Apotekskedjan Hjärtat har polisanmält 15 kunder för att med rasistiska undertoner ha förolämpat butikernas anställda. Detta slås nu upp med stora rubriker i bland annat Public Service-media. Medierapporteringen är ett skolexempel på anekdotisk bevisföring där man dessutom blandar samman olagligheter, olämpligheter och legitima kundklagomål utan urskiljning.

Hjärtat har cirka 390 butiker och fler än 3000 anställda. Man omsätter drygt 12 miljarder kronor om året. Butikspersonalen expedierar sammantaget varje år miljontals kundbesök. Av dessa har alltså 15 polisanmälts.

Av rapporteringen framgår att flertalet av dessa polisanmälningar kan anses motiverade. Någon har exempelvis blivit kallad “äcklig neger”. Men det är fortfarande 15 kunder bland en eller flera miljoner vi talar om.

Slutsatsen dras ändå medvetet slarvigt att anmälningarna är ett symtom på att den så kallade vardagsrasismen ökar i det svenska samhället, underförstått beroende på att den normaliserats genom Sverigedemokraternas valframgångar. Läsaren får dock inga fakta som kan bidra till att bilda sig en informerad uppfattning om huruvida detta stämmer.

Svenskar minst rasistiska
Vi vet sedan tidigare och genom flertalet undersökningar att rasism är mångfalt vanligare inom grupper från andra länder och kulturer än bland svenskar som är det minst rasistiska folket i hela världen. Vi vet också att vänsterliberal media gör sitt bästa för att dölja detta faktum.

Ett klassiskt exempel är den stort uppmärksammade incidenten för några år sedan där en svart småbarnspappa med rasistiska motiv misshandlades på en gångbro i Malmö. Msm-media undvek nogsamt att berätta att det inte var svenskar utan ett utomvästligt invandrargäng som begått misshandeln, drivna av sina kulturellt relaterade föreställningar om svarta som lägre stående människor.

Ett annat återkommande exempel är den, inte sällan våldsamma, muslimska antisemitismen i bland annat Malmö. Media utelämnar gärna vilken grupp antisemiterna tillhör och försöker med förrädisk konjungering i stället styra in läsaren på det i omfattning väsentligt mindre bekymret med etniskt svenska nazister.

Vi får i rapporteringen om rasistiska apotekskunder alltså inte veta vilken rasism det är fråga om eller chans att själva härleda detta utifrån uppgifter om problemkundernas härkomst. Inte heller får vi veta i vilken utsträckning de otrevliga kunderna varit påverkade av alkohol eller andra droger. Många psykiskt sjuka kommer också av naturliga skäl till apoteken. En del diagnoser kan vara förenade med symtom som bidrar till att man inte kan uppföra sig i kontakten med andra.

Däremot får vi veta att många med utomvästlig invandrarbakgrund dras till apoteksyrkena eftersom det är yrken som i deras hemländer har hög status. Bland dessa finns också en hel del muslimska fundamentalister.

Multikulturalism skapar motsättningar
Apotekskedjan Hjärtat håller sig i likhet med många andra företagskoncerner med en vänsterliberalt multikulturalistisk mångfaldspolicy där även muslimsk fundamentalism omfamnas. Bland annat tillåter man muslimska slöjor på arbetsplatsen, vilket naturligtvis skapar starka reaktioner hos många kunder, även om de flesta håller tand för tunga.

Talesättet ”kunden har alltid rätt” stämmer inte alltid men i varje fall så långt att en av staten licensierad apotekskedja inte ska agera som ett politiskt parti eller aktivistorganisation. Det är inte Hjärtats uppgift att tvinga på medborgarna multikulturalistiska värderingar, än mindre acceptans för en av världens värsta ideologier, islam. Inte heller är en arbetsplats en plattform för den anställde att torgföra sina politiska och/eller religiösa övertygelser.

Jag förutsätter att Apoteket Hjärtat inte tillåter sina anställda att ha armbindel med hakkors och troligen inte heller tröjor med hammaren och skäran. Lika självklart borde det vara att säga nej till muslimska slöjor. Det gör man inte.

Det har resulterat i klagomål från en del kunder. Det är inte konstigare än att kunder klagar på något annat man är missnöjd med. Man kan naturligtvis diskutera hur och till vem sådana klagomål ska framföras, men det är helt absurt att som SVT framställa det som rasism om en kund tycker att invandrad butikspersonal ska anpassa sig till det svenska samhället.

