Den nytillträdda blågula regeringen vill kraftigt öka antalet utvisningar av migranter som begått brott i Sverige eller fått avslag på sina asylansökningar därför att de saknar asylskäl. Men utvisningsbesluten kan komma att bli slag i luften eftersom många ursprungsländer fortsatt vägrar att ta tillbaka sina medborgare.

Redan den rödgröna regeringen lovade efter asylkaoset och sammanbrottet i mottagandet 2015 att man skulle skicka tillbaka runt 80 000 av de drygt 160 000 som då anlände till Sverige. Även med liberala tolkningar av hur många som hade skäl att stanna bedömdes hälften vara välfärdsmigranter.

Av den aviserade massutvisningen blev dock intet. Vid sidan av bristande ansträngningar från regeringen och att många inte respekterat avslag utan i stället gått under jorden i Sverige finns ett antal andra orsaker till att nästan alla blivit kvar här och endast en bråkdel återvänt.

Kraftig minskning av inre utlänningskontroller

En av dem är att de så kallade inre utlänningskontrollerna, det vill säga försöken att hitta och lagföra de tio- eller hundratusentals migranter som uppskattas uppehålla sig illegalt i Sverige drastiskt har minskat. 2012, tre år innan asylkaoset, genomfördes cirka 42 000 sådana kontroller. Men i stället för att öka i paritet med problemet har kontrollerna drastiskt minskat. Förra året genomfördes endast 9 000.

En förklaring är en kraftigt ökad aktivitet från politiska grupperingar som protesterat mot vad man kallar för ”rasprofilering”, vilket lett till att Polismyndigheten backat i sina ansträngningar då upprätthållandet av utlänningslagen i motsats till andra lagar uppfattas som en politiskt känslig fråga. Polisen erkänner neddragningen i sak men gör gällande att det är en resursfråga.

– Allt vi gör handlar om resurser och prioritering. Jag skulle inte säga att vi prioriterat ner det. Men i konkurrens med annat, och en kunskapsdipp bland poliser i yttre tjänst, har vi fått det resultatet, säger gränspolisens chef Cajsa Velden.

Många avslag överklagas till domstol och ändras där till beviljade uppehållstillstånd på grund av de många ömmande omständigheter som finns i svensk lag utöver vad vi är förpliktade till enligt internationella konventioner. Och även om det blir avslag verkställs många besluten ändå inte med hänvisning till liknande omständigheter.

Hemländer vägrar ta tillbaka sina medborgare

En annan stor delorsak till att tiotusentals som inte har rätt att vistas i Sverige ändå är kvar här är att deras hemländer vägrar ta dem tillbaka. Ofta kan det räcka med att personen själv säger sig inte vilja resa hem för att personens hemland ska stänga gränsen.

Sedan covid-pandemin har ett redan stort problem blivit än större, detta genom att länder som tidigare tog emot börjat säga nej om personerna ifråga inte är vaccinerade. Ett utbrett sätt att stoppa sin egen utvisning har blivit att vägra vaccination.

Sammantaget är det i storleksordningen hälften av alla av- och utvisningsärenden som inte kan verkställas till följd av ursprungsländernas och migranternas obstruktion mot besluten. Den låga verkställighetsfrekvensen blir en monumental ”utmaning” för den nya blågula regeringen som aviserat att man kraftigt vill öka antalet av- och utvisningsbeslut.

– Vi har stora volymer av verkställigheter men vinner ingen framgång alls, konstaterar Cajsa Velden.

En försvårande omständighet är att flera av de länder som vägrar ta tillbaka sina medborgare är identiska med några av Sveriges största importländer av migranter, såsom Afghanistan, Irak och Somalia.

Just nu har gränspolisen runt 14 000 aktiva ärenden på sitt bord där migranten självmant vägrat lämna Sverige och ska utvisas med handräckning av polis. Av dessa uppger Velden att åtminstone hälften är sådana där hemlandet sätter sig på tvären. och vägrar samarbeta med de svenska myndigheterna.

Afghanistan har blivit än mer problematiskt att utvisa till sedan en majoritet av det afghanska folket välkomnade tillbaka de radikalt islamistiska talibanerna till makten. Många fler ärenden fastnar redan i verkställighetshinder i de svenska reglerna men enligt den svenska gränspolisen har man sedan maktövertagandet ingen riktig samarbetspartner att föra dialog med.

Samtidigt aviserade talibanerna direkt efter att man gripit makten att man välkomnar alla afghaner i diasporan tillbaka till landet, exempelvis de som befinner sig i Sverige. Varför det ändå gnisslar i verkställigheten mellan Sverige och Afghanistan är oklart.

