➤ KRÖNIKA  Ordet ”utsatta områden” översätts i de flestas hjärnor till ”invandrartäta områden”. Och det handlar inte om invandrare från Tyskland och Frankrike, utan snarare från Irak, Somalia och Afghanistan med flera dysfunktionella länder i Afrika och Mellanöstern.

Dessa områden är resultatet av vår så kallade ”humana” invandringspolitik. De ger oss också en bild av hur Det Nya Sverige kommer att se ut om utvecklingen tillåts fortsätta: som ett stort Rinkeby. De problem vi ser i dessa områden sprider sig till allt större delar av landet. Det finns ingenting som tyder på att den negativa utvecklingen kommer att vända.

Etablissemanget vill förstås inte att det mångkulturella misslyckandet ska bli känt. Man föredrar att mörka framför att erkänna sina misstag och bättra sig. Därför vill man nu hemligstämpla polisens nya lista över utsatta områden, det vill säga invandrartäta områden. Fakta ska inte få förstöra fantasibilden av den mångkulturella utopin.

Senaste gången polisen släppte sin lista över utsatta områden var i juni 2017. Då kom man fram till att det fanns totalt 61 sådana områden i Sverige, varav 23 klassades som särskilt utsatta.

Vänsterpolitikern Erik Pelling (S) är ordförande för kommunstyrelsen i Uppsala. Han vill att Gottsunda ska tas bort från listan:

”För oss var det förödande att hamna på den. I ett läge där vi behövde få hit investeringar och planerade för byggandet av nya bostadsrätter fick Gottsunda istället en kraftigt negativ stämpel”, säger han till Dagens Nyheter.

Pelling tycker alltså att det är okej att locka investerare till Gottsunda genom att ge dem en falsk bild. Verkligheten ska inte få förstöra den bilden. Ja, som vanligt sätter Pelling och andra pk-politiker det politiskt korrekta före det korrekta. Men det är inte polisens lista som stämplar Gottsunda, det är verkligheten. I folkmun kallas området Brottsunda, och gatan där jag bodde, Bandstolsvägen, kallas Banditvägen.

Etablissemanget kan mörka, pixla och trixa bäst de vill. Men vanligt folk vet vilka värstingarna är. Det är inte Kalle och Pelle. Det är unga män som har bakgrund i Mellanöstern och Afrika. Jag behöver inte titta i någon lista, eftersom jag såg allt med mina egna ögon. Jag bodde i Gottsunda i tretton år. Men pk-politikerna vill inte att vi ska lita på våra ögon, utan på deras bilder. Ja, som när de kallade skäggiga vuxna karlar för ”ensamkommande flyktingbarn”. De var varken ensamkommande, barn eller flyktingar.

Den populäre ekonomen Tino Sanandajis bok Massutmaning som kom ut i mars 2017 blev en osannolik kioskvältare. Vem hade kunnat tänka sig att en bok full av grafer och tabeller skulle hamna högt, till och med etta, på topplistorna? Det om något är en indikation på hur invandringsfrågan engagerar i vår tid.

Bokens inledning var särskilt intressant för mig. Där skildras en tragisk scen som utspelade sig på min gata, Bandstolsvägen, sommaren 2016. ”Gottsunda”, skriver Sanandaji, “är ett typiskt invandrartätt utanförskapsområde – ett av de områden som ofta skildras i nyheterna i samband med oroligheter, stenkastning och bilbränder.”

Sanandaji berättar om ett upplopp som brutit ut i stadsdelen fredagskvällen den 15 juli 2016. Värstingungdomar tände eld på soptunnor och kastade sten. Tidigt på lördag morgon fick Rosendals brandstation ett samtal. Det brann på Bandstolsvägen 38.

Insatsledaren hade fattat beslut om att brandkåren inte fick åka in till Bandstolsvägen utan poliseskort. Det var för farligt med alla värstingar som härjade. Därför inväntade brandbilen de fem-sex polisbilar som skulle eskortera brandbilen till adressen.

När konvojen närmade sig den brinnande lägenheten skedde ytterligare en fördröjning. Brandbilen var tvungen att stanna för att polisen ska kunna gruppera sig och försvara den mot värstingarna. Sträckan på tre kilometer som normalt tar mindre än tio minuter att åka tog denna kväll mer än 25 minuter.

När brandmännen kom in till lägenheten hittar de en livlös person på golvet. Det var en äldre, rullatorbunden man. Den direkta orsaken syntes vara rökförgiftning. Han hade kunnat räddas om brandbilen inte blivit fördröjd.

Vänstern vill inte att vi ska tala om no go-zoner i Sverige, eftersom man faktiskt kan ta sig igenom ett sådant område utan att bli mördad. Men vad ska man kalla ett område dit brandkåren inte kan ta sig utan poliseskort?

Upploppen upphörde inte efter det tragiska dödsfallet, utan fortsatte i ytterligare tre kvällar och nätter. Jag såg allt från mitt fönster. Jag såg hur polisen blev omsvärmad av värstingar och utsatt för stenkastning. Jag såg de brinnande soptunnorna.

I Sanandajis bok hittar man också siffrorna som visar hur män med invandrarbakgrund är grovt överrepresenterade i brottsstatistiken. Den så kallade ”humana” invandringspolitiken har lett till ett mindre humant samhälle.

”Gottsunda måste bort från den så fort det bara går”, säger Erik Pelling (S). Den som är tjock gillar inte att höra det. Men man blir inte smal för att folk är artiga och kallar en smal. För att bli smal måste man banta. Och det kräver en ansträngning. Pelling vill inte anstränga sig. Han vill inte fixa problemen, bara sopa dem under mattan. Vi ska kalla Gottsunda för en mångkulturell utopi i vardande på samma sätt som vi skulle kalla de skäggiga karlarna för barn.