➤ KRÖNIKA  Jag gjorde nyligen ett personlighetstest. Finns på nätet på adressen 16personalities.com. Inte vetenskapligt, men bygger på teorier av Carl Gustav Jung och Katharine Cook Briggs. Den svenska versionen bygger på det engelska grundtestet och tar ca 20 minuter att genomföra.

Flera i min omgivning har gjort testet och förundrats över hur väl resultaten stämmer med hur omgivningen uppfattar de olika personerna. På websidan finns också en mängd  internationella kommentarer från testpersoner som förvånats över de goda resultaten. Man får en konkret och precis beskrivning av vem man är varför man agerar och tycker som man gör.

De 16 personlighetstyperna inom 4 huvudtyper är:

• Analytiker – arkitekt, logiker, anförare, debattör
• Diplomater – advokat, medlare, protegonist, förkämpe
• Väktare – logistiker, försvarare, chef, konsul
• Utforskare – virituoso, äventyrare, entreprenör, underhållare

Man får vidare i procent reda på i hur hög grad man har vissa karaktärsdrag, utförliga beskrivningar av de 16 personlighetstyperna och hur stor andel de har av befolkningen.

Man ska väl inte ta detta på alltför stort allvar, men det är en rolig övning som leder till många reflektioner och aha-upplevelser. Det gav mig ett nytt perspektiv på den politiska kartan. Jag har länge undrat över varför motsättningarna mellan t.ex miljöpartister och sverigedemokrater är så oerhört cementerade och hätska.

Efter detta test inser jag att de olika sidorna består av fundamentalt olika personlighetstyper som inte kan förstå varandra hur de än skulle anstränga sig. På ena sidan känslostyrda personer som sätter social kompetens högt – på andra sidan logiskt styrda personer som styrs mer av fakta än känslor.  De kan aldrig förstå varandras argument. Känslostyrda människor förstår inte de strikt logiskt tänkande – och tvärtom.

Starkt förenklat skulle man kunna anta att miljöpartister är utpräglat känslostyrda idealister – sverigedemokrater mer faktastyrda pragmatiker. Detta ger mig en ny dimension av den politiska debatten. Det tycks vara så att en majoritet av befolkningen har en personlighetstyp som i olika grad styrs av känslor.

Detta skulle kunna vara en förklaring till att de samlas kring begrepp som ”den gemensamma värdegrunden” och ”alls lika värde” och anser sig mer humanistiska och är ”de goda” i samhället. Det skulle också kunna vara en förklaring till att sverigedemokraterna lockar färre kvinnor än män.

Att möta starkt känslomässiga åsikter med faktaargument är ofta lönlöst. Man har t.ex i många år från pk-håll hävdat att invandringen är lönsam och berikande för Sverige. Trots att ekonomer som Tino Sanandaji och många andra med fakta bevisat motsatsen. Istället för faktiska motargument har opponenter mötts av rasistanklagelser och utfrysning. Först nu, när alltfler svenskar drabbas av välfärdsbrister och minskad trygghet, tillåter allt fler att låta känslorna påverkas av verkligheten.

Men än styrs den svenska politiken mer av känslor än fakta. Ett exempel är den s.k. gymnasielagen. Den ger 9000 afghanska unga män utan identitet och asylskäl rätten att ändå stanna i Sverige. Den drevs, trots massiv kritik från lagrådet, snabbt igenom med hjälp av Centern.

Juristen Annie Lööf hävdade att det var en dålig lag, men nödvändig av känslomässiga humanistiska skäl. Men redan nu har två migrationsdomstolar beslutat att den slarvigt utformade lagen inte kan tillämpas eftersom den strider mot överordnade EU-lagar. En unik situation där domstolar förkastar ett riksdagsbeslut.

Risken med att låta enbart känslorna styra t.o.m. lagstiftningen är avsevärda. Det utmanar både den juridiska rättvisan och den vanliga rättvisan. För mindre känslomässigt styrda personligheter är bristen på gehör för fakta och verklighet oerhört frustrerande. Att ständigt bli överkörda av de godas känslostormar och utpekade som ” de onda” tär på tålamodet. Dessvärre öppnar det också för de desperata, verkligt onda krafterna – våldsbenägna nazister och andra antidemokrater som nu tar sig allt mer välorganiserad ton.