Femstjärniga lögnare?

Delningar

➤ KRÖNIKA Kära svenska vänner, som ni vet hölls den 4 mars politiska val i Italien. Låt oss titta på valresultatet lite mer i detalj. Nedanstående bild kan vara till hjälp för att förstå situationen bättre.

  • Högerkoalitionen (blå) fick 37% av rösterna (Lega17,37%, Forza Italia 14,01%, Fratelli d’Italia 4,35%, Noi con L’Italia-Udc 1,30%)
  • Femstjärnerörelsen (gul) fick 32,68% av rösterna
  • Vänsterkoalitionen (röd) fick 22,85% av rösterna (PD 18,72%, +Europa 2,55%, Civica Popolare 0,54%, Insieme 0,60%)

Som framgår, är det en tydlig uppdelning mellan norr – där högern avgick med en överväldigande seger – och söder – där I stället Femstjärnerörelsen triumferade.

I enlighet med resultaten är Femstjärnerörelsen det största partiet i Italien. Den andra vinnaren i valet är Lega, som erhöll sitt bästa valresultat någonsin och tar över Forza Italias (Berlusconis parti) roll som det största partiet i högerkoalitionen.

För vänsterkoalitionen var valet tvärtom ett förkrossande nederlag. PD (Partito Democratico) gick dramatiskt tillbaka och gjorde sitt sämsta val i historien.

I en motsatt trend röstade de flesta italienare som bor utomlands för vänsterkoalitionen som här intog en förstaplats följt av högerkoalitionen och på sista plats Femstjärnerörelsen.

Ett intressant resultat att framhålla är det som är relaterat till Macerata (den stad där det tragiska mordet på Pamela Mastropietro och Luca Trainis attack ägde rum) där högerkoalitionen erövrade 37,9% av rösterna. Lega var här det parti som fick flest röster inom högerkoalitionen (över 21%) och gick från de 153 röster de fick i 2013 års val till 4808 röster.

Med detta sagt, är den allmänna situationen oerhört komplicerad. Med nu gällande vallagar kan ett parti eller en koalition få majoritet i parlamentet med så lite som 40% av rösterna i valet. För närvarande har, som vi kunnat konstatera, ingen koalition eller parti de siffror som krävs för att regera.

För att bilda en ny regering är det nödvändigt att bilda en allians mellan de koalitioner eller partier som deltog i valet. En allians mellan högerkoalitionen och Femstjärnerörelsen är mycket osannolik. Det är också en allians mellan höger- och vänsterkoalitionerna. Mer troligt är en allians mellan Femstjärnerörelsen och vänsterkoalitionen.

I händelse av att ingen allians kan bildas och en majoritet för att regera inte kan uppnås, kan italienarna få återvända till valurnorna med risk för att det blir samma resultat igen.

Ett annat alternativ är att bilda en tillfällig regering med enda syfte att göra ändringar i gällande vallag och sedan gå tillbaka och rösta. Vi vet vd som kommer att hända i slutet av månaden när den italienska republikens president, Sergio Mattarella, meddelar sitt beslut.

Personligen ser jag uppdelningen mellan norr och söder som kopplad till konkreta frågor som blottlägger olika sorters prioriteringar.

Den överväldigande segern för Femstjärnerörelsen i södra Italien är kopplad till partiets huvudnummer under valrörelsen, den så kallade ”medborgarlönen”. Denna ”medborgarlön” är ett ekonomiskt stödinstrument som ges till personer som inte har ett arbete och personer med mycket låga löner. Det är ett system för att garantera att ingen hamnar under en viss inkomsttröskel.

Femstjärnerörelsens förslag ger ett ekonomiskt stöd som varierar beroende på antal familjemedlemmar och lön. Om lön helt saknas, kan en ensam medborgare få ett bidrag på 780 euro per månad, medan ett par med två barn kan få upp till 1700 euro per månad. Om en enskild person eller en familj har en lön som är lägre än den fattigdomsgräns som garanteras av ”medborgarlönen” täcker det ekonomiska stödet mellanskillnaden.

Förmånstagarna måste registrera sig hos en arbetsförmedling. De förlorar det ekonomiska stödet om de tre gånger vägrar ta ett jobberbjudande. Femstjärnerörelsens ledare Luigi Di Maio har bedömt att det för att finansiera reformen krävs cirka 14 miljarder euro, pengar som ska återfås genom en översyn av andra budgetutgifter.

Det är uppenbart att ett sådant förslag i södra Italien, där det vid sidan av fattigdom råder en arbetslöshet på 40% bland unga, knappast kunde tas emot med mindre entusiasm. Jag undrar bara vad för slags jobberbjudanden det talas om där inga jobb finns.

Det här sättet att få människor att tro att ”medborgarlön” är en magisk trollstav för att lösa tragedin med arbetslösa italienare är fel ur såväl ett finansiellt som ekonomiskt och etiskt perspektiv. Det verkliga problemet att konfrontera och lösa är arbetslösheten.

Vi behöver investera för att stötta företagen, i synnerhet de små och medelstora företagen som historiskt har utgjort motorn i Italiens utveckling, och få dem i ett skick så att miljontals nya jobb kan skapas som ger riktiga löner till människor genom produktion av varor och tjänster. Jag menar att ”medborgarlön” endast representerar en illusion och en utopi.

Å andra sidan är högerkoalitionens seger, i synnerhet för Lega, i norra Italien (där problemen relaterade till arbetslöshet är annorlunda jämfört med i söder) kopplade till det starka behovet hos miljontals italienare att känna sig fria, skyddade och försvarade i sitt eget land genom en politik som syftar till att reglera invandringen och förhållandet till islam, öka tryggheten i städerna, en politik som grundar sig i det nationella intresset som huvudpunkt i förhållande till EU.

Uppenbart är att Di Maio har ett större tryck på sig att regera medan Salvini fortfarande har möjlighet att växa, och det kan vara bättre för honom att vänta med att bli premiärminister eftersom hans parti bara fick hälften så många röster som Femstjärnerörelsen.

Cyniskt och påtagligt masochistiskt måste jag tillstå att jag är väldigt nyfiken på att se en Femstjärneregering, i grunden för att få klart för mig om de bara är ett gäng politiska nybörjare eller tvärtom ett gäng skrupelfria personer med maktbegär. Kanske visar det sig att jag har fel, men jag kan inte känna förtroende för ett politiskt parti grundat i absolut ingenting, som byter åsikt beroende på vad som gäller för stunden, ett parti som leds av Luigi Di Maio, en odåga, en obildad och okunnig 30-årig man som tror att Ryssland ligger vid Medelhavet och som är komikern Beppe Grillos marionett.

Vi lever emellertid i en demokrati och om italienarna önskar sig få uppleva denna nya politiska kraft, så måste deras beslut respekteras. När allt kommer omkring är det mänskligt att avvisa det välbekanta och sätta sitt hopp till något nytt och oprövat. Men i beaktande av den katastrofala situationen i de städer som redan står under Femstjärnerörelsens administration, borde det inte vara så svårt att förutspå att det är mycket troligt att de kommer att skapa allvarliga problem även på nationell nivå.

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.