En statslös palestinsk kvinna från Bagdad med fyra barn sökte asyl i Sverige då barnen mobbades i skolan. Migrationsverket ville dela ut uppehållstillstånd eftersom familjen “inte har kvar någon bostad i Bagdad” och “vistats utanför hemlandet i snart två år”. På grund av en lagändring tvingades verket ändå besluta om utvisning. En migrationsdomstol ger nu hela familjen asyl som “alternativt skyddsbehövande”. Det anses vara “omänsklig eller förnedrande behandling” att tvinga familjens söner att gå i skola med irakiska araber.
En familj “statslösa palestinier” från Bagdad bestående av en kvinna med fyra barn sökte asyl i Sverige 2017. Vi kan kalla kvinnan för ”A” och hennes barn för ”B”, ”C”, ”D” och “E”. Enligt deras asylberättelse ska barnen ha blivit mobbade av irakiska araber. Så här refereras en del av deras asylberättelse av Migrationsverket:
B utsattes för mobbning och diskriminerande behandling på sin skola. C, D och E utsattes för trakasserier av sina skolkamrater, skolpersonal, främmande personer på gatan och även av familjens grannar.
Dessutom ska okända människor vid några tillfällen ha kastat sten på familjens hus. A:s makes bror ska också ha blivit kidnappad. Okända personer ska ha ringt och hotat A:s make och tvingat honom att sälja sin butik. Efter att en av sönerna, D, utsatts för ett våldtäktsförsök 2017 ska de ha beslutat att lämna landet.
Migrationsverket ville att familjen skulle få stanna
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Ur Migrationsverkets utredning framgår att verket egentligen ville att familjen skulle få stanna. Detta eftersom de inte har kvar sin bostad i Bagdad, har vistats utanför Irak i snart två år och för att familjens släktingar påstås ha lämnat Irak:
Mot bakgrund av av det som är känt om palestiniers situation i Bagdad, och de trakasserier som barnen tidigare varit utsatta för, finns det risk att de återigen kan komma att utsättas för kränkande behandling. Även om detta i sig inte är av tillräcklig tyngd för att familjen ska få uppehållstillstånd som skyddsbehövande beaktas det vid den samlade bedömningen som görs enligt 5 kapitlet 6 paragrafen utlänningslagen.
Verket beaktar vidare det förhållande att familjen har vistats utanför hemlandet i snart två år och att de inte har kvar någon bostad i Bagdad. Enligt de uppgifter som A och B har lämnat har de släktingar som familjen haft i Irak rest ut ur landet, vilket innebär att det blir svårare för familjen att återetablera sig på hemorten.
Vid sådana förhållanden anser Migrationsverket att det finns risk för att C:s, D:s och E:s grundläggande behov inte kommer att bli tillgodosedda vid ett återvändande till hemlandet, De kan därför komma att skadas i sin psykosociala utveckling vid ett återvändande till Irak, vilket står i strid med barnens bästa.
Sedan skriver verket att man bör sätta statens önskemål om en reglerad invandring åt sidan för familjens skull:
Vid en samlad proportionalitetsbedömning, där statens legitima intresse av att upprätthålla reglerad invandring vägs mot barnens rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet när olika intressen vägs mot varandra i alla beslut som gäller barnen, finner Migrationsverket att omständigheterna i C:s, D:s och E:s fall är särskilt ömmande i utlänningslagens mening.
Den så kallade ”tillfälliga lagen” som infördes 2016 stipulerar att man inte får dela ut uppehållstillstånd på ”ömmande omständigheter”, om inte Europakonventionen anses kräva det. Därför beslutade verket att utvisa familjen. Familjen överklagade då till migrationsdomstol.
Äldsta dottern vill stanna för att hon är gravid
Inför migrationsdomstolens förhandling lägger den 20-åriga dottern B till att hon vill stanna eftersom hon är gravid. Hon vill anhöriginvandra på anknytning till den svenska medborgare som hon menar är far till barnet.
Elaka arabiska skolkamrater
När det gäller de två döttrarna, B och C, så refereras i domen deras påståenden om sina upplevelser i skolan enligt följande:
B och C mobbades, trakasserades och diskriminerades i skolan och var utstötta av både lärare och elever. De vistades bara i skolan och i hemmet.
