I en intervju med SwebbTV den 30 januari berättade den tidigare statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt om hur han ser på sitt uppdrag som ordförande för Trygghetskommissionen, vars uppdrag är att granska och föreslå åtgärder mot den eskalerande brottsligheten i Sveriges ’utsatta förorter’ och den ökande otrygghet bland medborgarna som den så kallade vardagsbrottsligheten lett till.

Reinfeldt ville på en direkt fråga inte vidgå att Sverige skulle sticka ut när det gäller ’utanförskapsområden’ och till dessa relaterad kriminalitet, jämfört med länder som Norge, Finland och Schweiz. Och om så hypotetiskt är fallet, beror det enligt Reinfeldt på att svenskar är mer benägna att anmäla brott jämfört med norrmän, finländare och schweizare och att – underförstått – det snarare är benägenheten att anmäla brott ”som inte är utredningsbara” som behöver minska snarare än själva brottsligheten.

Vill inte kommentera samhällsutvecklingen
Reinfeldt klargjorde att han inte anser det ligga inom ramen för hans och kommissionens uppdrag att ”analysera samhällsutvecklingen” som lett fram till dagens situation. Uppdraget inskränker sig enligt Reinfeldt till att redovisa hur verkligheten ser ut och föreslå konkreta åtgärder för hur brottsligheten mer effektivt kan bekämpas.

Här medgav Reinfeldt att den ”sociala brottsprevention” som länge präglat den svenska brottsbekämpningsmodellen behöver kompletteras med en mer ”situationell brottsprevention” vilket i klartext betyder att man fokuserar mer på att stoppa själva brotten än att behandla aktiva och potentiella brottslingar med socioekonomiska åtgärder. Reinfeldt nämnde bland annat New York som föredöme.

Få brott mot handelns näringsidkare utreds
SwebbTV intervjuade vid samma tillfälle även Svensk Handels säkerhetschef Per Geijer. Han var kritisk till att en så försvinnande liten andel av de många stöldbrott som näringsidkare utsätts för utreds av polisen och att ännu färre leder till någon form av påföljd för gärningspersonerna. ”Man lägger ned i princip allt man får in. Det är otroligt frustrerande för de som drabbas, men också för de poliser som vill men inte har resurser att utreda.”

Geijer uttryckte också skarp kritik mot åklagarmyndigheten som skriftligt instruerat polisen att överhuvudtaget inte utreda butiksstölder om värdet av det stulna understiger 60 kronor. ”Helt oacceptabelt” var Geijers omdöme om den rekommendationen och uppgav att småtjuvarna är medvetna om detta och ”går in och hämtar det man behöver” i butikerna i omgångar.

Detta skapar stor frustration hos butikspersonalen men även oro och rädsla eftersom de här butikstjuvarna ofta kan vara både drogpåverkade och aggressiva och gör täta stöldbesök i butikerna.

Falska identiteter och paketbedrägerier
Ett annat stort bekymmer för handlarna, som också hanterar paketutlämning åt Posten och andra aktörer, är enligt Geijer att det kommer in personer med ID-handlingar som uppenbart är falska eller stulna och hämtar ut paket som inte är deras. Vissa kommer in med en identitet ena dagen och en annan identitet nästa dag.

Geijer kommentera också en tidigare uppgift i media om att handelns kostnader för brott varje år nu uppgår till 22 miljarder kronor, vilket är lika mycket pengar som som hela polismyndighetens budget. ”Vi har inte nått vägs ände där”, menade Geijer som befarar att kostnaderna för handeln relaterade till brottslighet kommer att öka ytterligare.

Handlarna tvingas göra polisens jobb
Ett stor och ökande kostnadspost för handeln är att man själv i allt större utsträckning måste sörja för tryggheten och säkerheten i och utanför butikerna genom att anställa väktare och ordningsvakter, en uppgift som enligt Geijer egentligen borde ligga på polisen. Geijer menade också att ett stort ansvar vilar på domstolarna som utdömer alltför milda påföljder för att det ska avskräcka de kriminella att utsätta handeln för brott.