Frihet och bidrag för den som inte kan skickas hem

Den som inte medverkar till sin egen utvisning eller av andra skäl blir föremål för verkställighetshinder kan ofta leva ett gott liv i Sverige. De flesta försätts på fri fot och förses med bostad och försörjningsbidrag. Det gäller även kriminella som avtjänat sina fängelsestraff och dömts till utvisning som inte gått att verkställa.

Endast ett fåtal tas förvar av Migrationsverket. Det gäller det grövsta och mest samhällsfarliga brottslingarna och vissa där man bedömer risken som särskilt stor att de avviker och går under jorden i stället för att sköta den anmälningsplikt man har som av- eller utvisningsdömd. Det otillräckliga antalet förvarsplatser – endast 500 jämfört med 14 000 aktiva ärenden – bidrar också till att man måste prioritera hårt beträffande vilka som ska förvarstas.

En ytterligare orsak till att många inte tas i förvar är att myndigheterna inte bedömer att det kommer att finnas någon möjlighet att verkställa utvisningen inom överskådlig tid. Om inga verkligt synnerliga andra skäl finns förvarstas endast personer där man ställer i utsikt att utvisningen ska kunna genomföras i närtid.

– Ska man tas i förvar måste det finnas en tänkt öppning att man ska kunna verkställa, förklarar Cajsa Velden.

Den nytillträdda blågula regeringen har aviserat ett slut på möjligheten att uppehålla sig olagligt i Sverige på ett förmånligt sätt. Idag kan man till och med få bidrag som illegal i landet och har rätt till en lång rad offentligfinansierade tjänster inom bland annat vård och skola.

Blågul regering vill öka kontroller och utvisningar

De inre utlänningskontrollerna ska öka verkställighetsarbetet med av- och utvisningar effektiviseras. En folkräkning ska göras för att få vetskap om vilka och hur många som befinner sig inom landets gränser, uppgifter som samhället de senaste decennierna tappat kontrollen över.

Vid en inre utlänningskontroll ska polisen få ökade befogenheter, bland annat möjlighet att tömma mobil på innehåll, kroppsvisitera personen och även ta DNA-prov. Det blir också en skyldighet för myndighetspersoner att som med andra brott anmäla till polisen när man blir varse att en person bryter mot utlänningslagen genom att vistas olagligt i landet. EU:s nya biometriska system för att registrera migranter som införs nästa år tros också komma att underlätta den svenska polisens arbete, åtminstone vad gäller tillströmningen av nya illegala.

Det sistnämnda har aktivistorganisationer inom bland annat- läkar- och lärarkåren meddelat att man avser att obstruera mot. Även ministrar i den avgående s-regeringen, däribland utbildningsminister Anna Ekström har i sociala medier eldat på för att landets lärare och vårdpersonal ska vägra följa den nya lagen.

Ekströms uppmaningar till att bryta mot i demokratisk ordning stiftade lagar har mötts av kritik. Det anses stå i kontrast till vad avgående statsminister Magdalena Andersson (S) sade strax innan om att: ”Vi kommer aldrig rucka på att Sverige ska vara en rättsstat”.

Gränspolisen efterlyser konkreta mål i siffror

Den nya regeringen har aviserat att polisen ska få en siffra på hur många utvisningsärenden man ska klara av årligen under mandatperioden men någon sådan konkret siffra har ännu inte meddelats. Cajsa Velden hoppas få en sådan siffra på bordet inom kort. så att man vet vad man har att förhålla sig till. Hon vill dock helst få ett ord med i laget om vad som kan vara en rimlig ambitionsnivå.

Gränspolischefen påtalar också att Polismyndigheten inte ensam kan se till att få upp den här siffran från nuvarande dryga 2 000 årliga verkställanden. Andra myndigheter och regeringsdepartement måste ta aktiv del i det arbetet, menar hon. Det kan också behöva skjutas till mer pengar i budgeten i paritet med ambitionsnivån.

Hur många migranter som uppehåller sig illegalt i Sverige är det ingen som vet. 2018 gjordes en uppskattning om att det rörde sig om cirka 50 000 personer, men bedömningen var försiktig redan då och inflödet av migranter till Sverige har varit mycket stort under de fyra år som gått. Andra bedömare menar att de illegala kan vara så många som flera hundra tusen – motsvarande en stad som skulle hamna på fjärde plats i storlek i Sverige efter Stockholm, Göteborg och Malmö.

I det här skugg- och parallellsamhället återfinns en omfattande antisocialitet med svartarbete, kriminalitet och drogmissbruk. Att befria Sverige från illegala är enligt den nya regeringen en prioriterad uppgift. Men allt hänger på att det inte bara blir fler beslut om av- och utvisning utan att också verkställighetsfrekvensen kan höjas, helst till 100 procent.