George Soros – en man höjd över varje misstanke?

101 Shares

➤ KRÖNIKA Att dokumenterat vänstervridna SVT knappast mäktar med att hantera ämnet George Soros sakligt och opartiskt var min första tanke när jag såg att statstelevisionen sänder en dokumentär om den stenrike valutaspekulanten och globalistiske aktivisten. Något otippat dock var att den BBC-producerade filmen skulle få grundlös kritik för att vara högerpopulistiskt vinklad i stället för mer adekvat dito för sin faktiska vänsterliberala slagsida.

Men så här i efterhand inser jag att detta är något jag naturligtvis borde ha förstått. Att överhuvudtaget knysta om den kritik som riktats mot den ungersk-amerikanske miljardären och globalisten är tabu inom det vänsterliberala etablissemanget, och att SVT sänder en dokumentär som – även om det bara är skenbart – gör detta betraktas därför som ett grovt övertramp.

Skattefinansierad statstelevision ska inte ställa frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”, inte närgranska den våldsbejakande vänsterextremismen på samma sätt som man granskar den högerextrema och inte ursäkta sig för att man upplät sin plattform åt vänsterjournalisten Gellert Tamas och dennes lögner och propaganda för att dölja sanningen om de systematiska övergreppen mot minderåriga som gick under det nyspråkliga epitetet ”apatiska flyktingbarn”.

Inte heller ska det vänsterliberala etablissemangets ledande folkuppfostrande organ ge tittarna en nyanserad och sann bild av George Soros. SVT:s uppgift är i stället att beskriva honom så som de nordkoreanska medierna beskriver sin ledare – i propagandaklipp som tecknar en hjältesaga om en man höjd över varje misstanke.

När de profilerade vänsterdebattörerna Karin Pettersson på Aftonbladet och Isobel Hadley-Kamptz på Expressen skäller på SVT för att de understått sig att sända BBC-dokumentären om Soros får public service-aktören genast kalla fötter. Snabbt ger man en av sina lydiga medarbetare, Lydian Farran-Lee, i uppdrag att tota ihop något som ska ge sken av att vara en nyhetstext där avhyvlingen från fröknarna Pettersson och Hadley-Kamptz framställs som handlade det om bred folklig kritik och där SVT skrapar servilt med foten.

Kännetecknande för Pettersson och Hadley-Kamptz, liksom för det vänsterliberala åsiktsetablissemanget som helhet, är det demokrati- och folkförakt man håller sig med bakom en nyspråklig fasad av att värna demokrati och yttrandefrihet. Hadley-Kamptz är den som lindar in det minst – hon erkänner öppet att hon tycker att vanligt folk är för dumma i huvudet för att anförtros att se en Soros-dokumentär där inte de ”rätta” åsikterna om 90-åringen trycks ned i halsen på tittaren med sondmatning.

Pettersson å sin sida, drar sig med rysningar till minnes hur hon inför ett av sina egna i eget tycke upphöjda reportage om sociala medier och demokrati tvingades besöka de diskussionsforum där vanligt folk huserar – ”nätets mörka rum” som hon von oben föraktfullt kallar dem. Nu har också SVT tagit ett kliv in i detta mörker, ve och fasa. Båda damerna är i sin monokroma verklighetsuppfattning rörande ense om att all kritik mot Soros måste etiketteras som högerextrema och antisemitiska konspirationsteorier.

Nu är det i verkligheten så att kritik mot Soros har riktats från betydligt fler håll än de där man driver antisemitiska konspirationsteorier och är avsevärt mer mångfasetterad än vad Pettersson och Hadley-Kamptz vill ska uppmärksammas. I kraft av sina starka ekonomiska muskler och sin politiska aktivism är Soros en nyckelspelare och profil inom det vänsterliberala etablissemang som bland annat vill se fortsatt eller till och med ökad massinvandring till väst från tredje världen.

