Islamister verkar öppet men är inte öppna med sina mål

Delningar

➤ KRÖNIKA  En ny bok har kommit ut som kartlägger Muslimska Brödraskapets verksamhet i Sverige: Holy White Lies – Muslim Brotherhood in the West – Case Sweden. Författaren Sameh Egyptson, som är forskare i interreligiösa relationer vid Lunds universitet, har rötter i Brödraskapets hemland Egypten och kan arabiska. Det kan vara bra att kunna eftersom det hänt mer än en gång att islamister säger en sak på svenska, en annan på arabiska. Boken finns än så länge på arabiska och engelska, men en svensk översättning ska vara på gång.

Jag har inte läst Egyptsons bok ännu, så jag kan inte recensera den. Däremot är jag ganska bekant med ämnet, dels på grund av mina egna erfarenheter inom den islamiska miljön i Sverige, och dels på grund av tidigare litteratur, som till exempel journalisten Magnus Sandelins bok Jihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken (2012) och ex-muslimen Hanna Gadbans Min jihad (2015)

En vän till mig, Pierre Durrani, var ett tag både styrelseledamot i Sveriges Unga Muslimer (SUM) och medlem i Muslimska Brödraskapet. Han kallade sig på den tiden Abdul Wadud.

I ett nummer av tidskriften Respons (5/2015) recenserade Durrani den liberala muslimen Hanna Gadbans bok Min jihad som var aktuell då. I boken berättar Gadban om sitt försök att förena liberalism med islamisk tro. ”Det hör inte till vanligheterna”, konstaterar recensenten, ”att vi begåvas med böcker på svenska i vilka muslimer för resonemang om sin egen religion och dess utmaningar.”

Recensenten Durrani, som skriver under rubriken ”Sovmorgonen är över när det gäller radikal islamism”, nämner sin bakgrund i förbigående:

”Efter tretton år som utövande muslim, tio år som ledamot i Sveriges Unga Muslimers styrelse, ett tvåårigt medlemskap i Muslimska Brödraskapet (MB) och erfarenheter av och insikter i den brokiga och ibland bråkiga scen som är islam i Sverige, vågar jag tillstå: vi har fog för oro.”

Durrani samarbetade med terrorforskaren Magnus Norell och socialantropologen Aje Carlbom för att på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ta fram förstudien ”Muslimska Brödraskapet i Sverige” våren 2017.

I en artikel i Expressen (26/11 2018) varnar Egyptson för Brödraskapets infiltration av svenska partier. Han menar att infiltrationen är målmedveten och har pågått ända sedan 1980-talet. Ordet infiltration kan leda tankarna till konspirationsteorier, men Egyptson menar att det är motiverat. Han har tagit fram ett exempel där den tidigare ordföranden för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), Mahmoud Khalfi, i en tunisisk webbtidning, använde det arabiska ordet ”ikhtraq” för att beskriva Mehmet Kaplans karriär i Miljöpartiet och Abdirizak Waberis karriär i Moderaterna. Ordet ”iktiraq” kan enligt Egyptson betyda infiltration.

Med infiltration menar man ofta en slags hemlig operation, att man verkar i det fördolda. Det är ju inte fallet med islamisterna som verkar fullt synliga. Men jag förstår det som att ordvalet ändå är motiverat eftersom islamisterna verkar öppet, men är inte öppna med sina mål.

En som inte uppskattar Egyptsons arbete är den socialdemokratiske opinionsbildaren Somar Al Naher. I en statusuppdatering på Facebook (25/11) skriver hon att Egyptson sprider ”skrämselpropaganda” om ”troende muslimer”. Al Naher har rätt i att Muslimska Brödraskapets aktivister är troende muslimer, men långt ifrån alla troende muslimer är organiserade i islamistiska partier och rörelser. Utan att det var hennes avsikt så visar Al Naher här hur den islamistiska infiltrationen går till: man presenterar sig som ”troende muslimer”, inte islamister.

När Al Naher var chefredaktör för Tro & Solidaritets tidning Islam & Politik så publicerade hon en artikel av Omar Mustafa (augusti 2010) som påstod att ett nätverk av pingstvänner inom socialtjänsten tvångsomhändertar muslimska barn.

I artikeln ”Omhändertagna på suspekta grunder” beskriver Mustafa, som då var ordförande för Islamiska Förbundet, vad som skulle kunna kallas en frikyrklig ”infiltration”:

”Vi har under våren fått olika vittnesmål om att socialtjänsten i Sigtuna systematiskt ska ha omhändertagit muslimska barn och omplacerat dem i icke-muslimska familjer. Muslimerna i kommunen menar att över 30 barn har blivit drabbade.”

Föräldrarna är helt oskyldiga och omhändertagande beror istället på ”muslimfientlighet”, något de ”drabbade” familjerna vittnat om. Han citerar en förälder som menar att socialtjänstens syfte med omhändertagande är ta barnen från de muslimska föräldrarna, alltså för att de är muslimer.

”Vi har till exempel hört hur socialsekreterare som är aktiva i pingströrelsen”, fortsätter han, ”konsekvent placerar muslimska barn i olika pingstfamiljer i syfte att ’omvända’ dem.”

Den här infiltrationsteorin kallades inte ”skrämselpropaganda”. I stället publicerade Somar Al Naher teorin i sin tidning. Tro & Solidaritet är alltså en socialdemokratisk sidoorganisation för ”socialdemokrater av olika religiös tro”. Artikelförfattaren Omar Mustafa har, liksom Mehmet Kaplan, även varit ordförande för Sveriges Unga Muslimer (SUM).

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.