För tio år sedan bröt Anders mamma kontakten med honom via en artikel i Aftonbladet. Anledningen var att hon misstänkte att han tänkte rösta på Sverigedemokraterna i valet. Samhällsnytt har pratat med Anders som än idag inte har någon kontakt med sin mamma.
– Vi har inte haft någon kontakt sedan allt detta hände, säger han.

Det är hösten 2010. Det är valår. Enligt flera opinionsmätningar som publiceras under sommaren finns en överhängande chans, eller risk, för att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen.

”Vi gillar olika”

Den 15 september, fyra dagar innan valet, lanserar Aftonbladet kampanjen ”Vi gillar olika”. Kampanjen har närmast religiösa undertoner och syftet är att förmå väljarna att inte rösta på SD. ”Sverigedemokraterna lägger skulden för nästan allt ont i samhället på de som är olika”, dundrar kvällstidningens dåvarande chefredaktör Jan Helin i en artikel.

Valdagen kommer. SD får 5,7 procent av rösterna – och lyckas ta sig in i riksdagen. Partiets anhängare jublar. Motståndarna gråter.

Någon vecka efter valet blir 25-årige Anders uppringd av en kvinnlig reporter på Aftonbladet. Hon börjar ställa frågor om hans relation till sin mamma. Anders avböjer att svara. I början av oktober publiceras en artikel med rubriken ”Hjälp, min son är sverigedemokrat”. Den är en del av Aftonbladets ”Vi gillar olika”-kampanj.

”Jag tror att den artikeln stack ut rejält mycket”

Artikeln får stor uppmärksamhet. Många har synpunkter på mamman som brutit kontakten med sin son på grund av dennes politiska åsikter.

– Jag tror att den artikeln stack ut rejält mycket, säger Anders när Samhällsnytt pratar med honom.

I utbyte mot löfte om anonymitet går han med på att bli intervjuad. Anders berättar att ingen i hans bekantskapskrets vet om att det var hans mamma som intervjuades av Aftonbladet. Hans namn är inte med i artikeln, han har ett annat efternamn än sin mamma och bor sedan många år tillbaka på en annan ort än henne.

– Jag tror jag fattade ett bra beslut om att inte prata med pressen, konstaterar han.

Blev politiskt intresserad

När Anders berättar sin sida av historien, den som ingen fått höra de senaste tio åren, är han metodisk och börjar från början. Han är eftertänksam, väljer sina ord väl och vill förklara hur allt hänger ihop.

– Sedan jag var liten har jag två frånskilda föräldrar. Jag växte upp på landet och efter examen flyttade jag till storstaden, skaffade jobb och nya vänner. Det är stor skillnad mellan storstad och landsbygd, berättar han.

– Sedan kom valet 2010. Då blev jag lite politiskt intresserad och umgicks med likasinnade ungdomar i samma ålder. Jag var 25 år. Då är man väldigt ung och man vet ju ingenting om politik överhuvudtaget, fortsätter han.

”Folk har varit arga på henne”

Några veckor innan valet det året pratade han med sin mamma på telefon. Samtalet kom in på politik och Anders berättade om sina tankar kring vilka partier de skulle rösta på. Han vill idag inte närmare gå in på exakt vad som sades under samtalet, men hans mamma uppfattade det i alla fall som att han övervägde att rösta på SD.

– Jag hade ett samtal med henne, och nämnde detta för henne. Jag hade aldrig trott att det skulle gå så långt som en artikel i Aftonbladet. Det kom som ett blixtnedslag, säger Anders.

Hur kändes det att se din mamma bryta kontakten med dig via Aftonbladet?

– Jag hade aldrig trott att man inte kunde prata öppet om politik i vårt land. Och när det gäller hennes åsikter så tror jag inte att hon skulle göra om det. Hon har utstått många attacker på grund av det hon gjort.

Folk har varit arga på henne?

– Ja. Ja, det vet jag att folk har varit.

– Fast det var skönt att läsa kommentarerna från så många människor. Det var nästan hundra procent som var på min sida, säger Anders.

Anders tror inte att det var hans mamma som tog initiativ till att kontakta Aftonbladet. Istället misstänker han att hennes dåvarande man låg bakom. Han säger att han inte haft någon kontakt med vare sig sin mamma eller sina yngre syskon sedan Aftonbladets artikel.

– Förhållandet mellan oss har inte varit bra sedan hon skilde sig från min far. Och den artikeln var som att hälla bensin på brasan. Det blev bara värre, säger han.

– Vi har inte haft någon kontakt sedan allt detta hände.

”Jag förstår att många är rädda”

Anders är märkbart beklämd och bedrövad över debattklimatet i Sverige som han uppfattar som inskränkt och intolerant.

– Där slutade mitt politiska engagemang. Man bör inte prata öppet om politik med någon i det här landet. Det dog rätt fort efter det här. Jag följer nyheterna, lyssnar på folk och förstår att många är rädda, säger han.

– Jag har rest runt en hel del och i andra länder är människor mer fria att ifrågasätta och prata om politik. Jag är förvånad över att de i de länderna är så modiga när det gäller yttrandefriheten.

Anders önskar att människor i Sverige skulle våga vara mer öppna och lyssna på varandra, istället för att ta avstånd och slå dövörat till.

– Jag är ledsen över att vi lever så långt ifrån varandra. Vi är som främlingar för varandra, säger han.

Anders heter egentligen någonting annat. Samhällsnytt har under arbetet med denna artikel även kontaktat Anders mamma som via telefon avböjt att medverka.