Föräldrar till kriminella barn stoppar socialtjänstens åtgärder

Socialtjänstens åtgärder mot kriminella barn bygger ofta på frivillighet. Nu larmar flera chefer inom socialtjänsten om att föräldrar till kriminella barn ofta sätter stopp för åtgärderna.

Barn som begår brott är ett växande problem i samhället. En enkät som TT skickat ut till samtliga socialchefer i landet visar att många mindre orter har ett växande problem med unga brottslingar. Dessutom vägrar ofta barnens föräldrar socialtjänstens insatser.

LÄS ÄVEN: Socialförvaltningens ’allvarssamtal’ en flopp – stjäl resurser från annat

Skam och skuldkänslor försvårar

– I min värld vill de allra flesta föräldrar sina barns bästa. Om någon erbjuder hjälp så brukar man inte tacka nej, säger socialsekreterare Rebecca Wijgård Molander, till SVT.

Verkligheten verkar dock vara annorlunda. Enligt Wijgård Molander själv går stor del av arbetet till att motivera föräldrar att fatta rätt beslut gällande sina barn. Mycket tid läggs även på att avdramatisera vad socialtjänstens åtgärder faktiskt är till för.

– Man har en bild av att socialtjänsten tar barn och är farliga, säger hon.

Christina Andersen arbetar som chef för enheten för förebyggande arbete på socialförvaltningen i Eskilstuna. Hon har tio års erfarenhet på området. Enligt henne är det många som inte vet vad deras barn gör på fritiden. Hon lyfter även fram att skam och skuldkänslor hos föräldrarna försvårar arbetet.

LÄS ÄVEN: 16-åring häktad för dödsskjutning i Eskilstuna

Föräldrarna sätter stopp

När föräldrar säger nej är det ofta svårt för socialtjänsten att agera. I och med att föräldrarnas samtycke oftast krävs, i synnerhet i tidigt skede, blir socialtjänsten handlingsförlamad och inga åtgärder kan sättas in förrän brottsligheten stigit i allvarsgrad.

I TT:s enkät framgår att antalet orosanmälningar om unga som är på väg in i gängkriminalitet har ökat på flera håll i landet. Trots detta menar Andersen att kommunen har de verktyg som behövs för att kunna sätta in tidiga insatser.

– Jag tänker att vi har verktygen vi behöver, säger hon.

Varför problemen ändå fortgår ger Andersen inget svar på.

Författare av texten

Almgren