From beyond the wall

325 Shares

➤ KRÖNIKA För ett par år sedan tittade jag på en dokumentär som gick på SVT. Dokumentären var en del av en serie som hette ”Världens hårdaste jobb”. Idén med serien, producerad i Storbritannien, var att en yrkesperson från landet åker till ett u-land och provar ett motsvarande jobb där – i en månad. Ett slags social safari som skulle ge tittare ett inblick i den tredje världens dystra verklighet.

Det här avsnittet handlade om en ambulanssköterska från Wales som åkt till Guatemala – ett land som ligger i topp globalt i antalet mord per invånare. Där fick hon jobba som ”bomberos” som ambulassjukvårdare kallas i Guatemala City. Dokumentären beskrev en osminkad verklighet med dagliga mord och kamp för egen överlevnad.

En värld där varje bussresa till jobbet kan bli den sista och där sjukvårdspersonal måste eskorteras av vakter från sina bilar på parkeringen vid ett sjukhus på grund av risk för kidnappning.

De som har råd i Guatemala flyr kaos och våld i isolerade oaser bakom dubbla murar och beväpnade vakter. De som inte har det gömmer sig hemma eller bildar medborgargarden.

Medelklassen är villig att betala för att känna sig i en relativ säkerhet från tilltagande kaos och gäng på gator.

Det finns dock inga murar eller vakter om man vill ta sig till Europa. Det enda som krävs är 300 euro för att köpa en flygbiljett: EU och däribland Sverige är visumfria för Guatemala.

Efter att ha tittat på dokumentären önskade jag att varje riksdagsledamot och statsråd skulle göra detsamma – för den svenska naiviteten känner inga gränser. Jag kommer ihåg en diskussion som jag hade med en inbiten liberal tillhörande Birgitta Ohlssons falang i dåvarande Folkpartiet. Han menade att det vore väldigt bra att öppna gränser för att skaka om det sömniga svenska samhället.

– Det kommer bli nya människor, idéer, ny konkurrens! – han var helt förtrollad av de perspektiv som skulle öppnas.

– Men vad ska hända om de här människorna inte ska konkurrera på dina villkor? De har inget att förlora och de hatar dig med alla dina privilegier som infödd svensk från första världen. De hatar din dumhet och din välvillighet – för att de aldrig kommer att ha råd med att vara lika dumma och naiva.

– Men vi har ju polisen och lagar, kontrade han.

– Tänk dig ett ryskt gäng som kom hit för att ”konkurrera” och som ska klippa av dina fingrar ett efter ett tills du skriver över din bostadsrätt på dem – som de gjorde i Ryssland på 90-talet. Och nej, de kommer inte alls bry sig om vad kommunens hälsoskyddsinspektör ska tycka om det. Det är det som kommer till Europa. Det är vad era öppna gränser innebär.

Men han kunde inte förstå vad jag menade.

Jag reser mycket i den så kallade tredje världen. Under mina resor träffar jag och pratar med alla – lastbilsförare, butiksbiträden, framgångsrika affärsmän och arbetslösa unga. Hat och avundsjuka mot väst finns där och växer med varje dag. De känslorna har en enorm sprängkraft. Tidigare var klyftorna så stora att man inte ens kunde börja att jämföra sig med exempelvis en svensk.

Men tack vare globaliseringen och ett snabbt växande informationssamhälle blev klyftorna både mindre – och samtidigt mer påtagliga. Numera har man både tid och råd att ställa sig frågor om rättvisa. Det är dessa känslor som ligger bakom hänsynslösheten i många brott som invandrare begår mot infödda svenskar.

Ställ er en fråga – skulle ett mc-gäng misshandla och råna en 97-åring på hennes vigselringar, ett minne som hon har kvar av sin bortgångna make? Det tror jag inte. För att begå sådana brott måste man först avhumanisera sitt offer. Man ska inte känna någon empati, bara ett förakt och hat.

Att Sverige inte är fullständigt översvämmat av latinamerikanska kidnappargäng kan bara förklaras med att det tar tid att bygga upp infrastruktur för ligorna samt att många av dem har en övertro på svenska polisens möjligheter att beivra brott. Om två-tre år kan kidnappning för lösensumma komma att bli mycket vanligare i Sverige – kanske lika vanligt som i Guatemala.

Den tredje världens hämnd kommer att bli skoningslös. Vi som är födda där vet vad vi pratar om och därför riskerar så många utlandsfödda svenskar sin karriär, försörjning och publikt anseende för att varna om vad som kommer. Samtidigt arbetar globalisterna oupphörligt för att öppna gränserna och riva ner de sista försvarsmekanismer som finns kvar i Europa.

En parallell från den berömda serien ”Game of thrones” passar bra här. Vintern kommer – men det finns ingen mur längre…

325 Shares

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.