Islam har ingen kulturhistorisk legitimitet i vårt land, och givet dess likheter – och inte sällan även sammansmältning – med nazismen finns det goda skäl att vilja stå upp för ett islamfritt Sverige. Man behöver bara kasta en hastig blick ut över världen för att inse vad slags samhälle islam leder till. Tycker du att det känns otryggt att konfronteras med detta på ditt apotek har du naturligtvis rätt att som kund berätta det.

Upplysning kontra vidskeplighet
Det finns också en annan legitim aspekt av att som kund klaga på religiösa fundamentalister specifikt bland apoteksanställda. Apoteken utgör en del av vården som i västvärlden har sin grund i evidensbaserad medicinsk vetenskap, i motsats till andra kulturer där läkekonsten ofta är intimt förknippad med allsköns vidskeplighet.

Man kan på goda grunder ifrågasätta det lämpliga i att en människa som lider av vidskepliga vanföreställningar – som att hon ådrar sig en högre makts vrede om hon inte virar in sitt huvud i ett tygstycke – arbetar inom vård och medicin. Vetenskap och religiös fundamentalism är inte kompatibla.

För en fundamentalistisk muslim står Allah, profeten Muhammed, Koranen, haditherna och sharia över såväl vetenskapen som Svea rikes lag. Vi har också sett hårresande exempel i den muslimska världen på hur religiösa auktoriteter sprider de mest befängda irrläror under beteckningen “muslimsk vetenskap”.

Den som i ett sekulärt och upplyst land som Sverige besöker en vårdinrättning eller ett apotek bör ha rätt att kräva att den han eller hon möter är en person med fast förankring i just sekularitet och upplysning. Detta är självfallet inte begränsat till islam. Även kristna fundamentalister som svävar i villfarelsen att Gud helar genom predikanters handpåläggning eller naturreligiösa som lever i tron att sjukdom är symtom på besatthet av onda andar och förbannelser, bör hållas på behörigt avstånd från vård- och apoteksyrken.

Det är oseriöst att blåsa upp ett marginellt problem med en klick otrevliga apotekskunder som vore det fråga om strukturell vardagsrasism. Det är inte heller seriös nyhetsjournalistik att genom medveten frånvaro av differentiering bidra till att ytterligare skuldbelägga fullt legitima kritiska ståndpunkter i invandrings- och integrationsdebatten med nonsenstermer som islamofobi.

Det allra värsta är kanske ändå att media genom sitt islamkramande underminerar upprätthållandet av Sverige som ett sekulärt och upplyst land, där vi håller en rejäl och välbehövlig rågång gentemot dess arvfiende vidskepligheten.

Den liberala paradoxen
Det märkliga är att det är samma vänsterliberala krafter som tidigare stod på barrikaderna för att tränga tillbaka kristendomen som nu står där för att främja islamiseringen och framställa kritikerna mot denna nyvidskeplighet i samhället som rasister. Paradoxen förstärks ytterligare av att den importerade islam man nu vill välkomna i Sverige är långt mer primitiv och farlig än den reformerade kristendom man traditionellt bekämpat.

Mitt råd till alla sekulärt, upplyst och demokratiskt sinnade apotekskunder är att inte låta sig skrämmas av den demonisering som media nu ägnar sig åt. I stället för att ängsligt tystna bör vi höja våra röster för att höras.

Kritiken framförs självfallet inte bäst genom otidiga tillmälen i affekt och upprörd frustration över samhällsutvecklingen, och bör kanske inte heller främst kanaliseras till apoteksanställda i kassan. Däremot kan man be att få tala med chefen, ställa frågor och framföra synpunkter som de jag redogjort för ovan och även kontakta apotekskedjornas ledningar och den fackliga organisationen Sveriges Farmaceuter per brev, mejl och telefon.

Man kan också försöka “rösta med fötterna” genom att välja ett annat apotek. Ibland kan det dock vara svårt eftersom Hjärtat inte är den enda apotekskedjan med en mångfaldspolicy som har högre prioritet än vetenskaplig fundamenta.

Fundamentalistisk islam har lika lite som annan vidskeplighet någon plats inom vården, apoteksnäringen eller någon annan verksamhet i det svenska samhället där upplysning och vetenskaplighet ska vara vägledande.