Massinvandringens vara eller inte vara är vårt decenniums mest framskjutna politiska fråga. Det är också en fråga som tydligt blottlägger det glapp som finns mellan de tjattrande klasserna där uppe och vanligt folk här nere. Det är politik som under flera decennier smugits på medborgarna bakom deras ryggar av en klick sociala ingenjörer med naiva föreställningar om mångkulturella samhällen i en nationslös västvärld.

Sakta men säkert håller den här klicken på att förlora kampen mot folket i takt med att den förda politikens negativa samhällskonsekvenser tilltar och de påstådda positiva effekterna uteblivit. Det går inte som tidigare att dölja. Men man kan förstås ändå i desperation försöka, och det är som en del av denna dödskamp som kritiken mot Soros-dokumentären från Pettersson och Hadley-Kamptz ska ses.

En tragikomisk paradox i sammanhanget är samtidigt att de vänsterliberaler som ylar högst om högerextrema konspirationsteorier om Soros själva excellerar som mästare i just den grenen med uppenbart syfte att framställa demokratiska beslut som illegitima. Det finns nästan inte ett politiskt bakslag som inte denna klick försöker skylla på Putin – att britterna röstade för att lämna EU, att jänkarna valde Trump till president, att Sverigebilden gått från internationellt föredöme till varnande skräckexempel osv.

Likaså tragikomiskt är att den BBC-dokumentär som SVT nu sänder faktiskt gör just det som Pettersson och Hadley-Kamptz vill – den avfärdar all kritik mot Soros som högerpopulistiska konspirationsteorier och smetar osmakligt ned kritikerna som medskyldiga till bombdåd och masskjutningar. Den gör det bara inte utan att låta Soros-kritikerna komma till tals och inte alltid fullt så grötmyndigt plakatpolitiskt övertydligt som de här två debattörerna kräver. Men eftersom tittare enligt den vänsterliberala doktrinen är dumma i huvudet finns det en risk, menar man, att en och annan kan missuppfatta budskapet och få för sig att det är tillåtet att kritisera Soros när man inte strikt följer reglerna för hur skendokumentär uppfostrings-TV ska göras.

Public Service betyder ”i allmänhetens tjänst” men man blir ständigt påmind om att det knappast är den breda allmänheten SVT tjänar. I varje fall inte med någon respekt för demokratiska grundvärderingar. Det SVT serverar är sövande bröd och skådespel, förrädiskt uppblandat med politisk propaganda utifrån den elitistiska och totalitära diskurs som är vänsterliberalismens signum, där man är övertygad om att man bättre än folket själv vet folkets bästa. Och skulle man till äventyrs någon gång använda skattebetalarnas pengar för att ge dem vad de betalar för så tillrättavisas man snabbt.

SVT har nu lagt till ett frågetecken efter Soros-dokumentärens svenska titel som inte finns i det brittiska originalet och man har bytt ut ”enligt vissa” i programpresentationen mot mer missvisande ”enligt högerpopulister”. Men frågan är om det räcker för att blidka Pettersson och Hadley-Kamptz. Jag håller inte för osannolikt att man klipper om programmet, förser det med egna inklippta pekpinnar och/eller en varningstext i början, alternativt helt plockar ned dokumentären från SVT Play. Det vore i så fall i linje med vad man kan förvänta sig från en dokumentärredaktion som har sovjetiska Pravdas propagandafilmare Mikhail Kaufman som logotyp.

PS
För att om möjligt parera för en metadiskussion om att jag är kvinnohatare därför att jag här ovan exemplifierar med två kvinnliga skribenter, bifogar jag i genuskorrekt anda här även länkar till två män som uttryckt sig på liknande sätt, Ola Larsmo och Erik Helmerson, båda på DN.

Larsmo menar att kritisk granskning av Soros är att kapitulera för ”rasisternas villkor”. Helmerson kallar det för att ”använda antisemitismens hatspråk”. Larsmo låter också, med DN-redaktionens goda minne, sin betraktelse prydas av en bild som hyllar hur antidemokratiska aktivister river ned Fidesz-partiets Soros-kritiska valaffischer inför det ungerska valet 2017.

101 Shares
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.