När det gäller den äldste sonen D står det skrivet att:
Han var den enda palestinska pojken i sin skola. Han misshandlades dagligen och fick motta örfilar, slag mot kroppen med knutna nävar och sparkar. Han utsattes även för psykiska trakasserier och jagades av lärarna. Vid ett tillfälle slog en lärare honom så hårt i huvudet att han började blöda och fick uppsöka läkare. Han var ofta ledsen och grät när han kom hem från skolan.
Angående det påstådda våldtäktsförsöket när D var på väg hem från skolan så tyckte Migrationsverket i sitt utvisningsbeslut att det var oklart vem och vad som skulle ha legat bakom våldtäktsförsöket. Inför migrationsdomstolens förhandling lägger D till att våldstäktsmännen ska ha sagt att ”det är du som är den palestinske pojken D”.
Även yngste sonen E ska ha haft problem med arabiska barn som vid ett tillfälle knuffade ner honom från sin cykel:
Även E behandlades mycket illa av andra barn. Barnen slog honom ofta så att han fick sår. Han har bl.a. knuffats av sin cykel så han fick ett sår i huvudet och var tvungen att bli sydd. Han har även knuffats mot ett brinnande däck så att han fick mycket svåra brännskador på händerna.
Mobbning i skolan ger asyl
Domstolen slår fast att D i skolan i Bagdad utsatts för ”omänsklig eller förnedrande behandling”. Domstolen skriver också att statslösa palestinier är en ”särskilt utsatt grupp” och därför lättare ska få asyl:
Beträffande D anser domstolen att utredningen i målet ger stöd för att han utsatts för trakasserier och fysisk misshandel i skolan av både lärare och elever, vilket är hans dagliga vistelsemiljö. Vissa av övergreppen har varit så allvarliga att han varit tvungen att uppsöka läkarvård.
Enligt migrationsdomstolens bedömning är dessa handlingar, med hänsyn till sin upprepning, att anses som sådan omänsklig eller förnedrande behandling som avses i 4 kap. 2 § utlänningslagen.
Som domstolen bedömt ovan tillhör D, i egenskap av statslös palestinier, en särskilt utsatt grupp och att en sådan tillhörighet medför att de individuella skälen inte behöver vara lika starka för att han ska anses ha gjort sannolikt att han är i behov av skydd.
Domstolen menar på att D inte skulle kunna gå kvar i skolan om han tvingades återvända till Bagdad och skriver:
Det kan inte anses vara förenligt med Barnkonventionen och principen om barnets bästa att förvägra Ali skolgång. Att kräva att han inte ska gå i skola för att på så sätt undkomma skyddsgrundande behandling kan således inte anses rimligt.
Rätten anser att även E riskerar ”omänsklig eller förnedrande behandling” om han tvingas gå i skola i hemlandet. Bägge sönerna får uppehållstillstånd som ”alternativt skyddsbehövande”.
Gravid syster får asyl då hon ännu bor hos mamma
Med följande motivering ger rätten även mamman och de två döttrarna i familjen uppehållstillstånd som ”alternativt skyddsbehövande”:
Även om B har uppgett att hon har för avsikt att flytta ihop med sin pojkvän har annat inte framkommit än att hon fortfarande tillhör ursprungsfamiljen. Eftersom B och C levde tillsammans med sina bröder och sin mor i hemlandet och då de tillhört samma hushåll sedan de kom till Sverige ska de betraktas som en familj enligt bestämmelserna i UNHCR:s handbok och i Europakonventionens mening. Enligt principen om familjens enhet ska därmed även A, B och C få status som alternativt skyddsbehövande.
Domen har de tre målnumren UM 8969-19, UM 8974-19 och UM 13270-19. Den går att beställa från förvaltningsrätten i Stockholm. De som dömde och instämde i domslutet var rådmannen Maria Ek Oldsjö och nämndemannen Maria Åström (okänd partitillhörighet). Nämndemännen Jose Blanco Garcia (S) och Leonor Magnusson (V) var skiljaktiga men bara såtillvida att de ansåg att D och E skulle anses vara konventionsflyktingar och inte bara ”alternativt skyddsbehövande”.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.