avslut, jag vet inte och det är svårt att helt sätta sig in i en sådan tragedi.

Men i mina ögon är det löjeväckande straff Wiberg nu får för att brutalt ha mördad en oskyldig 16-årig flicka ett hån mot henne, hennes familj och Sverige i stort.